Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Större uppsatser - Grefve Cavour, hans lif och offentliga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utländska blad och bildade liksom en appell till de ej intresserade
staternas dom.
Med hänseende till anklagelserna mot pressen, hvars
utsväf-ningar grefve Cavour sjelf lifligt tadlade, hette det i piemontesiska
dokumentet: ”Den fria diskussionen öfver regeringsåtgärder utgör
en af de väsendttigaste grundvalarna för ‘den i Piemont bestående
regimen, likasom i många andra europeiska stater. Vi våga
påstå, att denna frihet här medför minst lika stora fördelar som
öf-verallt annorstädes och mindre olägenheter. Den djupa fred,
hvil-ken vi åtnjuta, och den sig lagligen alltmera befästande enigheten
mellan styrelse och folk bevisa detta fullkomligt; och hvad
utländska regeringar angår, skall ingen vilja uppställa det påståendet,
att vår tidningspress förer ett häftigare eller skarpare språk än
engelska och belgiska blad. De angrepp, engelska tidningar hittills
rigtat mot kejsarens af Österrike regering, voro ingalunda mindre
virulenta och förbittrade, än de i våra blad intagna. Detta
hindrade emellertid ej Österrike att eftersträfva Englands allians och
vänskap, då det ansåg dem lämpliga för sina intressen, och att
visa sig stolt och «tillfreds öfver återknytandet af ett godt
förhållande med denna makt.” Vidare afvisade han hvarje påstående
om något slags solidaritetsförhållande mellan regeringen och
pressen och uttryckte sitt beklagande deraf, att österrikiska legationen
i Turin ej gjort något bruk af de genom presslagsmodifikationeii af
1852 erbjudna regressmedlena, med undantag af ett enda fali, då
den denuncierat Espero’s förolämpingar till statskommissarien. ”Men
om grefve Buol”, sade noten vidare, ”tror sig berättigad att
anklaga häftigheten hos en fullkomligt fri press, hvilken ej inkommer
i de Österrikiska staterna, hvad skola ej då vi säga om en den
strängaste censur underkastade press, hvilken skonar lika litet
Pie-monts institutioner som dess regering, och dock obehindradt
cirkulerar hos oss! Om i Piemont angrepp äro frigifna, är också
försvar tillåtet. Men i Lombardiet deremot är blott angreppet mot
oss lofligt; pressen återger der ostraffadt våra oppositionsblads
hätskaste artiklar och innehåller ej sällan förolämpningar och
insinuationer mot styrelsens i Piemont förvaltare, hvilka ej uppväcka
mindre ovilja, än de hvilka vissa sardinska blad ingifvit Österrikes
minister.” 1 afseende på den milanesiska minnesvården till
piemontesiska härens ära anmärkte grefve Cavour, att han ej skulle
tillåta någon inskrift, som kunde såra Österrikes grannlagenhet,
men att det i öfrigt ej låge i hans makt att förhindra turinska
mu-nicipalrådets mottagande af en anonym subskriptionsgåfva, sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
