Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Större uppsatser - Grefve Cavour, hans lif och offentliga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaf romerska hofvét sin vrede luft i de häftigaste hotelser och
använde allt sitt inflytande att redan i födseln qväfva det förhatliga
förslaget. Enligt de rön, turin ska kabinettet vid detta tillfälle
gjorde, står det fast, att romerska curian, som visserligen i de
katolska staterna Frankrike och Belgien tål civiläktenskapet, dock
aldrig skall gifva sitt samtycke till dess införande i någon italiensk
stat utan att drifva kampen till det yttersta och dérvid ej ens
skulle fasa för ett religiöst inbördeskrig. Skrämd genom curians
hotande ställning och oroad af sitt samvete, skyndade herr de
Sambuy, sardinska sändebudet i Rom, till Turin för att besvälja
konungen att ej blott vägra sin sanktion å den redan d. 5 Juli af
deputeradekammaren voterade civiläktenskapslagen, utan äfven
genom andra medgifvanden stilla kyrkans vrede. Förgäfves aflät
Victor Emanuel en egenhändig skrifvelse till påfren, i hvilken han
sökte antyda en försonande vändning. Pius IX svarade i ett
egenhändigt bref, hvars offentliggörande i kardinal Antonellis
tidningsorganer gaf ett kännbart styng åt allmänna meningen i Piemont.
Påfven, hette det deri, fordrade i kyrkliga ting ej blotta
eftergifter, utan absolut undergifvenhet af konungen och hans regering
för romersk auktoritet. Då ministérens sista försök att blidka
påf-liga hofvet strandade, ingaf densamma d. 26 Okt. 1852 sin
af-skedsansökan; och konungen rådförde sig nu med parlamentets in-
v
flytelserikaste anförare om ett nytt kabinettsprogram, i hvilket han
önskade se mera eftergifvande principer med hänseende till påfliga
Curian införda. Den moderate erkebiskopen af Genua, monsignore
Cliarvaz, konungens fordne religionslärare, Öfvertog den svåra
rollen af medlare, i det han ifrigt anhöll hos konungen, att han måtte
gifva grefve Cesare Balbo i uppdrag att bilda kabinettet. Dock
blefvo Balbos bemödanden, hvilken dessutom vid den honom
anförtrodda missionen saknade sjetf-tillit, utan framgång, och konungens
öfverläggningar med márchese Alfieri di Sostegno utföllo ej
lyckligare. På förslag af den senare, äfvensom af d’Azeglio, hvilken
insåg en förmedlande ministér vara omöjlig, kallade konungen nu
Cavour till sig, ej uppgifvande hoppet om att åstadkomma en
förklaring mellan grefven och monsignore Charvaz. Cavour fordrade
framför allt otvetydiga muntliga förklaringar af erkebiskopen Öfver
romerska hofVets afsigter och föreläde honom till detta ändamål tre
frågor, nemligen: 1) om den heliga stolen i det — för öfrigt
osannolika — fall, att det af honom (CaVour) presiderade ksibinettet
beredvilligt inginge på de önskade koncessionerna, å sin sida ville
tillerkänna konungen af Sardinien några fördelar; 2) om det kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
