Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Samtids-porträtter - Metternich, Clemens Venceslaus Nepomuk Lothar von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fina polityr, men k varifrån han redan 1809 aflägsnades genom
kriget.
Vid fördraget i Fontainebleau 1807 hade han för Österrike
utverkat gynnsamma koncessioner; han hade med värdighet skickat sig
vid det uppträde, som Napoleon i öppen audiens mot honom
tillåtit sig i Augusti 1808, vid ett af dessa vredesutbrott, till hvilka
han stundom lät hänföra sig; genom sin förtroliga bekantskap med
Talleyrand, Fouché och andra Frankrikes statsmän, som med
bekymmer åsågo kejsarens öfverilningar, hade lian varit i tillfälle
att kasta mången skärskådande blick i kejsardömets inre
maschi-neri; men i sjelfva Paris hade han lemnat efter sig det intryck,
att han vore böjd för en allians mellan Österrike och Frankrike.
Sedan han, först kort före slaget vid Wagram, erhållit sina honom
i början vägrade pass, anförtroddes honom efter denna batalj, först
provisoriskt, men snart derpå (d. 8 Okt.) definitivt, utrikes
mini-sterbefattningen, som före honom undergått så täta ombyten, och
om hvilken väl då ingen, ej en gång han sjelf, kunde ana, att
han skulle komma att oafbrutet sköta den i 38 års tid. På denna
tid ansågs han för det franska partiets representant, men var det
blott i så måtto, att han under dåvarande omständigheter fann råd’
ligast att hålla sig i godt förstånd med Frankrike och att så godt
sig göra lät begagna denna ställning till Österrikes nytta, under
det han för öfrigt bemödade sig att åt detta senare alltid bibehålla
en viss sjelfBtändighet, samt för öfrigt delade deras önskningar,
som gerna. hade sett Frankrikes öfvermakt återförd inom tillbörliga
gränser. Österrikes andel i det ryska kriget var, såsom kändt är,
icke af beskaffenhet att böra väcka Bysslands synnerliga vrede.
Efter den ryska katastrofen gaf Österrikes skenbart oafgjorda
hållning, så väl inom Österrike som utom detsamma, anledning till
många olika bedömmanden, hvilka till en del rigtades med
mycken bitterhet mot M. Man gjorde honom derutinnan orätt; men
också var det då af högst få invigda kändt, i hvad mån de
allierade straxt i början af året 1813 kunde räkna på Österrike, och
huru deras mått och steg voro med detta senare aftalade. För
Österrike var det nödigt att till en början framför allt ställa sig
på den foten, att det i vågskålen kunde lägga hela sin vigt; och
ditintills gällde det att uppbjuda all diplomatisk skicklighet, för
att åtminstone bibehålla Frankrike i ovisshet. Österrike
eftersträf-vade en bemedlande, åt begge hållen modererande ställning; det
ville i alla händelser rycka Tyskland undan franska oket och ville
äfven i öfrigt se Frankrikes öfvertag från flera sidor tillbakadrifha,
men åsyftade ej ett ovilkorligt Napoleons störtande och hade be^
slutat sig för att endast i den händelse uppträda emot honom, att
det icke ville lyckas förmå honom till de nödvändigaste
koncessioner. Det var Napoleons olycka, att han, bländad genom de nya
segrarne vid Liitzen och Bautzen, icke uppfattade den nyssnämnda
sakernas ställning; att han, under det för honom så
olycksbringan-de vapenstilleståndet, förlitade sig på diplomatiska intriger, genom
hvilka han hoppades åtskiya de allierade, och icke insåg, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
