Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Smärre uppsatser - Dramatiska Paradstycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(hänglåset), deruti han framställde för åskådaren den drag för drag
trogna och till den grad komiska bilden af en ännu nästan helt rå
och på dryckenskap begifven negerslaf, Mungo, att man dervid
kunde skratta sig till döds. Han uppenbarade derutinnan sin be*
undran svärda förmåga att framställa det naturliga lifvet, om han
oek ej sällan öfverskred det skönas gränser. Detta var väl ock
det omdöme, hvartill vår Btockholms-publik, — ”trög, men full af
hetsigheter”, — kom med afseende på M:r Ira, som man ingalunda
kan frånkänna stor skicklighet i att inöfva vissa roller som
parad-stycken. Ludvig Devrient visade sig, så länge han lefde, mycket
gerna som ”Schneider Fips” uti en i och för sig underhaltig pjes
af Kotzebue, emedan han deruti kunde utveckla sin konst uti
markerandet af enskilda karaktersdrag och komiska besynnerligheter.
Bland nutidens namnkunniga tyska konstnärer är L. Dessoir den
enda, som ej har någon s. k. ”paradhäst” att uppvisa,, hvilket utan
tvifvel vittnar om hans till det stora och objektiva sträfvande
produktionsförmåga. Dawison har på ett oefterhärmligen fint sätt till
en nationell genre-bild af typisk trohet upphöjt ”Bonjour” uti
Hol-tei’s obetydliga folk-pjes ”Wienarne i Paris.” Emil och Fredrik
Devrient förhjelpa Gibbons i sjelfva verket temligen ointressanta
och karrikerade figur uti ”Englisch” till ständigt nya triumfer
genom sin behandling af den utländska brytningen och genom den
behagligaste behandling af de kuriösa engelska maneren, och den
förstnämnde af dem begge förstår dessutom att såsom Robert uti
den Maltitz’ska ”Lifräntan” porträttera menniskans alla fyra
lefnads-åldrar efter hvarandra med ett osvikligt välde öfver mimiken samt
med fulländad trohet. Tvänne gråtmilda stycken af franskt
ursprung och fulla af estetiska synder, nemligen ”Hon vansinnig”
och ”Föreläserskan” skulle redan för längesedan varit begrafna i
teaterbibliotekernas stoft, om ej Fredrik Hase såsom Bernard
Har-leigh förstod att så mästerligt återgifva Lordens halfva vansinne
samt nyanserna och öfvergångarne från det sjukliga tillståndet till
full besinning, och att såsom Kapten Cobridge och La Roche i
Wien för åskådarens blickar likasom framtrolla den i physiologiskt
afseende högst natursanna och i psykologiskt hänseende djupt
gripande bilden af en blind. Båsom Dörings paradhästar kunna
antagas dels det genom sin torra komik roande Kommission srådet
Frosch uti ”Den tystlåtne mot sin vilja”, dels Bankiren Mliller i
Bauernfelts fadda stycke, ”Kärleksprotokollet”. Ej utan skäl har
man förebrått konstnären, att hans briljanta humör mången gång
förleder honom att ”skena Öfver skacklorna”. I motsats härtill
frambringar den ifrågavarande rollen med de enklaste medel den mest
storartade verkan; ty hvad som gör att man först efteråt vid
närmare eftertanke lärer att värdera denna produktion, det är just en
i alla situationer, i användandet af den judiska dialekten, ja i
hvarje rörelse och åtbörd iakttagen måtta, hvarigenom gestalten
erhåller en alldeles utomordentlig och oförliknelig natursanning. —
Bland de qvinliga artisterna gifves det flera, hvilkas hela repertoir
består af nästan ingenting annat än ”paradstycken”. Bå är för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
