Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Större uppsatser - Grefve Cavour, hans lif och offentliga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slötos. Spårlöst gick denna kabinettsförändring, som för öfrigt blott
hade en kort fem månaders tillvaro, förbi den nya partibildningen
i deputeradekammaren, så att Oavours motståndare egentligen ej
kunde tala om något hans fall. Alltid uppväckte dock hans
utträdande stor sensation i Piemont och utlandet; oeh denna skulle
kanske i hans fädernesland förorsakat större uppståndelse, om ej
liberala partiet hade visat, att man med säkerhet kunde motse
gref-vens snara triumf.
Under parlamentets uppskof från Juli till November 1852
gjorde Cavour en resa till Frankrike och England, der man visade
statsmannens person en aktning, som måste fylla äfven hans
medborgare med stolthet. I Paris likasom i London mottogs den
”stör-tade” ministern med en utmärkelse, som bevisade, att man i
honom erkände Sardiniens framtidsman. I Paris föreställde han
Urbano Ratazzi, som begifvit sig dit för att sammanträffa med sin
vän, för Louis Napoleon, hvars välmenande omdöme han sökte
vinna för den af honom utvidgade majoritetsgrunden i sardin ska
parlamentet, i det han i frimodiga ordalag skildrade Piemonts inre
belägenhet och faran af fraktion ssplittring. Ehuru kejsaren i
förhållande till grefvens skickligt framlagda idéer bevarade sin
vanliga impassibilitet, visade dock det följande, att dessa ej förblifvit
utan inverkan på hans bedömmande af den konstitutionella
styrelsen i Piemont. Kejsarens personliga sympatier hade deremot
gref-ve Cavour redan på förhand förvärfvat genom sitt kraftiga
understödjande af presslagsförändringarne, hvilka, som hvar och en
insåg, hufvudsakligen föranledts med afseende på Napoleoniderna.
Sammankomsten i Paris mellan f. d. finansministern och förste
presidenten i deputeradekammaren var visserligen för märkvärdig
att ej bland allmänheten blifva föremål för de mest olikartade
giss-•«
ningar. Ännu sysselsatte man sig med denna händelse, då man i
Turin öfverraskades af en kabinettskris, hvars förvecklingar under
flera veckor höllo landet i dof spänning. D’Azeglio hade nemligen
straxt efter Cavours afgång förelagt folkkammaren det vid tillfälle
af Siccardiska lagen redan utlofvade förslaget om civiläktenskap, i
den tydliga afsigten att vinna det liberala partiet för kabinettet och
i allmänna meningen göra finansministerns förlust mindre ’ kännbar.
Om marchese dÄzeglios. plan i detta hänseende väl kunde fått
framgång, tycktes man dock ej noggrant hafva tagit i öfvervägande
motståndet från romerska curians och presterskapets sida. Medan
de andlige från predikstolen betecknade civiläktenskapet såsom rent
af konkubinat och skreko öfver äktenskapssakramentets nedsättande,
samtiden. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
