Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Smärre uppsatser - Marx om operamusiken - Samtids-porträtter - Hierta, Johan Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sak, för hvars förutsättningar den dramatiska prineipen så väl i det
hela som i enskildheterna måste tråda i bakgrunden; han kom
således derigenom temligt nära italienarne, endast med den skillnad,
att hos dessa, företrädesvis hos hans närmaste efterföljare, hane
idealitet förnedrades till sinnlighet.” Marx ställer sig i sin
operateori ensidigt på ståndpunkten af den Gluckska dramatiken, d. v. 8.
enheten mellan handling, ord och musik, hvilken hvarken blifvit
fasthållen af Mozart eller någon af de nyare. På detta sätt blir
han nästan orättvis och hård mot Mozart. Han yttrar t. ex. vidare:
betecknande är det för dennes ställning, att Gluck, hans samtida
ock föregångare på det område, som för honom blifvit den högsta
ékådebana, i operan endast utöfvat ett öfvergående och ingalunda
djupt inflytande på honom. Detta inflytande visar sig i den äldsta
konstnärliga och storartade operan, ldomeneo, i några körers och
recitativers storartade inspiration, sedan icke mer. — Icke mer?
Således icke i Don Juan och Guvernörens, donna Annas m. fl.
gestalter? — skulle vi vilja fråga. — Samma omdöme Marx fäller
öfver Mozart återfinna vi, då det blir fråga om Fidelio. Han har
om denna Beethovens enda opera en ogynnsammare mening än de
torde hafva, som ej tillfälligtvis står på den Gluckska dramatikens
ståndpunkt. ”Beethoven — säger den berlinske konstkritikern i
sin bok — beträdde blindt Mozarts stråt och blef dennes
efterföljare på ett så afgörande sätt, att icke ens ett spår förefinnes, att
han skulle hafva tagit någon kännedom om den andra rigtningen,
såsom Mozart gjorde i ldomeneo. Ja, han stod ännu lägre i
operamusiken än hans store föregångare.”
SAMTIDS-PORTRÅTTER
EIElTi
Då en person, som tillhört och verkat i det offentliga, i sin
lefhads höst drar sig tillbaka i det tysta, — då glömmes han
vanligen af sina landsmän, som hafVa fullt upp att göra med dagens
hjeltar, som de skola följa med sin uppmärksamhet och bedömma.
Men då den förglömde patrioten går ned i det tysta, vakna åter
vid den öppnade grafven sympatierna; och man ville nu gerna
återgälda den döde hvad man försummat att gifva den lefvande. Så
har det gått den nyligen aflidne fosterlandsvännen Gustaf Hierta:
som militär har han deltagit i försvaret för sitt fosterland i yttre
krig och vid inre, af nödvändigheten framkalladt uppror; som
skriftställare och folkrepresentant uppträdde han med nit och flit för
upplysning och samhällets utveckling. Han glömdes; han dog ... och
prisas nu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
