Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Större uppsatser - Om religionsundervisningen i allmänhet och katekesläsningen isynnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med vida större framgång företagas under behandling af något
historiskt ämne, såsom vigtigare tilldragelser ur bibliska eller
kyrkohistorien, än med anledning af lärostyeken eller dogmer, det är ock
en sanning, som af en och annan upplyst och skarpsinnig lärare
redan längesedan insetts, men som först i senare tider börjat göra
sig här och der gällande. Äfven i detta hänseende har biskop
Lindblom visat sig ingalunda stå efter, utan snarare gått framom sin
tid; och ju ypperligare de anvisningar äro, som man också i detta
fall finner i hans Erinran for skollärare, desto mer himmelskriande
måste den brottsliga uraktlåtenhet anses, hvartill man gjort sig
saker i denna högvigtiga del af undervisningen. Se här hvad han
fö-reskrifver om lärobokens begagnande:
”Början med undervisningen, sedan barnet lärt väl läsa innan
samt riktigt stafva*), eker med den främst införda, korta
Religions-Historien. Härvid iakttages, att Läraren sjélf uppläser
lång-•samt, högt, tydligt och begripligt en eller flera meningar deraf och
låter sedan barnen, i sin ordning,’redigt uppläsa samma styeke.
Derpå berättar han enkelt och tydligt dess innehåll och gör genom
frågor, som ur stycket lätt kunna’ besvaras, barnet så bekant
der-med, att det kan, på sitt eget enfaldiga språk, berätta det. Till
att muntra barnet och underhålla uppmärksamheten, låter han stum
dom någotdera bland dem framställa frågorna till de andras
besvarande , hvilket bör vara en belöning för dem, som väl fattat saken.
Härmed fortfares, till dess de fattat historien i hela sitt
sammanhang.”
Hvad säger nu läsaren om detta? — Vi skulle för vår del tro,
att inom hela Sverige torde de lärare vara tunnsådda, som så
förnuftigt gått till väga med barna-undervisningen. Men låtom oss än
vidare lyssna till Lindbloms ord: ”Vid undervisningen i sjelfva
ka-techesen”, — säger han -— ”åligger **) skolläraren: l:o Att sjelf
noga känna boken till hela sitt innehåll, och hafva redigt begrepp
om alla dess delar. — — — — — — — — —
—-— — — 3:o Att icke till utanläsning förelägga barnet något,
som det icke, efter sina förmögenheter, begriper samt tillika
erkänner såsom sant, nyttigt och användbart i lefvernet.” — (Hör!
hör!!) ”Dertill fordras:
a) Att läromästaren, i en naturlig ordning, sönderdelar det
upplästa stycket och genom frågor söker utröna lärjungens begrepp,
*) Borde kanske snarare heta: ”lärt riktigt stafva samt väl läsa innan”.
**) Märk noga, att detta ord kan anses innehålla så godt som en lagbestämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
