Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Större uppsatser - Grefve Cavour, hans lif och offentliga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledning fördes mot en djup letargi, i motsägelse till sin familjs
för-herrskande önskningar och åsigter, beslöt nemligen den unga
gref-ven, väl också härtill lockad af sin längtan att genom egen
åskådning lära känna de storartade förhållandena i Europas friaste och
mäktigaste land, Storbritannien, en resa till London.
Denna resa förvandlades till ett mångårigt vistande i
verlds-staden, från hvilket grefve Cavour, riktad i kunskaper och
erfarenhet och med mognade politiska åsigter, 1842 återvände till
Turin, på en tid, i hvilken sinnena just började vakna och en
hittills okänd sjelfverksamhet i det borgerliga lifvet tog en början*
Småningom och utan buller bildade sig nästan i alla större städer
föreningar, hvilka hvar och en åsyftade det sociala tillståndets
förbättring i något visst hänseende. Man grundade landtbrnkB- och
handtverksskolor, barnskyddsanstalter, vetenskapliga och
konstinsti-tuter. I hufvudstaden fanns samlad en kärna af aktade män,
hvilka verksamt togo hand om de andliga och materiella intressena
trots della Margberitas misstänksamma politik. Grefve Cavour
biträdde dem med värma i deras sträfvanden. På hans uppmaning
beslöts grundläggandet af ett stort landbrukssällskap, hvars
statuter han föreläde konungen, som också stadfäste dem. Inom kort
räknade Soeietä agraria, f. n. en högt ansedd och med de rikaste
bjelpmedel utrustad förening, öfver 2000 medlemmar. Grefve
Cavour verkade ej blott vid detta sällskaps vanliga sammankomster
och provincial-kongresser, utan var äfven en flitig författare i dess
landthushållnings jurnal, i hvilken han ända till 1847 dels gjorde
sina landsmän bekanta med engelska landtbrukets framsteg, dels
eck behandlade samhällsfrågor, hvilka hörde till ordningen för
dagen. Med Pius IX:s reformer i Kyrkostaten och den toscanska
reformrörelsen gestaltade sig Soeietä agraria till ett slags politisk
medelpunkt för Piemont. Inom detta sällskaps krets närmade sig
patrioterna af alla färger hvarandra och gåfvo ett bestämdare
uttryck åt landets och tillika tillfälligtvis provincial-kongressens i
Alessandria tidsenliga önskningar och behof. På detta sätt började
det liberala partiet att vinna sammanhållning och derigenom
moraliskt, om ej politiskt, inflytande. Carl Albert sjelf lät genom
upp-häfvahde af presstvånget och administrativa reformer förstå, det
han ej vore ovillig att sedermera göra vigtigare politiska
medgif-vanden. Men mellan honom och nationen lägrade sig i sluten
falang de klerikalas här, feodalaristokratien och clerus, båda
lydande den mäktiga jesuiterordens vink och städse beredda att göra
rörelsens fredliga gång misstänkt, att söndra furste och folk från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
