Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rust- och roteh&llet snart aflöstes i de
sä-desbärande bygderna af landet men
qvar-stode längre i skogigare landskaper. Dessa
olägenheter har reservanternas förslag för
öfrigt till en del gemensamma med den
kungliga propositionen.
Endast en reservant från Första
kammaren har ovilkorligt förordat bifall till den
senare, och han har till fördel för
densamma och emot reservanterna anfört de
bästa möjliga grunder. Hade detta
regeringens arméorganisationsförslag blifvit
framstäldt blott såsom
öfvergångsför-slag, är det möjligt att det kunnat
tillvinna sig ett allmännare deltagande.
Det hade varit klokt att antaga det såsom
sådant: nu frukta vi att chanserna dertill
äro förspilda, ocb under sådana
omständigheter torde så väl regeringens
ledamöter i allmänhet och chefen för
landtför-svaret i synnerhet böra vara fullt
tillfreds-stälda, om kamrarne skulle kunna förena
sig i de fem reservanternas hofsamma och
för den närmaste framtiden fullt
betryggande förmedlingsförslag.
Hvad folket i detta ögonblick väntar af
sina ombud är, icke att de skola organisera
ett alldeles nytt försvarssystem — ty det
gör ingen representation — utan att de
icke skola lemna landet oforsvaradt. Vi
måste hafva en verkligt öfvad
folkbeväpning, och för att uppnå detta mål se vi
ingen annan utväg än att riksdagen utan
vilkor antager kongl. m:ts i allt väsentligt
af utskottet tillstyrkta värnepligtslag. Vi
hafva redan förut anmärkt våra
betäuklig-ligheter mot det ovilkorliga uteslutandet
af lega och friköpning, hvarigenom
arbetsfördelningens grundsats upphäfves och
den naturliga friheten att välja
lefnadsyr-ke väsentligen inskränkes, till de
obemedlades nackdel. Man har genom den
obligatoriska vapenpligten för alla velat åt
arméns leder försäkra de bildade klassernas
intelligens: det är fara värdt att, såsom
en äldre militär nyligen yttrade till oss,
en del af denna intelligens endast kommer
trossen till godo. Härom lärer nu icke
vara värdt att tala, men det är en annan
punkt som framkallat en tänkvärd
reservation, nemligen den s. k. värneskatten,
hvilken, utom af absolut fattiga, skall
under hvarje af de sju beväringsåren
utgöras af hvar och en som icke kan
personligt fullgöra sin värnepligt, med minst
3 rdr, men för öfrigt med hälften af det
honom såsom bevillning efter 2:dra art.
påförda beloppet. Grefve H. Hamilton
har på ett träffande sätt visat att denna
skatt icke bör anses såsom något annat
än en lega, och följaktligen aldrig bör
stegras öfver den siffra som motsvarar
vakans-afgiften för en soldatrote, eller 100 rdr.
Den rike krymplingens intelligens må
anslås aldrig så högt, men det är så godt
som en ringaktning mot den fattige att
uppskatta den i proportion af den
betalandes inkomst.
Lika nödvändigt som antagandet af
ny värnepligtslag är bibehållandet tills
vidare af den indelta stammen, med hvilken
beväringen skall samöfvas. Det har
blifvit mycket ondt sagdt om denna indelta
arméns brist på uppfostran och
lefnads-vett, hvarigenom det skulle blifva så
motbjudande för den besutna
landtmaunaklas-sen att med den införlifva sina söner, och
knapt en turkisk pascha kunde tala öfver
modigare om den fattiga vattenbäraren på
Konstantinopels gator än den feodala
ro-tehållareadeln talar om jordtorparesoldateu.
Detta bevisar endast sanuingeu af det
gamla ordspråket, att hvar och en är herre
öfver sin stackare, och att torparen,
statkarlen och alla de som stå nedom den
be-sutne bonden ännu vänta på social
rättvisa. Hade det i Andra kammareu
funnits ett radikalt parti som gjort skäl för
namnet, så hade dessa klasser ej som nu
saknat sina målsmän mot
bondearistokraterna, men våra s. k. radikaler hafva
föredragit att sälja till dem sin förstfödslorätt för
en grynvälling — med tre små gryn, eller
med andra ord tre utskottsplatser uti.
Der-före har allt detta stora prat om landtbrukets
tunga af den föreslagna värnepligten
blifvit obemött, och derföre fick särskilda
utskottet äfveu denna egna sammansättning
som väckt allmän förvåning. Den
hög-bröstade Qerndelsbonden talar endast om
hvad han förlorar på förlängda
vapenöf-ningar, men han tänker icke på arbetarens
förlust, bvars tid är hans enda egendom,
men en egendom hvars värde aftager med
åldern, icke på vetenskapsmannen, juristen
läkaren, fabrikanten, för bvilka all tid är
pengar, till den grad att hvarje timmes
förlust medför tiotals af riksdaler. Men den
»frisinnade venstern» bar nu en gång för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
