Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Större uppsatser - Om religionsundervisningen i allmänhet och katekesläsningen isynnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan antagas vara okändt äfven af de flesta bland denna tidskrifts
läsare, torde det ej vara ur vägen att här citera några ställen nr
detsamma; deraf skall man snart finna, att om blott skollärare och
andra undervisare åtminstone i någon mån behagat rätta sig efter
de högst kloka råd och föreskrifter, hvarmed erkebiskop Lindblom
beledsagat den lärobok, hvars omarbetning han på hög befallning
för vid pass 50 år sedan verkställde, så skulle man nu ej behöfva
klaga öfver det förvända sätt, som vid undervisningen så länge
begagnats, och som ännu till stor del fortgår. En reform vore
således just icke nödvändig i den mening, som skulle nya metoder
be-böfva uttänkas, påbjudas och begagnaB, utan snarare endast
medelst allvarligt upplifvande af redan långt före detta befintliga, men
i glömska råkade föreskrifter, samt af stränga påbud om deras
ovilkorliga iakttagande. Hela den af fördomsfria och tänkande
men-niskor numera såsom onyttig ansedda katekes-utanläsningen skall,
skärskådad vid ljuset af merbemälte biskops välbetänkta
förhåll-ningsreglor, till och med befinnas vara fullkomligt olaglig; ty är
katekesen en af höga vederbörande gillad samt till allmänt
begagnande anbefalld undervisningsbok, så måste väl de föreskrifter till
samma boks begagnande, hvilka af den officielle utgifvaren
placerats i spetsen för hans verk, få anses äfven gälla såsom lagbud.
Besinnar man detta.närmare, så skall man rättvist häpna
öfver de under en lång följd af år så inrotade missbruken, att
der-under knappast någon föreställt sig annat, än att allt detta skulle
så vara. Men innan vi, med ledning af oftanämnda ibjnran för
skollärare, företaga det närmare bedömmandet eller fördömmandet
af utanläsningens otillbörliga användande, vilja vi ännu yttra några
ord om den så maktpåliggande innanläsningen, och äfven höra hvad
erkebiskop Lindblom derom säger.
Att det gifves en omedveten, såväl som en medveten läsning,
är en vigtig sanning, som af mången aldrig anats. Likasom det
är ett obestridligt faetum, att t. ex. bland åhörarne i en kyrka
tyvärr många kunna finnas, som, ehuru de under predikan hafva
ögonen oaflåtligt fästa på predikantens mun, likväl ej i ringaste
mån med själens öron uppfatta hvad han säger, så att det
alltsammans blir för dem fullkomligt dödt, — så är det ock ett af
erfarenheten utrönt förhållande, att mången — och visst ett barn
— kan uppläsa högt, vare sig innan- eller utantill, den ena raden
efter den andra, den ena sidan efter den andra, utan att tanken
det ringaste följer med hvad munnen uttalar. Bevis för detta
påstående behöfver ingen, som aldrig så litet försökt att till lärjun-
samtiden. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
