Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiers öfvertygelse, sora ur militärisk eller
ekonomisk synpunkt anse indelningsverket
förkastligt ocli derför gerna önska det
af-skaffndt mot fullgodt vederlag, hellre äu
att kanske om ett eller aunat Ar se det
af någon samvetslös majoritet bortryckt
utan all ersättning åt det allmänna. Hvar
och en, som ej p& förband vill göra sig
otillgänglig för bevisning, kan ju tänka
sig möjligheten att komma i samma
belägenhet. Deremot är det oss omöjligt att
begripa, huru folkrepresentanter, med
aktning för sig sjelfva och sitt uppdrag,
skulle vilja uppställa såsom vilkor för
uppfyllande af sina skyldigheter i öfrigt att
fä rätt i en speciel fråga. Ett sådant sätt
att gå tillväga vore, i fall det lyckades, ett
maktmissbruk, som samhället i det hela
ej skulle hafva lätt att förlåta, ett legalt
vfild af det slag, som plägar framkalla
revolutioner.
Det fordras ingen hög grad af
sjelfför-sakelse, om den som icke är man af
facket erkän’ner sin oförmåga att på förhand
fatta sitt beslut i en fråga som denna:
måhända skulle månget beslut blifva
hel-sosammare, om de beslutande från början
vore litet mindre säkra på sig sjelfva, och
följaktligen litet mera fallna för att höra
skäl. Deremot kan det måhända icke vara
utan all nytta att försqka tänka sig in i
dpt bästa sättet för den stora frågans
behandling. Yi smickra oss ej med den
föreställningen att den riksdag, som inom
två veckor sammanträder, har detta
ofantliga arbete att innan den åtskiljes
frambära fallfärdigt inför tronen, och vi anse
en sådau brådska lika litet nödvändig som
nyttig, endast att hvad som göres i någon
mån förer framåt och åtminstone icke
af-leder från målet.
Det första vi hafva att tänka på, är att
sätta vår krigsmateriel i det bästa möjliga
stånd; välförsedda arsenaler och ett
full-ändadt intendentsväsende hafva varit icke
ovigtiga faktorer i det blodiga
räkneexemplet, som vi just nu hafva för våra ögon.
Det är sannolikt att regeringen kommer
att för sådant ändamål begära betydligt
större anslag än de föregående åren. De
blifva underkastade sakkunnig och
mångsidig pröfning, och om de såsom vi hoppas
Vål bestå denna, blir det en samvetssak
för kamrarne att icke afslå hvad landets
trygghet krafver, under en tid, då landet
har ’ lättare att bära sådana uppoffringar
än på länge varit händelsen.
Det vore utan tvifvel önskvärdt, om
beväringslagen kunde göras till föremål
för särskild behandling, men detta kan
naturligtvis icke ske, då dess organisation
såsom här är beroende af den allmänna
arméorganisationen. Detta var också
anledningen, hvartore jemvnl den vid 18C9 års
riksdag af regeringen framlagda
beväringslagen, som i många punkter hade ganska
stora sympatier för sig, ej kunde af
riksdagen i alla delar definitift antagas. Så
mycket synes oss emellertid kunna ske,
att riksdagen fastställer de vilkor, under
hvilka den vill en folkbeväpning, antalet och
fördelningen af åldersklasserna, så vidt det
ej kan anses vnra afgjordt i
öfverensstnm-melse med kongl. maj:ts förslag, tiden för
deras vapenöfuing under fredstid,
undantagen från värnepligt o. s. v., med ett
ord angifver vidden af de förpligtelser,
hvilka riksdagen såsom folkets ombud vill
för den värnepligtiga delen af folket
godkänna, men föröfrigt åt konungen
öfver-låter att utfärda lagen i öfverensstämmelse
med den arméorganisation, som framdeles
kan blifva antagen.
I afseejide pa den senare åter kan
riksdagen, med ledning af de framställningar,
som förut blifvit gjorda och vidare komma
att göras, besluta den uugefårliga
truppstyrka, som kan erfordras att betrygga vår
sjelfständighet, samt bestämma beloppet af
de medel som för ändamålet kunna
anvisas. Det fordras ingen stor militärisk
skarpsinnighet för att inse, att om vi blifva
an-fallne inom våra egna gränser, sker det
med en sådan styrka att hela den
försvnrs-krnft vi kunna uppställa tages i anspråk
för att möta den. En stående armé, bygd
på den bekanta grundsatsen litet men godl,
kan vara af värde att erbjuda åt en
allierad makt, som förer krig i vårt granskap,
men vi kunna, med senaste tiders
erfarenhet for ögonen, aldrig tänka på att dermed
försvara oss mot en inkräktare. Vi hafva
vidare sett, huru de djupa kolonnernas tid
är förbi, så att, oaktadt de stora siffertnlen
af arméerna, individens forna betydelse i
ledet blifvit ej blott återstäld men i
mångfaldig grad förökad. Detta nr en följd af
förstörclsevapnens fullkomning; det låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
