Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan uaaii åtminstone till en dek förklara
kommunens vilda hat mot byråkratien och
kyrkan, hvilka hon icke lärt att skilja från
ordningen och religionen.
Sjelfständig-het och heder voro så godt som
oförenliga med det franska regeringsmaskineriet;
domaren måste dömma och
religionstjena-reu predika efter befallning från
Tuileri-erna, och prefekten, mairen och hans ad*
joint, byskolmästaren och landtgensdarmen
måste alla låna sig till lydiga verktyg åt
administrationen, samt vid valen till
lagstiftande församlingen, i de dumma,
ouppfostrade böndernas händer sticka röstsedlar
med namneu på regeringens kandidater.
»Se till att ui icke förblandar den boskap
som tillhör regeringens vänner med den
som tillhör dess fieuder», skref en maire till
en garde champétre, hvars åliggande det var
att vaka ölver egofriden och beifra den
åverkan som skedde genom kreaturs
inbrott på främmande områden.
Fransmannen är af naturen svag för distinetion:
han måste stiga i rang och eröfra en röd
bandstump åt sitt knapphål; han måste
för att uppnå detta lefuadsmål göra hvad
som ofvan ifrån befalles honom, lika
rayc-ketom detta »ofvan» är en kejsare,en konung,
eu president eller en upprorisk mobb.
1 följd af detta olyckliga system
utöf-var hufvudstaden eu otillbörlig
dragningskraft på alla dem som hafva sin existens
af det allmänna. Skickliga personer i
landsorterna funno i granskapet intet utrymme
för sin äregirighet, intet mål för sitt
arbete: utom Paris stod hela det politiska
lif-vet stilla, och dit riktades derföre allas ögon.
Deu varm Ii jer tade och klarsynte
Prévast-Paradol har lemnat oss en beskrifning
på en provinsstad, hvilken i sin
pittoreska åskådlighet ger oss klaven till mer än
en politisk gåta. »Ingen ting», säger han,
»kan vid första anblicken synas tomare
och ängsligare, så vida icke industri och
fabriker der fått insteg. Men industriella
eller icke, lifliga eller icke, hafva dessa
andra och tredje rangens städer det
gemensamt, att hvarje samhällsklass der
lef-ver för sig sjelf, i sträng afslutenhet från
alla de öfriga, utan att vara bunden med
något af dessa bnnd som vanan vid
offentligt lif och politisk beröring väft
mellan de olika klasserna i England. Om det
i sådana städer fins en arbetande
befolkning, så lefver deu för sig sjelf under re-
publikanska inflytelser; bodhandlarne lefva
likaledes för sig sjelfva och utgöra den
lugnaste och fegaste delen af samhället.
Nu fins det i nästan alla sådana städer
en liten rest af vår gamla aristokrati,
vau-ligeu fattig, maktlös och högfärdig, som
genom sin overksamhet mer och mer
förlorar marken under fotterna, deri
uuder-hjelpt genom de säkra men långsamma
följderna af våra arfslagar. Då och då
kommer en gyllene dagg och uppfriskar
några af dessa tviuande familjer i form
af ett giftermål, eller, såsom det heter, eu
mesalliance, med någon rik
köproausfa-milj, ty i Frankrike, liksom i andra
demokratiska länder, både skrattar man åt
och äflas efter gamla adliga titlar. Men
dessa sällsynta fångster mer än
uppvägas af våra unga landtädlingnrs
slösaktiga lefnadsvanor, hvilka af sin lätja, och
vanligen äfven af det tråkiga lifvet i
pro-vinseu, antingen lockas till Paris och der
blifva hastigt ruinerade eller ock i sina
egna städer blifva spelare och förlora sin
förmögenhet i dessa själsmördande
mellan-koliska klubbar, der det är ett verkligt
lifsstraff att nödgas hålla ut en hel afton.
Midt ibland dessa olika klasser, med
uå-gon liten beröring med dem alla, men på
det hela lefvande för sig sjelfva, står h vad
man kallar kolonien. Det är denna temligen
stora klass af flyttbara och afsättliga
embets-män som verkställande makten håller till sin
tjenst i hvarje provinsstad. Kolonieti består
af regeringens lärare och regeringens
advokater, uppbördsmän, förvaltningsorganer af alla
möjliga slag, garnisousofficcrare och alla
andra, hvilka alla hysa enahanda hopp om be
fordran p& sin bana och följaktligen blifva
flyttade från den plats der de vistas. Denna
ständigt rörliga befolkning lemnar då och
då qvar någon gisslan, än en ung man
som gifter sig, än en gammal embetsman
som går i qvaf eller stadnar i sin
befordran till dess han tar afsked; men i regeln
är kolonien på beständig flyttfot och hyser
intet intresse för stället, annat än så vidt
dess särskilda och officiella åligganden
beträffar. Ni finner lätt att i en stad hvars
befolkning är sammansatt af sådana
ele-meuter gifves ingen sammanslutning för
några nyttiga arbeten, eller företagsamhet
eller möten af något slag, icke ett spår af
det politiska lif som ständigt rörer sig i
de britiska städerna. De allmänna valen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
