Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Samtids-porträtter - Liszt, Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dermed afslutades nu hans rcse-period, faans bana såsom
vir-tuos; efter att hafva blifvit utnämnd till kapellmästare i Weimar,
flyttade han med den i Ryssland förvärfvade vänninnan, en
furstinna Wittgenstein, till Altenburg och fattade här fast fot för att
börja sin andra period. Hans kompositioner från den första blefvo
gagnande i afseende på hans teknik, de bestodo i vågstycken af
den geniala men koketta virtuositet, som gör konsten endast till
en egensinnig lek för sina konstgrepp, samt i arrangementer och
transpositioner för klavér af andras arbeten, isynnerhet af
Beetho-vens symfonier och Schuberts ”Lieder”; vidare i parafraser och
illustrationer, samt särskildt redan nu i transskriptioner af
ungerska nationalmelodier, hvilka han sedermera åter upptog och gaf
dem ett omskapadt skick. Hans flygel sjöng; men den ersatte
också en hel orkester. Häruti låg det beundransvärda, hvarigenom
han till och med öfvcrträffade tjusningskraften i Paganinis violin;
ty den tyska orkestermusikens största ensemblestycken öfverförde
han, visserligen ofta med nyckfull godtycklighet, men alltid med
ett visst titaniskt välde, på tangenterna af det ända till
universali-tet utvidgade pianot. Han stiftade dermed tillika de honom
efterföljande s. k. ”Klavérhusarernas” urartande ofog, hvilka sökte att
med janitscharbuller ersätta den felande inre musiken.
1 sin andra period förkastade L., såsom nämdt är, sina förra
kompositioner, i hvilka tonerna skulle framalstra tanken, och
försökte skapelser, i hvilka tanken tvärtom skulle framkalla tonen.
Båsom symfonist öppnade han sig ett nytt spelrum. Wagner
trodde på instrumentalmusikens upphörande, i det han visade,
hurule-des Beethoven med sin sista symfoni genombröt tonernas område
och grep till ordet, begagnande sig af Bchillers chör till Glädjen.
Ton och ord sökte Wagner att sammansmälta uti ett nytt
musikaliskt drama. L. bildade ett slags propaganda för ”Tannhäuser” och
”Lohengrin”, men han arbetade derjemte för sig sjelf i en annan
genre på den rent instrumentala musikens framsteg. Vi mena icke
hans sonater och polonäser, icke hans messa; vi mena hans
program-musik. Blotta tonen skall här icke allenast antyda någonting,
men den skall, utan poesiens tillhjelp, fullständigt måla, beskrifva,
likasom påtagligen och fullt omfattande framställa ett konkret
innehåll, ett föremål och - en gestalt. Och dermed begyntes då detta
”genialiska larmande”, som vill och skall vara något mer än
musik. Musiken företager sig det vågstycket att sjelfständigt utveckla
gestalter, att icke blott illustrera utan med egna medel, med blotta
tonerna uttömma det innehåll, som poesien gifver. Häri ligger
rigt-ningens villfarelse. De meddelade programmerna skola derföre
anses endast som hjelpredor, för att ersätta den text, som musiken
icke mer behöfver, men de pålägga åhöraren mer tvång, än när
musiken nöjer sig med att endast beledsaga poesiens gestalter.
Så skapade L. sin Faust-symfoni och sina tolf symfoniska verk.
Vi uppräkna dem i den ordning de under årens lopp af hans
förvånande arbetsamhet frambragtes: 1) Ce qu’on entend sur la
montagne eller hans s. k. Bergsymfoni. 2) lasso, med den tillag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
