Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att emot befrielse från utskrifning såsom
regel, raeu med dess bibehållande såsom
vite, ståndigt underhålla ett visst antal
soldater, hvilka under vissa förhållanden voro
skyldige att hos rotehållarue arbeta.» Han
omöjliggjorde genom det ständiga
kuekte-hållet deu olika krigs- och fredsfoten, och
dcrigenom att utskrifningarnc inskränktes
från det större medborgerliga området,
sockuen, till det mindre, helt och hållet
enskilda området,- roten, förringades soldatens
sociala anseende; han införde visserligen
gemensamma öfningar, men han försvårade
dem derigenom att både befäl och manskap
under dem fingo underhålla sig sjelfva; han
upphäfde skilnaden i aflöning mellan lön
och tjenstgöringspenningar, borttog
sammanhanget mellan löner och pensioner,
lem-nade de sårade och de stupades
efterlef-vande utan understöd, men bibehöll
orubbad räntetagarnes och räutegifvarnes för
tjensten menliga direkta beröring med
hvarandra, det feodala elementet i aflöningen
och krigsbefälets sjclfständiga ställning vid*
riksdagarne, hvarjemte han, genom att göra
bostället, d. v. s. landtbruket, till
hufvud-beståndsdel i aflöningen, och genom
anvisning af herredagspeuningar åt öfverstarne,
för att underlätta deras närvaro vid
riksdagarne, ökade farorna af alla dessa
egendomliga förhållanden. Författaren
sammanfattar allt detta i följande starka ord:
Följden af dessa åtgärder blcf att all
ordentlig hushållning med statens medel i fred,
all krigsreserv vid utbrottet af ett krig,
omöj-liggjordcs, att både den frivilliga och den
tvungna rekryteringen försvårades så väl i fred
som krig. att bristen på bildningsanstalter för
befälet gjorde öfningarne andelösa, äfvensom
åliggandet för befäl och manskap att icke
allenast för deras skull öfvergifva sin fredliga
näring utan äfven sjelfva underhålla sig under
öfningarne gjorde dessa förhatliga, att brist på
sammanhang mellan aflöning och pensioner samt
de senares ringhet försvårade befordringarne
och i pensionernas ställe infördes tjensteköp,
att genom bibehållandet af så väl det feodala
elementet i aflöningarne olust för tjensten och
krigsbefälets fallenhet för deltagande i
politiska förhandlingar fingo en ny näring, samt att
således icke allenast krigsförfattningen i sin
helhet förlorade enhet och spänstighet, statens
säkerhet att ega ett tillräckligt antal
försvarare minskades, de vigtigaste vilkoren för
härens duglighet och villighet försummades, utan
äfven de gamla hindren deremot fingo en ny
kraft.
Yi hafva tillåtit oss denna något utför
liga citation, emedan den innehåller en
| målande framställning af hela vårt krigsskick
under hela det århundrade som följde på
; indelningsverkets iuförande. Så länge
krigen, med en jemförelsevis obetydlig, till
den öfvervägande delen dessutom värfvad
annéstvrka, fördes utom riket och Carl Xll:s
} första underbara segrar lifvade modet både
I hos befäl och trupper, märkte man mindre
! klart följderna af alla de olägenheter som
j lågo i sjelfva krigsförf.ittuingen, raeu när
; fienden efter slaget vid Pultava å nyo
be-i trädde deti svenska jorden, och en ny här
mä-’ ste skapas för att möta deu, framstodo de i
sitt fulla ljus. Denna skapelse uteblef icke
, heller,och under de sista årenafCarl XU:s
re-I ger ing vidtogos åtgärder som åter satte
Sveri-j ges krigsorganisation ett halft sekel framför
det öfriga Europas. Men olyckligtvis, säger
författaren, hämnar sig fädernas missgeruing
på barnen; krigsbefälet upphäfde sig till en
i politisk fraktion, som underhandlade med
tieuden och konspirerade vid riksdagarue,
der dess kaptener ajiönad*s af de medel
som soldaterna betalte för att undgå
kompanimötena, medan allmogen å siu sida
förträffligt förstod att behålla för sig sjelf
livad knekten skulle hafva. Följden blef
hvad vi fingo upplefva under Finska kriget,
»och sedan de svenska hetsigheterna blifvit
tilifredsstälda genom tvenue generalers blod,
rust- och rotbållarne geuom medgifvaudet
af ett stort antal vakanser, samt
statsmännen lärt att trösta siua samveten med den
föreställniugen att en god armé ej var
förenlig med en fri statsförfattning, återtog
trögheten sitt välde, och allt återföll i de
gamla hjulspåren.»
Den gamle militären karakteriserar på
flere punkter af sin historiska öfversigt den
svenska arméförfattningen såsom en tung,
inert och svårstvrlig massa af sins emellan
stridiga intressen, utan annan
sammanhål-laude kraft äu de olika intressenas
gemensamma fientlighet mot härens ändamål och
följaktligen mot samhällets rätt. Dessa
intressen hindrade allt jemt undanrödjandet
af systemets grundfel, och partiela reformer,
hvilka såsom stjernskott lyste ett ögonblick
i den mörka natten,, fingo ingen
varaktighet. Det är nemligen icke brist på idéer
som kan läggas oss till last i egenskap af
folk; den icke militäriske läsaren förvåuar
sig öfver massan af militära framtidstaukar,
som rörde sig hos statsmakterna under de
hundra åreu från Pultavaslaget till Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
