Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
produktions vinsten, och så har den äfven
blifvit af hr Arnberg uppfattad. I
stiftandet af frivilliga föreningar mellan arbetarne,
till bevakande af deras gemeusainma
intressen gent emot kapitalet, ligger redan
ett tyst erkännande af den grundsatsen alt
ingen lagstiftning förmår rättvist utskifta
produktionens frukter mellau de krafter
som medverkat till deras åstadkommande,
och att den stigande andel deraf som de för
sin egen del kunna taga i anspråk är
beroende af deras egna bemödanden att inom
den lagbundna samhällsordningeu eröfra
densamma. De hafva insett den stora
sanningen att förening ger styrka, och deras
rättighet att sluta sig tillsamman efter
frivilligt aftalade bestämmelser har öfverallt
i de civiliserade samhällena blifvit erkänd.
De hafva börjat med att genom
gemensamma uppoffringar försäkra sig mot
sjukdomens, ålderdomens och den tvungna
arbetslöshetens lidanden, samt på samma gång
bereda sig utvägar att genom fortsatt
sjelf-uppfostran höja sin intelligens och Bin
sedlighet, för att äfven på den vägen söka
gifva ett högre penningvärde åt sitt arbete.
Ingenting kan vara lofligare än ett sådant
bemödande, och man har derföre både här
och aunorstädes sett medborgare af alla
samhällsklasser på allt sätt understödja och
intressera sig för inrättandet af
arbetareföreningar. Till denna fullt legitima och
högst välgörande verksamhet hafva de
svenska arbetareföreninga me hittills varit
begränsade. Deras medlemmar hafva ömsevis
understödt, uppmuntrat och uppfostrat
hvarandra: de hafva stiftat sjuk-,
begrafnings-och nödhjelpskassor, genom hvilka mycken
nöd blifvit afvänd; de hafva inrättat
boksamlingar till egeu förströelse och
utbildning samt skolor för sina barns
undervisning; de hafva stiftat konsumtionsföreningar,
i den fullkomligt berättigade afsigten att
nedsätta sina lefnadskostnader, och om de
än icke alltid uppnått det omedelbara
ändamålet, hafva de genom deltagandet i
vården om gemensamma angelägenheter
för-värfvat en icke förkastlig ekonomisk
erfarenhet, som kommer dem till godo i deras
enskilda yrkesdrift; de hafva genom
underordnandet under fritt aftalade bestämmelser
vunnit vana vid ordning och disciplin samt
genom det sällskapliga umgänget en grad af
förfining i skick och seder: med ett ord,
de svenska arbetareföreningarue hafva, så
vidt det är oss bekant, i alla afseenden
ut-öfvat ett välgörande inflytande på sina
medlemmar.
Sådan har äfven i ganska vidsträckt mån
varit frukten af de främmande
arbetaresam-fuuden, meu dessa hafva gått ett steg
längre och genom sammanskott af
penningar satt sina medlemmar i stånd att för
någon tid inställa sitt arbete, i ändamål
att af industricheferna tilltvinga sig en högre
aflöning. Då hela den moderna
samhälls-inrättningen hvilar på arbetets, aftalens och
föreuingeus frihet inom de af lagen stadgade
gränserna, måste man — med undantag för de
tillfällen då arbetsinställelsernas ledare
an-väudt tvång, eller i några fall till och med
öppet och upprörande våld, mot sådana
personer som ej velat underkasta sig de
diktatoriska uppropen — erkänna att arbetarne
genom dessa s. k. strikes icke gått utöfver
sin lagliga befogenhet att obehindradt
disponera öfver sin tid och sina kroppskrafter.
Så till vida har också hr Arnberg
otvifvel-aktigt rätt. Han erkänner emellertid med
beredvillighet de ofautliga förluster som
dessa företag bringat icke mindre
arbets-gifvarne än arbetarne sjelfva, de många
millioner arbetsdagar som derpå blifvit, ej
blott onyttigt utan rent af skadligt
for-spilda, det mödosamt förvärfvade välstånd
som geuom dem blifvit tillintetgjordt, det
oförsonliga hat och de vilda demagogiska
lidelser som derigenom blifvit upptända; men
han är icke lika säker att man derföre får
betrakta arbetsinställelsen »såsom alltid endast
ett vansinnigt förslösande af rikedom och
arbetskraft». Så måste emellertid vi anse
saken, emedan dessa handlingar äro i grund
stridande val icke mot den borgerliga
lagen, meu mot sanningens, erfarenhetens
och vetenskapens lika vördnadsvärda lagar.
Väl hur icke denna sorgliga smitta ännu
fått insteg inom vårt område, men vi ause
det icke onyttigt, att våra fredlige och
laglydige arbetare få öfvertyga sig att all strike
endast länder till de arbetaude klassernas
egen skada, och det är denna bevisning vi
skola bemöda oss att här i största möjliga
korthet tillvägabringa.
På den frågan, huruvida arbetsinställelser
verkligen bidragit att stegra arbetsprisen,
behöfva vi icke här inlåta oss. Det Sr
bekant att detta i allmänhet icke varit
händelsen och att, der det i några enstaka
fall för tillfallet eg t rum, ett prisfall följt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
