- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1871 /
313

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

het ganska nära sammanhänger med den
nuvarande kommunens, hafva vi trott oss
göra v&ra läsare ett nöje genom att ur
denna källa låna några drag, som tjena
att komplettera vår föregående artikel.

Författaren börjar sin framställning med
den anmärkningen, att ehuru 1870 års
klubbar utöfvat mycken inflytelse på
sinnena och de offeutliga händelserna, äro de
dock icke häruti jemförliga med sina
föregångare af 1792, och han tillägger att »om
det ännu fins jakobiner, som anse
republiken såsom sin egendom och Frankrike
såsom republikens egendom, hafva de icke
lyckats att såsom de önskat, och såsom
de försökte det den 31 Oktober, lägga
vautarne på republiken och på Frankrike».
Under de närmast förflutna månaderna
lärer han hafva haft tillfälle att väsentligen
justera sin erfarenhet.

Det var efter revolutionen den 4
September som klubbarne började få lif.
Enligt 1868 års lag stod det fritt för
franska medborgare att i offeutliga
församlingar diskutera alla allmänna frågor utom
politiska och religiösa; de voro för öfrigt
tem ligen strängt bundna af reglementen,
måste hvarje afton organisera sin styrelse,
och en poliskommissarie skulle ovilkorligt
vara närvarande tillika med två konstaplar.
Regeringen fick man icke anfalla direkt,
och det var uttryckligen förbjudet att
af-handla republikanska styrelseformer eller
framkalla några jemförelser mellan
republiken och kejsardömet, som icke utfölle
till det senares fördel. För öfrigt hade
man full frihet att nedrifva hela samhället,
och endast mau ej rörde vid regeringen
eller dess organer, kuude man saklöst
förklara egeudomeu för stöld och de
förmögnare klasserna för blodiglar och förrädare.
Detta var att afhandla politisk ekonomi,
och det var alldeles icke förbjudet.

Det var till en början mycket ondt om
klubb-talare ex officio. Några gamla
spillror efter 1848 års »sociala och
demokratiska republik» funnos visserligen i behåll,
och de döko äfven upp efter kejsardömets
fall, men de hade, såsom andra spöken,
ingen ting lärt och ingeuting glömt, och
deras uppträdande i modernas hufvudstad
var i alla afseendeu föråldradt. Såsom den
förtrollade prinsessan i fésagorna, vaknade
de ur sin mer än tjuguåriga sömn »midt
i folkmajestätets hof», såsom Felix Pyat

yttrat, och de ville just fullända den fras
som då börjades af denne frasälskande
furstes hofmän. Det nya Paris ansåg dem
som anti-diluvianer.

För detta pratsjuka Paris, som enligt
Bismarcks hotelser skulle »koka i sitt spad»,
hade det varit döden att icke få församla
sig i klubbar. Teatrarnes verksamhet
af-bröts af Kératry efter händelserna vid Sedan,
men klubbarne fingo full frihet, och ehuru
egare af offentliga lokaler voro glade att
få hyra ut dem för blotta
ekläreringskost-naden — städning kom högst obetydligt
i fråga — så föredrog man till en början
fria luften; öfver allt på torg, gator och
boulevarder, men i synnerhet omkring
tid-ningsförsäljarnes kiosker, improviserades
folkmöten. Stundom kommo kämparue för
de olika åsigterna i öppet gräl; någon gång
skildes de af publiken, men oftare släpade
de hvarandra såsom »preussiska spioner» till
närmaste vaktpost Stundom gick också
det hela för sig med en märkvärdig décence.
Molinari beskrifver ett sådant möte. Eu
afton kl. 1 på natteu befans gatau framfor
ett af mairierna alldeles stängd af en
folksamling. Paraplyerna voro uppspända, ty
det regnade som om himlen vore öppeu.
Man hade kanske uppslagit någon nyhet,
som lifligare ån vanligt intresserade
publiken, efter som den var så uppmärksam
och tålig midt under det nattliga ovädret.
Alldeles icke! Det var endast fråga om
en jemförelse mellan de engelska och de
franska samhällsinrättningarne. En ung
talare i mobilgardets uniform förklarade
den britiska lagskipningens hemligheter,
med hvilka han tycktes vara ganska
förtrogen, och jemförde dem med de franska
domstolarnes. England fick afgjordt
företrädet. Hans ord var klart, och man hörde
honom med oafbruten uppmärksamhet;
åhörarne märkte icke att den ena timmen
slog efter den andra, och att de stodo med
fotterna i smutsen, under det vattnet
strömmade från paraplyerna som från takrännor.
Men de hade, många af dem, intet som
drog dem till hemmet, sedan krigets
plig-ter eller belägringens enslighet sprängt
så många familjeband. Stackars
landsflyktige och husville: utan klubbarne hade
deras tillstånd varit ännu öfvergifnare.

I allmänhet togo klubbarne sitt namn
af lokalerna der de församlades:
Folies-Bergeres öppnades redan den 4 Septem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1871/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free