Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Deinhardstein, Ludvig Frans - Gade, Niels Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wien, torde omdömena utfalla olika, enär visserligen dera
plumpheter och onödiga episoder blifvit aflägsnade, äfvensom åtskilligt
gjorts mer öfverensstämmande med sannolikheten och synnerligen
slutet genom inflätande af många sinnrika drag gjorts mer
tillfredsställande för vår menskliga känsla; men i stället har början,
expositionen, genom förvrängning af motiverna förlorat mycket af
sitt friska, originella lif.
GADE. Niels Wilhelm Gade, född i Köpenhamn d. 22 Okt,
1817, röjde redan i späda årena anlag för musik; och faderns yrke
— denne var nemligen musikalisk instrumentmakare — torde väl
hafva bidragit till, att gossen tidigt kom att utbilda dessa anlag.
Hans första undervisning, då han lärde sig spela så väl fiol som
guitarr och pianoforte, skall hafva varit högst ytlig. Först
sedermera skall han hafva åtnjutit en mera regelbunden och gedigen
undervisning. En följd deraf blef att G. valde konsten till sitt
lef-nadsyrke och erhöll en anställning vid det kongliga kapellet i
Köpenhamn såsom fiolinist. Utrustad med stora anlag för
kompositionen beslöt han nu att egna sig åt detta fack. Han åtnjöt, så vidt
bekant är, teoretisk undervisning af danska kompositören Weyse,
som genom sina arbeten för klaveret, isynnerhet genom sina
klavér-etyder förskaffat sig ett aktadt namn. Gade hade skrifvit en
uvertyr för orkestern, hvilken han insände till den pristäflan, hvartill
musikföreningen i Köpenhamn inbjöd år 1841. Det var samma
uvertyr, som, i visst hänseende ännu alltid ett af hans bästa verk,
sedermera utkom på tryck under titeln ”Genljud från Ossian”, men
utan opusnummer. Den förklarades af de utsedde prisdomarne,
Ludvig Spohr och Friedrich Schneider enstämmigt för den bästa af de
insända kompositionerna och belönades följaktligen med det utsatta
priset. Denna omständighet blef medelbarligen af gynnsamt
inflytande på G:s framtida lefnadsbana. Konungen af Danmark anslog
nemligen åt honom ett betydligt stipendium. Detta satte honom i
stånd att företaga en resa till södra Europa, alla konstnärers mål.
Han anträdde den hösten 1843. Till en början uppehöll sig G. en
längre tid i Leipzig. Här uppförde han på en
”Gewandhaus”kon-sert, under eget anförande, sin första symfoni i C-moll (op. 5),
sedan denna redan året förut, på Mendelsohns uppmaning,
dersam-mastädes blifvit exeqverad. Med denna symfoni vann G. en
lysande framgång och den mottogs med entusiastiskt bifall.
Under denna hans första vistelse i Leipzig uppstod G:s andra
symfoni i E-dnr. Den blef genast efter dess fulländande uppförd
på en ”Gewandhaus”konsert, men erhöll endast en succés cPestime.
1 sjelfva verket motsvarade den ej dé förhoppningar på konstnärens
talang, till hvilka den första symfonien gifvit anledning.
Mot slutet af vintern 1843—44 lemnade G. Leipzig oclrbegaf
sig öfver Paris till-Italien. Han återvände dock redan efter några
månaders förlopp till Leipzig, för att för säsongen 1844—45
öf-vertaga anförandet af ”Gewandhaus”konserterDa. Den påföljande
sommaren tillbragte G. i Köpenhamn. Vid början af vintern an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
