Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Större uppsatser - Turisten Ida Pfeiffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade dalen Silidang, på blott en dagsresas afstånd från sjön
Ayer-Tawar. Alla hennes böner, att få framtränga vidare, tjenade till
intet och framkallade blott häftiga hotelser. Hon blef derföre
nödsakad att återvända till Padang (d. 7 Okt. 1852). Två gånger
insjuknade hon på Sumatra i en elakartad frossa, hvilken hon dock
hvarje gång lyckades att med tjenliga medel häfva.
Ida Pfeiffer besökte nu än en gång Java och Batavia och
företog här utflygter till furstedömena Djokjokarta och Surakarta samt
vidare till templet Boro-Budor och till Surabaja. Härpå afseglade
hon till åtskilliga af de smärre Sunda-öarne och till Molukkema
(Banda, Amboina, Saparua, Ceram, Ternate), uppehöll sig en tid
hos de vilda Alfiiros samt slutade sina Sundafärder på Celebes,
der hon vid åtskilliga af de inhemska furstarnes hof med välvilja
upptogs.
Från Sunda-öarne genomfor hon den Stora Oceanen (10,150
sjömil); målet för hennes resa var denna gång Kalifornien. I två
månaders tid såg hon ingenting annat än himmel och vatten,
slutligen, d. 27 Sept. 1853, landsteg hon i S:t Francisco. I
Kalifornien rasade vid denna tid guldfebern med yttersta häftighet. Fru
Pfeiffer inkastades hrån Indiens naiva överld midt bland en
menni-skoskara, tillhörande civilisationens värsta drägg och afskum, den
der, jägtad af törsten efter guld, sammanströmmat på ett område
af jemförelsevis inskränkt omfång. Skiljaktigheten i intryckena
torde för den resande hafva varit betydlig nog. Hon uppehöll sig
någon tid i S:t Francisco, besökte guldvaskerierna vid
Sacramento-och Yub aflod erna samt Crescent-City, och tillbragte en natt i
Rogue-River-Indianernas wigwams.
Mot slutet af år 1853 gick Ida åter till sjös, för att begifva
sig till Panama. Här uppehöll hon sig blott få dagar, hvarefter
hon på en ångare begaf sig till peruanska kusten. Hon landade
vid Callao och for derifrån till Lima, der hon stadnade någon tid
och gjorde utflygter till omgifhingarne. Det hade varit hennes
af-sigt, att vid Lima bestiga Cordillererna och från Loretto vid
Ama-zonfloden på ett brasilianskt ångfartyg afgå till Para, på
Sydamerikas östra kust. Men den just vid denna tid i Peru utbrutna
revolutionen hindrade henne från att utföra denna resa, under
hvilken hon skulle hafva lupit de största faror till lif och egendom.
Hon beslöt derföre att för det första begifva sig till Quito och
sedan vidare försöka sin lycka, och afgitfk derföre på en ångbåt till
staten Ecuador. I Mars uppbröt hon derpå från Guayaquil och
Öf-versteg, helt hära Chimborasso, Cordillerernas bergsrygg (på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
