Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Samtids-porträtter - Liszt, Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
âet bief dock i Frankrikes hafvudstad som hans virtuositet
fulländades. Försöket till en opera, uppförd i Académie royale,
misslyckades 1825. Så mycket mera uppmärksamhet väckte hans fulländade
spel på resor genom hela Frankrike samt till London och Schweiz»
Franz L. blef, med hela genialiteten af en bisarr och kokett
virtuositet, en Paganini i pianospelning. Äfven såsom menniska torde
han haft mången besynnerlig nyck gemensam med den store
violinvirtuosen, men till den egentliga karakteren var han dock hans
af-gjorda motsats. Den varmhjertade ungraren var alltjemt den mest
uppoffrande, den hängifnaste ifrare för ädla, stora, välgörande och
allmännyttiga ideer, den varmaste vän för medbröder samt för deu
framåtsträfvande ungdomen ; deraf det entusiastiska jublet för L.
äfven såsom menniska, och hvilket sedermera, utgående från
Weimar, systematiskt utbildades, så att det slutligen framkallade# en
konsoliderad skola, alltjemt förökad med nya skaror. I Schweiz
lef-de L. tillsammans med George Sand; i sjelfva Paris var grefvinnan
d’Agout liarts vänninna; i Weimar se vi en rysk furstinna vid hans
sida; och det är icke något nytt, att ovanliga fruntimmer med
fantasiens hela fanatism höja hänförelsens fana för både hjeltar och
martyrer. — Julirevolutionens år med sina stormiga rörelser hade
varit betecknande för L., i det han då skref en s. k. Sinfonie
révolutionnaire, men som icke blifvit publicerad. Äfven ett och
annat mellanBkof af inre begrundande och dévotion fattades ej i Paris
jemte epoker af bacchantisk exstas. Franz L. var en tid
Saint-simonist och blef ytterligare franciskanermunk. Men det var tillika
ett drag af tacksamhet, som föranledde honom att inträda i denna
orden: franciskanerna i hans ungerska hemland hade nemligen
un-derstödt honom såsom yngling i Paris; och med dotationen af en
betydlig summa, som hans europeiska konserter inbringat honom,
ingick han sedermera såsom hedersledamot i det fromma
brödraskapet, utan att dock häraf låta afhålla sig från verldsliga
ryut-ningar. Hans konserter gjorde honom till hela Europas gunstling.
Efter någon tids vistande i Italien skyndade han, i anledning af
de genom öfversvämning i Pesth olyckligas nödrop, till Wien och
gaf dessa konserter, som öppnade hans triumftåg genom Europa.
Till Beethovensmonumentet i Bonn anslog han ansenliga summor,
och hans festtåg på Khenfloden gjorde honom till decenniets hjelté.
Samma år, 1841, uppträdde han i Berlin, der han uppträdde till
förmån för medellösa studerande; redan förut hade han under
oerhörda bifallsBtormar i Petersburg och Moskau skördat lagrar,
betydliga summor och ordnar. Förtjusningen öfver hans spel liknade
ett bacchantiskt rus. Universitetet i Königsberg utnämnde honom
till doktor och fursten af Hechingen till hofråd. Från Paris
be-gynte 1844 hans tåg öfver Pyreneerna till Madrid och Lissabon.
Två år senare genomtågade han såsom triumfator slättbygderna i
sitt hemland Ungern samt Siebenbürgen och Galizien. De
entusiastiska ungrarne förärade honom en heders-sabel ; 1847 gjorde
han mycken uppståndelse i Constantinopel och. Odessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
