Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Samtids-porträtter - Spohr, Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaiade der vid tidigt både båg och fallenhet för musiken. Följande
sin inre böjelse, egnade han sig snart derpå helt och båilet åt
tonkonstens studium och inträdde efter förvärfvad mognad såsom
kammarmusicus i hertigens af Braunschweig kapell. Understödd
af denne, företog han en tid derefter, i sällskap med sin senare
lärare, “violinspélaren Eck, en resa till Kyssland; och derpå följde,
efter 1804, ytterligare konstresor i Tyskland, Frankrike och
Italien. Hans rykte såsom sin tids förste violinvirtuos blef derige*
nom befästadt; äfvensom det då redan lyckades honom att finna
allmänt erkännande såsom tonsättare, isynnerhet af violinkonserter,
dem han ock sjelf föredrog. Ar 1805 utnämndes han till hertiglig
konsertmästare i Gotha; och på denna plats var det, som han,
utom åtskilliga musikstycken för violin, klarinett och harpa samt
flera vackra ”Lieder”, komponerade oratoriet ”Yttersta domen” och
tvänne operor, Alruna och Der Zweikampf der Geliebtén. Sedan
1813 var han kapellmästare i Wien och var här, isynnerhet
under kongressens tid, dagens hjelte, hvars i storartad stil anlagda
opera Faust —- visserligen ett ämne, hvars musikaliska behandling
med skäl torde böra kallas ett utomordentligt vågstycke — då för
tiden väckte likaså högljudd och ihållande entusiasm, som den med
tidsandan öfverensstämmande kantaten ”Tysklands befrielse.”
Äf-ven hans namnkunniga oktett och nonett, äfvensom flera af hans
förträffligaste qvartetter förskrifva sig från denna tid, och man kan
verkligen säga, att Spohr under denna period befann sig på
höjden af sin ryktbarhet oeh tillika i blomstringen af sin
produktivitet. Ar 1817 flyttade han såsom musikdirektör till Frankfurt am
Main, der han (1818) skref den ej synnerligen omtyckta operan
”Zemire och Azor.” Följande året tillbragte han i London; der
fdrvärfvade han sig, isynnerhet genom sin andra stora symfoni,
som han komponerat för dervarande Philharmoniska Sällskap, en
betydlig popularitet, som ända intill våra dagar bibehållit sig och
blifvit än ytterligare uppfriskad vid hvaije af hanssedermera flera
gånger förnyade vistelser i England. Efter första återkomsten från
London uppehöll han sig i Dresden, till dess han 1822 blef
utnämnd till hofkapellmästare i Cassel. Här fullbordade han året
derpå Bin Jessonda, hvarpå sedan följde 4 andra operor, nemj.i
Der Berggeist, Der Alehymiét och några andra operor. Dessutom
skref han i Cassel, bland många andra orkesterstycken, sin
dub-helqvartett, äfvensom sin- dubbelsymfoni; han försökte såmedelst
att införa en ny musikgenre, utan att dock derutinnan finna
efterföljare. I sina stora oratorier: ”Yttersta domen”, ”Frälsarens sista
stunder” och ”Babylons fall” dokumenterade han sig ock slutligen
såsom mästare i kyrkomusiken; och isynnerhet den sistnämnda
kompositionen, som skrefs år 1840 för en stor engelsk musikfest,
fann ett entusiastiskt emottagande så väl på andra sidan kanalen,
som, medan den var ny, äfven i hans fädernesland. — Hans
utträdande ur statens tjenst i Hessen tilldrog sig för någon tid
sedan under omständigheter, hvitka ej kunde annat än djupt kränka
denne ‘högt; bedagade man,1 som under mer än en vanlig mennisko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
