Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarsutskottet, eller för att tala ut saken litet
fullständigare, reglera koraiténs åtgärder i
öfverensstäramelse med majoritetens
åsig-ter. Vi gilla ej detta steg –
tvärtom — men det kan dock strängt taget
icke sägas stå i strid med grundlagens
bokstaf, och ur partiets egen synpunkt
kan ingeuting vara naturligare. Troget
traditionerna inom det gamla bondeståndet,
hvars barn det är i rätt nedstigande linia,
och livars alla intressen, tänkesätt och
vanor det tagit i arf, har partiet insatt alla sina
ledande förmågor i statsutskottet, och kunde
i det särskilda endast använda
underordnade kapaciteter, jemte en eller två
buuds-förvandler ur ett främmande läger, hvilka
försigtigheteu fordrade att öfvervaka.
Ingenting var derföre naturligare än att partiets
chefer skulle taga utskottets makt i sina
händer. Då de, så vidt vi känna, icke
sökt, liksom det venetianska tiomannarådet,
gömma sig i mörkret utan uppträdt med
öppet visir, bafva de dermed förvärfvat rätt
till erkännande af ett icke ringa mod. De
veta utan tvifvel ganska väl med sig, att
de tagit på sig hela ansvaret för det sätt
hvarpå den kammare hvars majoritet de
be-herrska kommer att behandla försvarsfrågau,
ocb ora denna kammares röst genom
slumpen blir den bestämmande för frågans
utgång iuom riksdagen, så är det till dessa
nio män folket har att hålla sig. En
sådan rol, när den icke pålägges af
nödvändigheten utan fritt väljes af personer som
kommit till myndiga år och hafva någon
bekantskap med samhällsangelägenheter, är
icke utan sin storhet, och om det skulle
hända oss den olyckan att utan tillräckliga
försvarsberedelser blifva anfallne med krig,
med den följd som deraf är att förutse, skola
dessa nio namn icke sakna sin betvdelse i
fäderneslandets historia. Det är af denna
anledning vi här uppräkna dem, i den
ordning de blifvit för oss i tal och tryck
upp-gifna, nemligeu:
grefve Arvid F. Posse, godsegare,
hr Emil Key godsegare,
hr Carl Ifvarsson, hemmansegare,
fullmäktig i riksbanken,
hr Jan Andersson, i Jönvik,
hr Sven Nilsson,
Friherre John Ericson,
hr Jöns Rundbäck,
hr Per Engman,
hemmansegare,
hemmansegare,
f. d. kapten,
orgel nist,
hemmansegare,
hr O. E. Carlsund, f. d.
föreståndare för Motala mekaniska verkstad.
Friherre Ericson, hr Sven Nilsson och hr
Engman äro på samma gång ledamöter i
försvarsutskottet.
Vi hafva i en föregåeudc uppsats uttalat
den öfvertygelsen, att försvarsfrågan icke
skulle komma till någon lösning under
detta års riksdag, och att det vore godt,
ora riksdagen kunde förena sig om vissa
grunder, på det regeringen skulle kunna i
enlighet med dem upprätta en fullständigt
utarbetad plau, hvilken kunde föreläggas
en för ändamålet särskildt sammankallad
urtima riksdag, för att då på en gång
antagas eller förkastas. Det går icke för sig
för en samling af trehundra personer, af
hvilka minsta antalet äro sakkunnige, att i
detalj uppgöra så omfattande
organisationer, men då man blifvit ense om de
gränser inom hvilka folket vill uppoffra
penningar och tid för sitt försvar, bör riksdagen
utan svårighet kunna förena sig om en på
dessa principer hvilaude arraéinrättning.
Såsom saken nu blifvit inledd, skall hvarje
fråga om militäriska detaljer endast gifva
ett tillfälle mer att sönderrifva det hela,
då man icke är ense om de enklaste
grunder på hvilka det hvilar.
Vi yttrade i det föregående, att den nu
rådande majoriteten i Andra kammaren är
den sannfärdige arftagareu af det gamla
bondeståndets traditioner, och vi fälde
detta uttryck hvarken i tadlande eller
berömmande mening: det är helt simpelt ett
faktum, som ingen med någon grad af
sakkunskap lärer vara böjd att bestrida. De
som motsatte sig den nya
riksdagsordningens införande gjorde detta hufvudsakligcn
af farhågan att landet genom den skulle
komma under ett »bonderegemente», och
äfven för dem af förslagets vänner som sågo
litet djupare, var det klart, att den nya
grundlagens bestämningar ovilkorligen lade
den politiska makten i den sjelfegande
allmogens händer. Det kunde ej vara annor
lunda. De under den gamla
riksdagsordningen röstberättigade i bondeståndet utgjorde
en öfvervägande majoritet, och deras antal
beräknades af 184G års
representationsko-mité till 170,254 personer. Valmännen
efter den nya lagen uppgåfvos, vid 1866
års val till Ändra kammaren, till 206,960
för landet och 27,303 för städerna, eller
tillsammans 234,263. Det är sant, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
