Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade ban sig att ban för länge sedan
äf-ven läst poemet Job, samt att den vers
som han trodde anden hafva citerat för
sig i sjelfva verket fans i hans minne
såsom en dold idé, hvilkcn blifvit väckt
ur sin slummer genom det talande bordet.
Ett annat exempel på omedveten
»cere-b ra tio n» anföres på samma ställe. En
framstående litterär personlighet, hvars
saunfärdighet är höjd öfver all misstanke,
kom en gång i samtal med en nyss
afliden väns ande och frågade honom:
hvar såg jag dig sista gången?
Anden nämde en plats, som icke
öfverens-stämde med den frågandes minne, men
när han omtalade saken för sin familj,
be-fans det att sammanträffandet hade skett
såsom anden uppgifvit, och att den
efter-lefvande genast derefter berättat det för
sin hustru, fastän det sedan fallit ur hans
minne.
Detta torde vara den innersta kärnan i de
Aesta uppenbarelser som blifvit
tillväga-bragta genom borddans, klappaudar,
psyko-graf, eller på hvilket annat öfvernaturligt
sätt som helst. Mediet har i det djupaste
och under vanliga omständigheter
otillgängliga lagret af sin andliga varelse en
stor mängd föreställningar om hvilkas
tillvaro det icke bar någon aning, och läser
dertill med en skarpsinnigbet, som må
vara omedveten i detta fall, men hvilken
konstmakaren af profession genom öfning
bragt till en märkvärdig fullkomlighet, i
den frågandes uppsyn just det svar som
han väntar att anden skall gifva honom.
Lika omedvetet förer handen planchetten
eller psvkografen, och orakelsvaret kommer
från mycket närmare håll än någon
föreställer sig.
Hvar och en som någonsin deltagit i
spiritistiska förrättningar har haft
anledning att anmärka, hvilka simpla
samtalsämnen och låga uttryck mycket ofta ingå
i andarnes konversation. Derpå hör man
vanligen svaras, att andarne af den högsta
ordningen uppehålla sig på så långt
af-stånd från jorden att de äro utom hörhåll
för oss menniskor, och att de
meddelsammaste äro sådana som änuu hänga fast
via stoftet och derför. när de linna
lämpligt tillfälle, gerna gifva luft åt sin
pratsjuka. Emellanåt komma de också fram
med saker så föga egnade för ett
anständigt sällskap, att medierna deraf fiuna sig
J högligen besvärade, och omöjligen skulle
hafva med vett och vilja lånat sig till att
återgifva dem. Saken har sin förklaring
i det nyss anförda. Det renaste öra kau
icke hindra sig att uppfatta ord och
bilder, som lemna sitt intryck på hjernan
utan att tankeförmågan vet något derom,
och om sådana tankar och uttryck skulle
upprepa sig under verksamheten såsom
medium, är det icke mer oförklarligt än
att det i drömmen ofta sväfvar tankar
och bilder framför själens öga, hvilka för
det vakande tillståndet äro alldeles
främmande.
I fråga om spiritismen bör inbillningens
verksamhet icke heller förbises. Ibland
de många slagen af medier,
borddans-anordnande, planchette- och
fotografskrif-vande, sjungande eller tecknande,
nemli-geit sådana som med blyertspenna
omedvetet rita porträtt af andarne som de möta,
eller af öfverjordiska landskap och
byg-nader, hvilka de sett under det extatiska
tillståndet, intaga de medicinska medierna
ett utmärkt rum, som bota sjukdomar med
händers påläggande eller efter andarnes
ingifvelser föreskrifva vissa läkemedel.
Hvarje erfaren läkare vet hvad »tron» gör
i sjukdomsfall, och att tillförsigten hos
patienten mången gång verkar mer än
läkemedlen. Värdet af de flesta
universalmedel ligger i den allmakt som puffen
gifvit dem i allmänhetens föreställning,
och af samma anledning är icke heller
något religionssystem i saknad af sina
uu-derverk. En fullt konstaterad händelse,
från den tid då striden i Frankrike meliau
jansenister och jesuiter var som lifligast,
är i detta afseende mycket bevisande. En
ung nunna i Fort Royal led af en svår
tårflstel, och den berömde kirurgen Petit,
under hvars behandling hon var, sade
henne att kauterisering var enda utvägen
att borttaga den förfärliga benrötan, och
redan var dagen utsatt för den betänkliga
operationen. Men dess för innau, vid
den heliga jungfruns fest, hade någon
rådt henne att knäfalla för madonnan och
bedja henne om befrielse från det obygg*
liga lidandet. Hon gjorde det också, och
hennes barnsliga tro blef belönad med en
så afgjord förbättring redan inom några
timmar, att läkaren vid sitt nästa besök
fann operationen obehöflig. Icke ens
jesuiterna kunde, efter de på regeringens be*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
