Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Större uppsatser - Seder och Bruk hos Tscherkasserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock vinner mohammedanismen allt mer öfverhanden och
intränger djupare i sinnena, ty Moskoviterna äro jn kristna, och pä
Kankasus anses Christi lära liktydig med ofrihet och träldom.
c
Tscherkassen är för det mesta vacker och välskapad; han har
en hög, oval panna, vacker hufvndskålsbildning, välformad, något
krökt näsa, liten mun, oftast svarta eller bruna, stundom blåa ögon,
smärt växt och kraftfull kroppsbyggnad. I den ståtliga kroppen
bor en obändig själ, i hjertat en okuflig stolthet och ett mod, som
icke ryggar tillbaka för någon svårighet; dessa menniskors hela
hållning har något fint och aristokratiskt, som afpräglar sig i hela
deras öfriga personlighet. Ingen Tscherkass gifter sig med en
tar-tarisk, tschetschenzisk eller lesghisk flicka; ty den tillsats af
mongoliskt blod, som flyter i dessa folks ådror, gör ett äktenskap med
någon af dem i hans tankar till ett missgifte. Ej heller ingår
någon tscherkassisk flicka äktenskap med någon man, tillhörande
dessa stammar; deremot händer det mången gång, att en sådan
bortröfvar någon tscherkassisk skönhet, som då måste tjena till att
förädla racen. Tscherkasserna hafva en aristokratisk-feodalistisk
författning samt utbildad ståndsskillnad. Öfver större landsträckor
herrskar en Sultan med ärftlig värdighet, öfver smärre distrikter
en Khan, Öfver byar eller torp en likaledes ärftlig Pschih.
Frimän af den lägre klassen, fria bönder samt förpaktare med ärftligt
arrende kallas Tschokock. En tscherkassisk riddare har, likasom
medeltidsriddarne, sina väpnare, Nucker, som ständigt beledsaga
honom, putsa hans vapen och skära för honom maten vid
bordet; de äro dels fria, dels lifegna. Denna sistnämnda klass består
för det mesta af tillfångatagna eller bortröfvade Ryssar, Tartarer,
Nogaier och Kalmucker. Skalden, sångaren, Kikoakoa, saknas
icke; äfven förekomma bland Tscherkasserna Åbreker eller
inspirerade botgörare, som afsagt sig alla lifvets njutningar, invigt sig åt
döden, och som man ofta finner midt i stridshvimlet, bemödande
sig att frånrycka fienden de fallnas kroppar.
Tscherkassens käraste redskap äro hans vapen. De äro en
lång, tre-eggad dolk, vid hvars fäste ytterligare en liten knif
hänger, en asiatisk kroksabel med enkelt fäste och inlagd balja, ett
långt skjutgevär med gjuten pipa af mycket liten kaliber, som han
lägger på en gaffelformig stötta, samt en lång damascerad pistol.
Icke sällan har han äfven ett kastspjut, som han med kraft och
skicklighet från hästen nedslungar på fienden. Dessa krigare, som
tycka mycket om grannlåter och prydnader på sina vapen, förete
en egendomlig anblick; deras favoriter äro de ädla tscherkasshä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
