- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1871 /
246

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som 6 procent å bela kapitalet, så är hela
denna amorteringsaffär endast en
förevändning, ty hvilken gäldenär som helst skulle
på detta sätt genom några års enkel
räntebetalning kunna amortera sin kapitalskuld.
Han behöfde ju endast afskrifva en del af
hufvudstoien och sedan under några år
godtskrifva sig motsvarande del af räntan
såsom amortering.

Ännu klarare faller den verkliga
beskaffenheten af uenna så kallade amortering
i ögonen, då rotehållaren, efter friherre
Ericsous förslag, finge alternativ rätt att
utgöra afbetalningen in natura, det vill
såga fortfara att hålla soldat de 28 åren,
för att sedermera vara saken qvitt. Han
finge då hålla endast fyra femtedels
soldat såsom förpligtelse och beräkna
underhållet af deu återstående lefvande femtedelen
såsom afbetalning.

När vi först hörde talas om den
Eric-soitska reservationeu, trodde vi ett
ögonblick att de nio beslutit erbjuda ett
verkligt tillmötesgående, en sannfärdig
aflös-ning af indelningsverket, och icke blott en
förklädd aflyftning. Vi hafva att inför
våra läsare afbedja denna förvillelse. Vi
hafva nu skådat saken i dess fulla
nakeu-het, och hvar och en vet, fullt och
tydligt, hvarom det är fråga.

En lindring af indelningsverket kan efter
förnuftigt språkbruk omöjligen sträcka sig
längre än till de utöfver indelningsverkets
ursprungliga åligganden tillkomna besvären,
men aldrig till sjelfva soldatens underhåll.
Allt hvad som ingår deruti är en ren skänk,
som väl kan frivilligt erbjudas af båda
statsmakterna, om anledning dertill
finnes, och äfven så genom en revolution
tillryckas af en för tillfället starkare, men
aldrig rättmätigt genom den obetydligaste
röstöfvervigt beslutas, till nackdel för det
öfriga samhället. Eust- och rotehållet kan
således icke saunfardigt aflösas utan fullt
vederlag till det allmänna för de nya
bördor som derigenom falla pä samhället
i dess helhet. Hvad som genom
förenklad uppbörd eller på annat sätt kan af
omkostnaderna besparas, må gerna
komma de skattdragande till godo, ty derpå
blir ju icke statsverket lidande, och vi
skulle för vår del gerna gå så långt, att
tillstyrka realbördans uppskattning i
penningar efter nu varande värden, ehuru
staten derpå kan göra förlust i framtiden,

vid möjliga prisstegringar i
uaturaproduk-terna. Hvilka beqvämligheter eljest i
händelse af en aflösning kunna åt indel
uings-hafvarne beredas utan särskild tunga för
andra medborgareklasser, är det en
samvetssak att bevilja dem, och endast
rättsgrunden står fast, att för bördans
aflösning skall betalas hvad den verkligen är
värd för det allmänna, är det möjligt att
åstadkomma icke obetydande lättnader for
den enskilde.

På den ståndpunkt ställa sig också fem
af utskottets ledamöter ur Första
kamma-reu, hvilka i en gemensam reservation
yrka afslag på det af majoriteten föreslagna
vil koret för väruepligtlagens antagande.
Uti en ypperligt skrifven motivering
till-’ bakavisas, ehuru i största korthet, den
tolkning som pluraliteten, efter hr
Man-j kells föredöme, tillåtit sig af
knektekon-| trakten. »Vi väga icke*, säga de, »taga
i riksdagens tid i anspråk med ett
upprepande af hvad i detta hänseende måste
förutsättas såsom kändt af dem, pd
hvilka ansvaret måste falla, om afgörandet af
en för fosterlandet så ytterst vigtig fråga
som den rörande försvarets ordnande skulle
uudanskjutas, för att tillfredsställa
obefogade rättsanspråk.» Det är sant att
ansvaret nog faller på dem som äro närmast
vållande, men dessa nio, voro de än
dubbelt så många, ocb dessa aderton, voro de
än tio gånger så många, eller hela Andra
kammaren, förmå allt för litet att
godt-göra hvad de förskyllat i allmän otrygghet,
äfven om ingen annan fara deraf skulle
uppstå Men reservauterne hafva ej stannat
vid försvaret för rättsgrunden, utan gått
så långt det varit möjligt i
tillmöteskom-mande mot dem som ovilkorligen fordra
indelningsverkets afskaffande, i det de vilja
öppna tillfället för hvarje särskild
rust-och rotehållare att bibehålla sin skatt in
natura eller aflösa den efter en rättvis
uppskattning. De hafva sagt ut den stora
sanuingen, att ett allmänt afskaffande af
indelningsverket bör grundas endast p&
militära skäl, och de hafva, med större
öppenhjertighet än mången kanske önskat,
blottat en del af systemets militäriska
olägenheter. Ingen kan förbise att äfven
olägenheter uppkomma geuom antagandet
af deras förslag, men svårigheter möta här
på alla sidor, och frågan är att välja de
minsta. Sannolikt skulle det gå så, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1871/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free