Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Större uppsatser - Grefve Cavour, hans lif och offentliga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara nog för återställandet af det vänskapliga förhållandet mellan
Turin och Bom, att en uppriktigt konstitutionell man, som hittills
stått aflägse från den egentliga statsledningen och ej varit inveck’
lad i någon konflikt med den klerikala meningen, trädde i spetsen
för det nya kabinettet, som t. ex. marchese Alfieri; 3) slutligen,
hvilken personlighet skulle ingifva romerska hofvet mesta
förtroendet för statsförvaltningen i Piemont. Monsignore Charvaz, hvilken
emellertid från Rom erhållit fullständig autorisation att leda för*
handlingarne, svarade nekande på de båda första punkterna; i
af-seende på den tredje nämnde han grefve Balbo. Med hänseende
till dessa förklaringar trodde grefve Cavour sig böra afböja
konungens anbud; och nu följde en rad af nya kombinationer, i hvilka
de särskilda partierna sökte göra hvarandra segern stridig.
Förlängandet af ministerkrisen väckte emellertid Öfverallt de
allvarsammaste bekymmer, som tillika dagligen ökades genom den
hemlighetsfullhet, med hvilken konungen emgaf förbandlingarne.
Allt afgjordare uttalade sig allmänna meningen mot bildandet af en
klerikal minister, för hvilken man trodde konungens åsigter vara
vunna. Det plågsamma tviflet om monarkens fasthet, hvilken
hittills med stolthet kallat sig ”författningens öfverste väktare”, det
dofva hotet mot det klerikala partiet, såsom krisens upphof, dem
ängsliga ovissheten om sakens slutliga utgång, allt bidrog att göra
de glada Oktoberdagarne 1852 till en ganska dyster politisk
situation. Fullkomligt upprörd blef den offentliga stämningen genom
den blixtlikt verkande nyheten från Paris, att Vincenzo Gioherti
der slutit sina ögon; Gioberti, den kraftigaste kämpen för Piemonts
emancipation från det klerikala oket, nutidens mest omtyckta
italienska filosof, den vördade patrioten, hvilken kort före sin
plötsliga död (han öfverraskades vid sitt skrifbord af ett dödligt
slaganfall) efterlemnat sin nation ett oskattbart testamente i sitt verk
Del rinnovamento d9Itcdia. Denna händelse bragte sinnena i en
skakning, som mäktig inverkade på krisens förlopp och plötsligt
bragte till tystnad cleri förtidiga Begerjubel. Konungen kunde nu,
gentemot landets allmänna manifestationer, ej längre vackla i valet
af sina rådgifvare: lian kallade på nytt grefve Cavour till sig och
uppdrog åt honom, denna gång utan att uppställa några vilkor,
kabinettets nybildning. Inom loppet af några dagar, d. 4 No v.
1852, var den nya förvaltningen konstituerad. Grefve Cavour
öf-vertog jemte presidentskapet finanserna, handeln och åkerbruket,,
Lamarmora kriget, Paleocapa offentliga byggnader, grefve
Sau-Martino det inre, Boncompagni justisen, Cibrario undervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
