Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Större uppsatser - Turisten Ida Pfeiffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
darne och räddade hennes lif. Hon uppnådde obehindradt Sintang,
mottogs högtidligt af den derstädes herrskande sultanen och
fortsatte derpå sin resa vesterut till Pontianak och diamantgrufvorna i
Landak. De holländska officerarne och embetsmännena mottogo den
resande frun öfverallt på ett mycket förekommande sätt. Man
sörjde icke allenast för hennes uppehälle, utan skaffade henne äfven
billig reslägenhet. Blott genom detta holländarnes förekommande
beteende blef det henne möjligt att göra så vidsträckta resor i den
indiska arkipelagen. Hon ville från Pontianak framtränga till
holländska besittningen Bandjer-Massing, midt igenom öns aldrig af
europeisk fot beträdda sydkust Dock fann hon ingen, som hade lust
att som hennes vägvisare med henne företaga denna farliga och
långa resa, så att hon måste uppgifva denna plan. Hon rigtade
numer sina blickar på Java. Mot slutet af Maj 1852 anlände hon
till Batavia, hvarifrån hon företog åtskilliga utfärder till det inre
af ön. Vid detta tillfälle besteg hon det 9500 fot höga berget
Pan-gorango. Äfven på Java gjorde holländarne allt möjligt för Ida
Pfeiffer: hon mottogs alltid af de förnämsta embetsmännena och
försågs af dem med alla reseförnödenheter. Till följe deraf fann hon
äfven skydd och ett välvilligt bemötande hos de infödda furstarne.
Hon har sedermera med varma tacksägelser offentligt erkänt det.
Den 8 Juli 1852 anträdde hon sin färd till Sumatra, hvilken
hon i sina skrifter uttryckligen förklarar för den intressantaste
bland alla resor hon gjort Från hufvudstaden Padang inträngde
hon nemligen i det inre af ön, midt ibland Battas, hvilka, oaktadt
några spår af civilisation, dock äro menniskoätare och aldrig bland
sig velat tåla en europé. Två missionärer, hvilka, för flera år
sedan, ville nedsätta sig bland dem, blefvo dödade och uppätna.
Ida Pfeiffer ville genomresa ön från vester till Öster och på
samma gång uppsöka den stora sjön Ayer-Tavar, om hvilken man
hittills icke känner till något annat, än hvad infödingarne om
densamma berättat. Endast åtföljd af en infödd vägvisare,
genomvandrade hon till fots den fruktansvärdaste Öken, der hon måste
tillbringa nätterna under bar himmel, under ständig fruktan att blifva
anfallen af tigrar och andra vilddjur. Då hon kom till de
egentliga kannibalernas land, lade sig med hvarje dag allt större
svårigheter i vägen för hennes vidare framträngande. Man tillkännagaf
genom åtbörder helt tydligt för henne, att man skulle döda och
uppäta henne. Men hon tAtsade alla faror och lät först då förmå
sig att afstå från sitt förehafvande, när vildarne med utsträckta
spjut spärrade vägen för henne. Detta egde rum i den tätt befol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
