Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss mer än sannolikt, att den uppenbara
motvilja de föregående riksdagarne i flere
fall ådagalagt att gå nuvarande chefens
for Landtförsvarsdepartementet i vårt tycke
väl befogade framställningar till mötes,
härledt sig från ingen annan orsak än
den, att de tyckt sig finna riksdagens
önskningar om en allsidig utredning nog
mycket af regeringen förbisedda.
Vi upprepa än en gång, att det icke är
blott för motståndarue till
indelningsverket som vi ause en sådan utredning böra
blifva välkommen. Vi började v&r uppsats
med en erinran om de emfatiska uttryck,
med bvilka 1867 års riksdag förklarade
att svenska folket icke längre hyste något
förtroende till sitt försvarsväseude. och att
nya uppoffringar måste göras, så långt
landets krafter kunde medgifva. Tre
ytterligare riksförsamlingar hafva blifvit
åtskilda utan att den stora frågau fått sin
lösning, och sedan konungen sista gången
heiuforlofvade folkets ombud, hafva
händelser inträffat, som kunnat uppskaka den
trögaste sofvare ur hans slummer. Det
faile/ oss nog tvifvclaktigt före, att
svenska folket under något af de föregående
fireu varit rustadt för en reform, som
endast brukar framgå ur de allvarligaste
om-störtningar. Vi känna kuappast något
samhälle, som gjort en ny
militärorganisation under djupt femtioårigt fredslugn; de
flesta sådana storverk hafva varit utförda
omedelbart efter djupt drabbande
nederlag. För att bevisa vårt påstående är
det icke nödvändigt att gå så långt
tillbaka som till uppriunelsen för den ännu
gällande preussiska värnepligteu, då
händelserna efter 1848 års revolutioner,
Krim-kriget och ännu senare händelser derpå
gifva tillräckliga exempel. Vi borträkna
således beredvilligt en del af den starka
reforraifvern under de fyra sista åren, för
att afskrifva den på den officiella
vältalighetens löpande konto; men skall något ske
för att skaffa oss en försvarsgill krigsbar,
innan vi, såsom Preussen efter
Tilsitfre-den, blifvit af någon hänsynslös eröfrare
beröfvade hälften af vårt område, så måste
det ske nu, med det färska exemplet för
ögonen af detta Frankrike, som slumrat
in i sjelfbedrägliga drömmar om en
gammal krigsära, och medan känslan om
stundens ausvar hos hela folket är tillräckligt
stark för att aldrig förlåta den folkrepre-
sentant, som af dolskhet, egennytta,
oförstånd eller andra bevekelsegrunder
uudan-droge sig att i en af sina heligaste
åligganden uppfylla sin skyldighet mot
fäderneslandet.
"Hvarken pressen eller folkmötet kan
åstadkomma någon arraéorganisation; de
flitigaste pennor och de flinkaste tungor
kunna här icke skapa något som duger.
Men hvarken pressen eller folkmötet
saknar derföre sin betydelse i denna stora
uationella angelägenhet, ty ehuru
ingendera förmår lösa problemet, kunna och
böra båda medverka till att hos folket och
dess ombud upprätthålla deti fosterländska
sinnesstämning, den sedliga ton, den
högstämda känsla af ausvar f<: samtid och
efterverld, hvarförutom problemet är
alldeles olösligt. Allt för länge hafva våra
riks-dagssalar varit fyllda af klassegennyttornas
högljudda tal, när de försökt att sätta sig
i fäderneslandets ställe. Allt för länge
hafva vi lyssnat till det gamla talet oin
högtidliga fördrag, som det nya samhället
skulle stå i begrepp att kränka.
»Knekt-kontrakten» kunna numera läggas å sido
af alla dem, som göra anspråk på att kallas
medborgare och icke vilja gälla för en
privilegierad kast. Bopen på ensidigt
af-lyftande af skattebördor lära nu en g&ng
få tystna, sedan forskningen visat deras
obefogenhet, och det allvarsamma
tidskiftet gör fördragsamheten mindre mot de
personliga egeunyttorna. Bättre grundade
privilegier än rust- och rotehållarnes
förmenta rätt till befrielse från personlig
vär-nepligt hafva blifvit bortspolade af tidens
flod, och vi tro att den stämma skulle
höras nog skärande, som numera skulle i
den ena eller andra kammaren yrka på
eftergifter af ett realonus, som man i kläd t
sig på samma gång man genom arf, köp
eller gåfva inträdt i besittning af den jord
vid hvilken denna skattetunga häftar.
Det är icke heller troligt att. nigot
parti skall kunua bilda sig med
påstående om indelningsverkets atlyftning, äfven
om en eller annan individ skulle af vaua
sjunga de gamla touerna. Deremot förutse
vi att det i båda kamrarne kommer att
uppstå en fraktion, hvilken på sitt program
inskrifver aflosning såsom vilkor för all
ny anslagsbevillning, om ej rent af för allt
bifall till regeringens propositioner. Vi
äro villige att göra all rättvisa åt perso-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
