Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Samtids-porträtter - Spohr, Ludvig - Tocqueville, Alexis Charles Henri Clével de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ålder troget oeh nitiskt tjenat så väl konsten gom sitt bof; hvart
emot han sedermera, vid Prager-konservatoriets 50-åriga
jubileum, fick mottaga; vedermälen af ett erkännande och en hyllning,
hvilka med rätta tillkommo honom redan såsom tyska
tpnkoostnä-rernes senior. De förolämpningar, som vederforos honom i Cassel,
skulle visserligen förr hafva föranlåtit honom att taga afsked, om
ej den gamle mästaren, som för sitt nöje idkar botanik, ej haft
så svårt att skiljas från sina trädgårdar och växthus.
Spohr har under den långa tidrymden af sin fortfarande
produktivitet skördat mycken ära och så väl i Tyskland som i
utlandet vunnit stor ryktbarhet. Emellertid har detta rykte dock ej
visat sig vara nog varaktigt, för att motstå de starkare eleménternä
af en musikalisk nutid. Spohr är väsentligen elegisk, och detta i
så öfvervägande grad, att hans elegi gränsar till sliskighet. Den’
tyska operan efter hans tid söker att skarpare karakterisera, men
är dock ej särdeles rik på melodier. Af Spohrs operor har blott
en enda bibehållit sig på scenen, dock icke ”Faust”, ehuru man
måste räkna festpolonäsen till den tyska nationens
älskiingsstyc-ken, icke heller ”Zemir och Azor”, oaktadt ljufheten af den veka
tjusning, som här täflar med den italienska Bellini, utan allenast
”Jessonda.” Af hans gånger fortlefva också endast några få i
folkets niun, såsom ”Rosens bild” m. fl.
TOCQUEVILLE. ”Vår tids Montesquieu”^ Alexis Charles Henri
Ciével de Tocqueville, som af Times redan förut hade angifvits
såsom död, har den 16 sistlidne April verkligen aflidit. Född år
1803 och afkomling af en legitimistisk familj, den namnkunniga
slägten Malesherbes, var han under restaurationen assistent i några
juridiska embetsverk, till dess att en resa till Amerika, dit han å
statens vägnar skickades att studera dervarande fångväsende, blef
för honom sjelf i så måtto af högsta vigt, som den gaf honom
anledning till hans verk ”Om demokratien i Amerika.” Böjelsen för
politiska och historiskt-filosofiska studier, hvilkas första gedigna
resultat blef den nyssnämnda boken, förefanns hos honom redan från
hans tidigare ungdom, och med desto större ifver och framgång
fortskred han nu på den en gång beträdda banan. Hans andra
verk: ”L’ancien régime et la révolution”, en högst skarpsinnig
undersökning angående orsakerna till 1789 års omstörtning, gjorde
ändå mycket mer uppseende än det förra; och från den tiden var
han en namnkunnig person, som äfven tillvann sig offentligt
förtroende och efterhand steg till de högsta värdigheter i staten.
Såsom deputerad sedan 1839 för La Manche, tog han plats på
oppositionens bänkar. Efter Februari-revolutionen blef han medlem af
konstituerande och legislativa församlingarna, och uti det i Juni 1849
bildade kabinettet öfverlemnades åt honom af general Cavaignac
ut-rikes-portföljen. Den napoleonska statskuppen förorsakade dock
äfven hans fall, oeh med fängelse fick han plikta för sitt trogna
deltagande i sitt fäderneslands politiska utveckling. Sedermera har han
lefvat i Paris Bkiljd från de - offentliga angelägenheterna. Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
