Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sera; detta tidehvarf förstod honom
måhända mindre än något efterföljande.
Sådan är det sanna snillets art, att vara
barn af ingen tid och så att säga född
för alla tider. Vi vilja ej här tala om de
ansatser filosofien såsom vetenskap i alla
tider hemtat ur hans verk: det är ej
härmed vi nn hafva att göra. Men han är
en populär man än i dag, denna man af
den finaste dialektiska konstfärdighet och
den djupaste metafysik. Hans skrifter äro
öfversatta på de flesta lefvande språk och
läsas af långt större kretsar än de
egentligen lärde. Utmärkte skriftställare i de
flesta länder, Schleiermacher och H. Muller
i Tyskland, Victor Cousin i Frankrike
samt i England Cary, Burges och Davy
hafva uttömt hela sin författarekonst på
.att värdigt och vackert återgifva Plato.
Dessa verk läsas öfver allt af den bildade
allmänheten, men ingenstädes skulle vi
tro allmännare än i det praktiska England
och det än mera praktiska Amerika, der
BohrCs Serial Library, som bland andra
klassiska författares arbeten innehåller en
fullständig och förträfflig öfversättning,
utförd af de tre sistnämda männen, genom
sin utmärkta utstyrsel och sitt låga pris
skaffat sig inträde bos snart sagdt alla
samhällsklasser.
Emerson säger i sin namnkunniga bok
/>Representative Men» om Flato, att ingen
tänkare någonsin, haft en sådan synvidd.
»Från Plato komma alla ting som ännu
skrifvas och utredas af tankens män; han
gör ett förfärligt nederlag bland våra
originaliteter. Vi hafva i honom funnit det
berg från hvilket alla dessa rullstenar
blifvit lösryckta.» Men det är icke nog
härmed. Han är icke en grufva, ur
hvil-ken tankarna måste mödosamt uppbemtas
i dagen, sofras från gråberget, smältas och
befrias från den omgifvande slaggen, för
att slutligen gjutas i den form som gör
dem njutbara för menniskor af audra tider
än hans. De äro snarare, för att
begagna en ytterligare bild, fulländade smycken
eller strålande ädelstenar redan*i
malmbrottet. Icke heller är hans vishet ett
konstigt sammansatt system, som behöfver
söuderhrytas med våld eller isärtagas med
list, för att jgöra delnrne fattliga för det
vanliga förståndet. De flesta förklarare af
Platos skrifter äro dunklare än Plato sjelf,
och man kan ibland behöfva gå till ur-
skriften för att begripa kommentarierna.
Ett naturligt godt förstånd och en vanlig
bildning äro i allmänhet nog för att med
något tålamod och uppmärksamhet följa
hans tankegång, om också icke att
uppfatta alla denna tankes finaste skiftningar.
Denna lättbegriplighet har Plato gemensam
med alla stora snillen, särdeles skalderna;
det fins knapt något sinne som är
alldeles otillgängligt för skönheterna i
Shak-speare’8, Tegnérs och Runebergs dikter, om
också diktionens fina behag, de sinnrika
hänsvftningarne eller versens konstfulla
mästerskap i det enskilda kan emellanåt
undfalla uppmärksamheten.
Saken är ganska förklarlig; Plato var
framför allt en skald, ehuru han skref på
prosa. Liksom de flesta utmärkta
författare hade han i sin ungdom öfvat
skaldekonsten, och diktens genius öfvergaf
honom aldrig. Han egde all sin tids
lärdom, han hade inhemtat hela sitt folks
vishet och en stor del af österlandets, men
han skref icke som en lärd, än mindre
som en filosof i modern mening; man kan
läsa flere af hans samtal, utan att ens
märka att man läser den högsta och
djupaste filosofi. Af system fins i hans
skrifter intet spår, knappast af reflektion; han
förer liksom på lek läsaren med sig och
låter denne af sig sjelf komma dit mästaren
vill leda honom. Detta är allt snillets
djupa hemlighet att man icke märker
arbetet. Men Plato är i detta afseende mer
beundransvärd än de flesta snillen. Han
hänför oss genom de underbaraste
målningar af en outtömlig fantasi, han ömsom
rörer oss genom det djupaste patos i sjelfva
fibrerna af vårt hjerta, ömsom roar oss med
den mest uppsluppna qvickhet, den mest
bitande persifflage, men han är en stor
skälm, ty under det han således narrar oss
med sig genom leende ängar, kastar oss i
det brokigaste sällskap af sin tids
originaler, eller jollrar för oss forntidens
fantasirikaste sagor, förlorar han aldrig sitt svala
hufvud eller sin klara lugna blick. Hans
språk är på en gång beundransvärdi i sin
rikedom och sin enkelhet. Han är en
äkta gentleman, i hvars boning, husgeråd och
klädsel allting är utsökt, men man märker
icke dyrbarheten, emedan allt är af så god
smak.
Hr Dalsjö har med mycken urskilning
till det första bandet af sin öfversättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
