Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Större uppsatser - Seder och Bruk hos Tscherkasserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Btarne, stolta djur med fina, smidiga former och små, höga hofvar,
hvilka aldrig skos. Den som stjäl en häst eller förfalskar märket
på ett sto, är hemfallen åt blodshämnden, förföljes och dödas.
Ännu alltid beräknas antalet af fria stridbara män bland de tre
tscherkassiska folkena till öfver fyrahundratusen, samtliga
befolkningen uppgår till omkring tre millioner själar.
Mot dessa bergets tappra söner hafva Ryssarne att bestå en
svår kamp;,och man kan säga, att kriget egentligen nästan aldrig
upphör, ty knappt har krigslågan hunnit dämpas i en trakt af
Kaukasus förr än den uppblossar i en annan. Nästan alla byar
hafva förskansningar, och det är endast med yttersta försigtighet
Ryssarne våga framrycka inåt bergena.
Hafva Tscherkasserna lidit något nederlag, så församlas de
för att åhöra Kikoakoernas sånger, som uppmana till vild hämnd
och nya bragder. Vi vilja här anföra några ställen ur en sådan
sång, ett praktfullt skaldestycke, lika utmärkt genom sin djerfva
flygt och glödande inspiration som genom den djupa förbittring och
det hjeltemod, som uttalar sig i densamma. Sedan sångaren
skildrat, huru all glädje blifvit främmande for honom, sedan
Moskoviten fört med sig nordens vinter och folket i blodig rustning måst
gå bakefter fredens plog, fortfar han:
Ack! ej sedandess jag känner
Annan vår, än purpurvåren
Af vår oväns blod på svärden;
Och stridshingstars dundrande hofslag,
Dä de trampa fallen ovän.
Är för mig som vårlig lärksång.
Hämnd! ja. blodig hämnd! J bröder.
Blifve nu vårt enda fältrop.
Dränktes uti Kubans vågor
Ej tvåtusen edra bröder
Uppå Menschikoffs befallning?
Blefvo ej kring hundra ungmör,
Fredligt dragande till Stambul,
ömkligt rof för fräcka hundar?
Hvilken lott, o, mina bröder!
Bidar på slagfältet eder,
Då J sjunken ned i vanmakt?
Råa, fega knektar hugga
Hel’ga hufvudet från bålen,
Att det vexla ut mot guld.
Män, på edra döda tänkenA
Minnens, ingen grift dem täcker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
