Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s& snart omständigheterna det förauledt,
liksom det är all sanaolikhet att i sådana fall då,
genom tvungen öfverenskommelse, en
stegring i arbetslönerna egt rum och
bibehållit sig, denna förhöjning i alla händelser
skulle hafva något seuare inträffat af sig
sjelf, till följe af kapitalets konkurrens, som
verkar med nödvändigheten af en naturlag.
Sammanräknar man emellertid alla följderna
af dessa strikes med följderna utaf de af dem
framkallade lock-outs eller arbetsgifvarnes
åtgärd att tillsluta sina verkstäder, så
stad-nar förlusten med ojemförlig öfvervigt på
arbetarues sida.
Saken har emellertid en. sida som de
revolutionära arbetarne aldrig synas hafva
betänkt, uemligen att på samma gång
arbetet ocb kapitalet, så vidt man rätt förstår
det, hafva alldeles enahanda iutressen, så
gifves det icke något gemensamt intresse
för arbetare inom de olika yrkena.
Arbetare i alla länder hota med en
saroman-gaddniug mot rikedomen, och föreningen
VInternationale höjer sig redan såsom ett
o/antligt rödt spöke öfver det mellersta
Europa. Alla dessa arbetare kunna ega ett
visst sammanhang, så länge det endast är
fråga om att plundra en gemensam fiende,
men så snart det blir fråga om att dela
rofvet, är det inbördes kriget för handen.
Saken är mycket enkel. Allt välstånd beror
på ett sådant förhållande mellan utgift och
inkomst att den senare betäcker den förra
och lemnar öfverskott, men icke derpå att
inkomsten ensidigt uppstegras i
penningvärde. Om arbetarne af ett visst yrke
kunde vara sig sjelfva nog, så vore det
möjligt för dera att geuom en strike
åtminstone för en tid åstadkomma detta
öfverskott, men det kan ej ske utan att de
på samma gång förklara krig mot arbetarne
i alla andra yrken, hvilka äro afnäroare af
deras arbetsprodukter. Om alltså
landt-bruksarbetarne göra strike och dermcd
lyckas tilltvinga sig högre dagspenning, så
stiga prisen på jordbruksalster, och dermed
lefnadskostnaderua för hela den arbetande
befolkningen. Antag då att
bygnadsar-betarne följa exemplet och lyckas, så
stegras hyrorna för arbetare af alla yrken.
Komma derefter arbetsinställelser vid
väf-nadsfabrikerna, så blir det svårare för
arbetarne af alla klasser att med samma
inkomster som fornt skaffa nödiga kläder
för sig och de sina, och det skall
sålunda visa sig, att om ett yrke kan på
arbetsinställelse vinna en tillökning af till
exempel en fjerdcdel i sin egen
dagspenning, förlorar det minst lika mycket på
hvarje särskild utgiftspost som stegras till
följe af samma åtgärd inom något annat
yrke. Hvarje strike inom ett slags arbete
är således ett fientligt hugg måttadt åt
alla de öfriga. Muraren kan icke få bättre
betalt för sitt arbete, utan att bagaren,
snickaren, väfvaren ocb alla de öfriga få
betala det. Långt ifrån alltså att det kan
vara i murarens intresse att fördyra sitt
arbete, genom att t. ex., såsom det skett
på några ställen, förbinda sig att ej lägga
öfver 1,000 tegel om dagen samt tvinga
sina kamrater att handla på samma sätt,
är det hans sanna nytta att frambringa det
största möjliga mått af arbete —
uaturligt-vis med minsta möjliga uppoffriug för honom
sjelf — på det andra yrkesmän må kunna
lika billigt producera hvad han sjelf beböfver
köpa för afkastningen af sitt arbete.
Sålunda blir hvarje arbetsinställelse iuom ett
yrke en stöld från alla de öfriga, och en
källa till inbördes krig mellan de olika
yrkena, i stället att vara ett endrägtens baud
mellan dera alla.
Vi skola i ett följande nummer rycka
sjelfva hufvudpunkten af arbetarefrågan
närmare på lifvet och undersöka grunderna för
vinstfördeluingen samt de medel man
föreslagit för att bilägga de stridande anspråken.
Det torde då äfveu blifva tillfälle att
upptaga en sida af ämnet som hr Arnberg
lera-nat belt och hållet å sido, nemligeu
önsklig-heten eller nödvändigheten af iorymmaude
åt arbetaren af så kallade politiska
rättigheter.
Till Sveriges Undervisnings-Statistik.
I vårt nummer för den 14 januari
uttalade vi vår förvåning öfver det stora
au-tal barn som uppfostras i enskilda
läroanstalter, nemligen vid slutet af 18C8 för
hela riket 42,298, och ensamt för
Stockholms stad 9,882 mot 6,063 barn i
folkskolorna. Vi yttrade eu önskan att erfara
något om dessa enskilda skolor och trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
