Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV Adolfs fali. Lika tillgängliga visade de
sig vid denna tidpunkt för de nya idéer I
som voro en loljd af den franska revolu |
tionen, personlighetsprincipen och förka- |
ståndet af de stående härarne, med ett ord,
just de grundsatser som vi nu, efter en
sextio års uudanflykler, synas omsider af
tidernas osäkerhet uppskrämda till att vilja
tillämpa. Vår politiska obetydlighet och I
brist på sjelfbestämmelse under den långa j
tiden från Carl XII:s fall, samt det oerhörda .
förakt hos våra samtidas folk »ch
regeringen under hvilket vi såsom nation voro I
herafallnc, hade siu förnämsta grund i den |
likgiltighet för försvarsväsenhet som var den |
närmaste följden af klassegennyttorne, men
som sökte, ehuru utan framgång, svepa sin
nakenhet i några skrvtsamma talesätt från
våra stormaktsdagar.
Det fins nu mera inom sjelfva armén
icke några stridiga intressen, hvilka hafva
sin enda sammanhållighet i bemödandet att
motverka statens ändamål, tv oin också
genom en etikettsförseelse krigsbefälets
deputerade en gång blefvo af konungen
tilltalade med »Gode herrar», liksom fordom
adeln, i stället för »Mine herrar», så hafva
dessa dock oss veterligen icke gjort anspråk
på någon särskild rådgifvandc rätt i
samhällets angelägenheter, och om man till och med
sett en riktig grundsats på senaste tiden
tillämpad på ett sätt som varit egnadt att
utan nödvändighet såra ömtåliga
heders-skrupler, så linnes säkert icke mellan
rang-regehnentenas och den öfriga liniens befäl
minsta skugga af köld, som skulle kunna
motverka deras samdrägtiga bemödande för
fäderneslandets bästa. Ett enda intresse
fortlefver nu mer af alla dem som fordom
stridde sins emellan, endast eniga deri att
göra våra gränser försvarslösa och vår
politik lumpen. Detta intresse är
rotehållare-intresset, tillfälligt uuderstödt af en liten
hop sykofanter, hvilka med radikala fraser
på läpparne al.tid infinna sig såsom
train-soldater i det läger der de tro sig hafva
något att vinna. Den gamla rättsfrågan om
knektekontrakteuas föregifna egenskap att.
fria från uppfyllande af allmäuna
medborgerliga förbindelser kunde med något fog
göra sig gällande vid 1727 års riksdag:
sexton år läugre fram var den i sjelfva
verket sliten genom vargeringen; ett
århundrade senare hade den förlorat all
betydelse, och bästa beviset derför är att
beväringens införande 1812 egde rum utan
minsta gcnsägelse å allmogens sida, såsom
också vår författare pä ett tillfredsställande
sätt ådagalägger. Om värdet af dessa
rättsanspråk vidare vore underkastadt något
tvifvel, så har det blifvit på ett afgörande
sätt undanröjdt genom den senare af de
båda skrifter hvilkas titlar olvan äro
an–gifna. Dess författare har mer än
oveder-läggligr, om man kan säga något sådaut,
visat att det blefve icke jordbrukets vinst
utan dess nfgjorda skada, om den i jorden
iuteckuade roteriugsskyldjgheten blefve
efterskänkt, och att ingen derpå vunne utom
de nuvarande rotehållarne, som derigenoru
skulle erhålla en personlig skänk, hvilkeu
under ingen förevändning skulle kunna
rubriceras såsom en godtgörelse för forua
orättvisor.
Att ingå i allmogens egen tankegång ocb
på den öppna hederliga debatteus väg
bekämpa dess ensidigheter, har alltid
förefallit oss att vara en bättre metod än
att-förlöjliga dem och stämpla dem såsom
bristande fosterlandssinne. För vår ringa del
skatta vi den osmyckade egennyttan minst
lika högt som det meningslösa patriotiska
skräflet, och vi förtvifla mindre om att
slutligen komma till rätta med den förra än
med det senare. Allmogen är till sin
natur konservativ; när han talar om att gå
man ur buse, ligger deri måhända mindre
en jargon, och mera ett minne af det
stenbockska lokalförsvaret, än vi kunna föreställa
oss På samma sätt förhåller det sig med
»besvären», som utgjort föremål för
pröf-niug och föranledde resolutioner vid mer
än en af frihetstidens riksdagar, och vi
instämma mer än villigt med vår gamle
militär, då han säger att genom de vid 1867
års riksdag ifrågastälda »lindringar» för
ro-tehållet öppnades en Pandoras ask af
stridiga intressen, som skakade
krigsförfattnin-gen i dess grundvalar. Men då
eftergifternas väg allt for länge och ofta varit
beträdd, är det nödvändigt att tåligt och
beredvilligt diskutera; och på denna väg har
redan ej så litet blifvit vunnet. Sålunda
har det blifvit medgifvet från rotehållarens
sida, att det icke vidare ti tis några
rätts-innehafvare, hvilka fördelen af
indelningsverkens aflyftuing kan komma till godo,
sedan den jord hvari dess börda är
inteck-uad så ofta ombytt egare, att gravationerna
blifvit en stående faktor i egendomarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
