Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^T/0^.
VECKOSKRIFT w
FÖR
POLITIK OCH LITTERATUR
UTGIFVEX AF
C. F. BERGSTEOT.
N= 37. Lördagen den 16 September 1871.
Riksdagens
Det urtima riksmötet har börjat med
det allvar och den enkelhet som bäst
passar för omständigheterna. Vi hafva att
erkänna en åtminstone uppfyld önskan, i
det omgången och tidspillan, blifvit
förkortade med en hel dag, och ingen ting
hindrar att samma tidsekonomi hädanefter
får göra sig gällande äfveu vid de lagtima
riksdagarne. Konungens tal till riksdagens
kamrar hade ingen ting af det högstämda
patos som hos oss är sedvanligt vid
sådana tillfällen, och vi se deri ett framsteg.
Naturligt och affärsraessigt började Hans
Majestät med den anmärkningen, att »det
länge erkända behofvet af våra
försvars-krafters förstärkande, ehuru föremål för
flere riksdagars behandling, ännu icke
blifvit afhulpet». Ingen ting kan vara
sannare än detta, och lika obestridligt är hvad
som följde, att »för ett af ålder fritt folk,
som högt skattar sin sjelfständighet,
finnas få angelägenheter som med dedna täfla
i vigt». Om brutna traktater och allmän
politisk rättslöshet yttrades, med riktigt
omdöme och god takt, icke ett ord. Ingen
makt har brutit sitt ord emot oss, och
sjelfva vilja vi icke anfalla någon; den
förbättring i vår försvarsorganisation vi
afse att gifva oss är ett folks verk som
känner med sig att det allt för länge
försummat följa andra länders militäriska
utveckling, och som vill i den goda dagen
bereda sig på hvad som kan komma. Om
öppnande.
det å ena sidan är sorgligt att så
vidlyftiga och dyrbara förberedelser måste öfver
allt i hela vår verldsdel träffas mot den
onda dagen, som man önskar aldrig måtte
komma, så är det å andra sidan en tröst
att sjelfva krigsberedelsen i våra dagar
icke är, eller åtminstone icke behöfver
vara, ett helt och hållet förspildt arbete,
utan att den kan och bör användas såsom
en uppfostran för duglighet äfven i det
fredliga arbetet, så att, efter en populär
författares ord, den värnepligtiges
vapen-öfning blir för honom så god som en
folkhögskola. Utan att det preussiska folket sett
en sådan frukt för det fredliga yrkeslifvet
af sin tunga och mångåriga vapenpligt,
skulle det aldrig hafva burit den så länge
och så tåligt, och i denna mening kan
det väl sägas från tronen, att »liksom
ingen seger vinnes utan kamp, sä bevarar
ej heller ett folk sin sjelfständighet, der
den ej med kärlek och offervillighet vårdas».
I den följande satsen förklarar kong).
raaj:t sig hafva begagnat den
grundlags-enliga rätten att sammankalla en urtima
riksdag för detta ändamål, derigenom att
på sådant sätt vinnes ett års tid, i det
man då redan under nästa år kan börja
att genomföra den nya ordningen, och
kongl. maj:t tillägger, i strid med det an*
tagna och vid officiella tillfällen både från
representationens och tronens sida så ofta
upprepade talesättet att i folkens lif äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
