Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några hundratal, möjligen till och med ett
eller annat tusende, förlorade sin rösträtt
drrigenom att deras egendom icke uppgick
till 1,000 rdr taxeringsvärde, men i
stället tillkomrao 9,937 arrendatorer, hvilka
hafva alldeles enahanda intressen som den
öfriga allmogen, och dessutom några
tusen innehafvare af ickc i mantal satt
jord, äfven som bevillningsbetalande, med
hvilka förhållandet är alldeles detsamma. Det
var följaktligen ingenting oväntadt, att då
1867 &rs riksdag sammanträdde, återfans
en stor del af det förra bondeståndet,
lör-stärkt med åtskilliga stormän, hvilka funno
det öfverensstämmande med sin smak eller
sina fördelar att i allt hufvudsakligt ställa
sig på allmogens sida.
Det fordrades således intet
utomordentligt skarpsinne för att inse, att den nya
kammaren skulle i sina ledande
beståndsdelar blifva ett uttryck af allmogens
tänkesätt och önskningar, och det hörde nog
mycken optimism till att vänta, att dessa
tänkesätt annorlunda än småningom skulle
blifva modifierade genom beröringen med
andra klassers skiljaktiga åsigter och
tankevanor.
Denna operation tär sin tid, och om den
äfven gått långsammare än önskligt varit,
finna vi åtminstone för vår del deri ingen
anledning att ångra det stora steg framåt
som togs af 1865 års riksdag, äfven om
det icke på en gång ledde ända fram till
målet, att finna en representationsform som
fullt motsvarade folkets tänkesätt och
be-hof. Snarare hade man haft anledning att
förundra sig, om detta önskningsmål blifvit
till alla delar vunnet.
Samhället gör nemligen, lika litet som
individen, några språng i sin utveckling,
och sedan de gamla mnktegande stånden
blifvit undanröjda, var det klart att det
stånd som varit jemförelsevis undertryckt
omsider skulle få sin tid. Denna nya
öfvermakt gaf sig också mer och mer
tillkänna i ntskottstillsättningarne och i
kammarens beslut, i synnerhet i finansiella och
ekonomiska frågor, så att redan vid 1867
års riksdag måste den nya
riksdagsordningens ultima ratio, den gemensamma
voteringen, tillgripas i de vigtigaste frågor, hvarvid
den af regeringen begärda vapenskatten
endast beviljades med en öfvervigt af 27, och
den vidsträcktare anvisningen af 1865 års
bankovinst endast med 66 röster, ehuru det i
förra fallet gälde en nedprutning af en half
million, och i det senare ett afdrag af ej
mindre än 800,000 rdr. Nödvändigheten att
för de vanligaste statsregleringsfrågor
tillgripa en åtgärd, som af grundlagsstiftaren
påtagligen endast var afsedd för sällsyntare
meningsskiljaktigheter i mindre väsentliga
ämnen, har hvarje af de följande riksdagarne
återkommit i större utsträckniug, så att
för-lidet år afgjordes med 52 rösters öfvervigt,
att 1 million rdr anvisades till fortsättning af
östra stambanan, med 36 röster ett lika
stortanslag till den norra, och med endast 13
rösters flertal afgjordes den vigtiga
principiella frågan huruvida anslaget till flottans
underhåll, uppgående till nära 600,000 rdr,
skulle få utgå eller till statsverket indragas.
Den brinnande tvisten om upplåning af 8$
eller 40 millioner rdr slets med 157 röster
mot 116, eller en öfvervigt af blott en
åttondedel af kamrarnes samfälda personal.
Den gemensamma voteringen efter $ 65
R. O. är i sig sjelf ett ganska äfventyrligt
experiment, hvartill vi icke känna något
motstycke i andra länders representativa
församlingar, men det är ännu
äfventyrli-gare, om detta lotteri skall upphöjas till
diktator i hvarje mera betydande
statsreg-leringsfråga. Under alla dessa fyra
riksdagar har möjligheten att föra en regering,
berott endast och allenast derpå, att det i
Andra kammaren hittills funnits en liten
minoritet, som, tillsammans med Första
kammarens majoritet, gifvit utslaget vid de
sarafälda voteringarne, sedan lotten skilt
emellan två lika starka partier inom
statsutskottet, och den tappande sidan
regel-messigt afgifvit en samfald reservation.
Detta förhållande hotar att göra sig till
regel nu och allt framgent. Det är ett bland
grundfelen i den nya
riksdagsordningen,hvil-ket måste undanrödjas genom en högre
uppfostran och en stigande känsla af ansvar
hos representationens medlemmar, ty man
kan väl säga att samhället sväfvar i en stor
fara, så länge statsregleringen icke
bestämmes af en fast majoritet, om än aldrig så
ringa, i båda kamrarne, utan beror på den
rena hasarden af de närvarandes antal vid
de nyss nämda samfälda omröstningarne.
Det.har äfven varit en ganska sorglig
företeelse, att landtmannamajoriteten i Andra
kammaren hindrat en mängd sociala
reformer, hvilka den antingen ansett ofördelaktiga
för sin egen klass eller också saknat till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
