Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sist, mellan regeringens och riksdagens
befogenhet att uppgöra de stora
hushållsplanerna.
En sak synes genast i början framgå »f
måndagens debatt. Vi fästa oss icke vid
några mindre betänkta och efter vår
mening föga tillständiga yttranden i Andra
kammaren om konungahusets ställning till
folket och bådas ömsesidiga förmåga att
umbära hvarandra. Den representant som,
för att göra sig bemärkt i riksförsamlingen,
finner sig nödd att tillgripa sådana heroiska
medel måste antingen känna med sig en
betänklig brist på andra argumenter, eller
också befinna sig drifven framåt af dolda
krafter, hvilkas förtviflade påtryckning han
saknar kruft att motstå. Lyckligtvis höras
dessa fåtaliga röster, om ock med
uppmärksamhet — just för sällsynthetens skull, —
dock utan sympati och torde icke vara
alldeles onyttiga, i det de på reaktionens väg
framkalla en högre fosterländsk stämning.
Det stora resultatet af debatten är att
flertalet synes vara öfvertygadt, att
utomordentliga behof äro för handen, och att de
genom utomordentliga medel måste fyllas.
Den talare som öppnade öfverläggningen i
Första kammaren yttrade, att han icke skulle
hnfvu förvånat sig, om ett tre gånger så
stort anslag biifvit äskadt för vårt försvar,
och han hade några af dessa
beundransvärda, af djup men en dold värme
ge-nomandade ord, hvilka äro så
egendomliga för honom, om folkets
beredvillighet att hembära stora offer på
fäderneslandets altare. Det är ej i Första
kammaren ett sådant språk möter motsägelse,
men iifvcn i den Andra uttalades af den
förste mannen bland den hittills herrskande
majoriteten ett varmt erkännande af
regeringens beslutsamhet, i det hon på en gång
och utan allt förbehåll visade tillvaron af
ett stort behof. Detta yttrande af
Statsutskottets ordförande synas oss lofva godt
för sakens behandling, och vi hoppas att
om det måste finnas inom riksdagen en
absolut ovilja alt underkasta sig
uppoffringar, det icke är inom detta parti hou
är att söka.
Inom båda knmr&rne. men i synnerhet i
den första, ådagalades att för Sveriges
riks-försvar endast är delvis och ensidigt sörjdt,
så länge icke flottan får sin tillbörliga
utbildning och blifver föremål för helt andra
omsorger än hittills. Sanningen af denna
anmärkning synes oss ovederlägglig, och
det är utan tvifvel lyckligt att landets
uppmärksamhet i så starka ordalag som
det skedde biifvit fästad på denna vigtiga
del af vårt försvarsväsende samt det högst
otillfredsställande sätt. hvarpå dess
angelägenheter biifvit behandlade, och om det fins
en lärdom som framför alla behofver
inskärpas hos ett samhälle hvars gränser till
mer än tre fjerdedelar utgöras af haf, är
det väl den att icke alltför mycket betrakta
sjövapnet »från landsidan». Men å andra
sidan kan det anses för en lycka, eller
åtminstone en nödvändighet, att Sverige icke
deltagit i de ruinerande experimenten som
på detta område under de sista årtiondena,
såsom det syues med föga frukt, sysselsatt
Europas rikaste och mäktigaste sjöstater.
De hafva hittills endast öfverbjudit
hvarandra i konsten att åstadkomma flytande
krigsmaskiner af oerhörd dyrhet, utan att kunna
skydda dem mot det menskliga snillets
förstörelsekraft eller betrygga deras rörelser
på det farliga elementet, och den plötsliga
ofärd som för kort tid sedan träffade ett
af den engelska krigsflottans berömdaste
och dyrbaraste tornfartyg är en allvarsam
varning mot ett fortgående på den hittills
beträdda vägen, som torde till slut komma
de svagare staterna till godo. I alla
händelser är det för ögonblicket vårt
landförsvar som i första rummet måste blifva
föremålet för vår uppmärksamhet och våra
uppoffringar; den allmänna öfvertygelsen är på
detta område bättre förberedd än på det
andra, och man ser tydligare för sig
möjligheten att åstadkomma något med medel
som icke öfverstiga vår förmåga.
Deu talare, en f. d. ledamot af
konungens rådkammare, som afslöt
öfverläggningen i Första kammaren syntes oss, med de
få ord han yttrade, träffa sjelfva
kärnpunkten i frågan. Det är en illusion, sade han,
om man tror att detta utomordentliga
be-hof kau fyllas utan lån. Ett sådant lån
är icke heller af den uteslutande
improduktiva egenskap hvartill den förste talaren
tycktes hänföra det, ej huller är det afsedt
att bestrida någon del af de löpande
statsutgifterna, hvartill de vanliga inkomsterna
utan all skatteförhöjning lyckligtvis äro fullt
tillräckliga. De utlägg som afses med
fem-tonmillionerslånet äro ett kapitalutlägg en
gång för alla, till betryggande af vår
sjelf-ständighet, men icke ett årligen återkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
