Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fällning anstälda undersökuingarne, förneka
kurens verklighet, ehuru de icke kuude
förstå huru det var möjligt att madonnan
ville göra ett underverk för deras fiender
jansenisterna. Bekant är vidare för hvar
och en som läst Macaulev s historia, att
vid-rörandet af en kuuglig band ansågs såsom
ett säkert botemedel mot skrofulösa
åkommor och den så kallade engelska sjukan.
Ingen teolog bestred »de balsamiska
verk-uiugarne» af the royal hand, raeu af ven de
förnämsta läkarne funno kurerna så talrika
att de icke kunde skrifva dem på
slumpens räkning. Carl 1 hade på sina resor
»rört» mer än hundra tusen personer, och
Jakob 1 rörde vid ett enda besök uti
domkyrkan i Chester icke mindre än åtta hundra
*
personer. En af anledningarne till oviljan
mot William 111 var att han nekade lägga
händerna på 9krofelsjuka barn, hvilket å
ena sidan förekastades honom såsom en
grymhet, å andra sidan af jakobiterna mot
honom åberopades såsom bevis på haus
bristande legitimitet. Historien är full af
underkurer, som den rationella kritiken
utdömt, men som en noggrannare forskning
åter tagit till nåder, endast med det
erkännandet att det underbara icke ligger i
den yttre handlingen utan i den
behandlades eget sinne. Sympatikurens kraft är
ännu lika stor som förr, men den mer och
mer utbredda upplysningen minskar med
hvar dag antalet af dem som genom sin
barnsliga tro äro tillgängliga för dess
verkningar.
Samtidigt med det omtalade
Oktoberhäftet af Quarterly Revietc, som på ett
förkrossande sätt blottat en mäugd
medvetna och omedvetna spiritistiska
konstgrepp, utkom ett nytt nummer af
Quarterly Review of Science, med en ny artikel
af utgifvareu rar Crookes, om den så
kallade psykiska kraften, hvilken Quarterly
Review så illa tilltygat, och vi kunna nu
vänta att den vetenskapliga polemiken om
detta ämne kommer att för lång tid
sysselsätta den allmänna uppmärksamheten i
Engiand. Af de franska
vetenskapsmännen hade redan för flere år sedan Babinet
i Revue des deux Mondes skrifvit en
uttömmande artikel om »den hemliga
vetenskapen», och det torde icke dröja länge,
inoan det intressanta ämnet åter upptages
från deras sida. Både mr Crooke9 och mr
Huggins, en annan förfäktare i England
af de spiritistiska lärorna, hafva ett
vetenskapligt namn och äro ledamöter af »Royal
Societv»: Huggius är till och med dess
vice-presideut. Tvisten är derför egnad
att tillegna sig en mindre vanlig
uppmärksamhet, och vi torde kanske få auledning
att dertill återkomma.
Bland de ortodoxa teologerna i England
och Nordamerika har den moderna
spiri-t-ismen inkastat ett allvarsamt trätofrö, i
det somliga ansett den vara ett
djefvu-lens verk, under det audra deremot tro
den ega ett högre urspruug och eu högre
bestämmelse. Den senare åsigten hafva
vi mer än en gåug hört uttalas af lärans
anhängare i vårt fädernesland: försynen,
säga de, har tillåtit menniskorna att sätta
sig i förbindelse med sina ailidna vänner,
för att af dem hemta tröst och ledning i
lifvets svårigheter och på ett verksammare
sätt föras närmare sin eviga bestämmelse.
Man har svårt att fatta denna öfvertygelse,
när man får göra bekantskap med vissa af
de påstådda budskapen från audeverldeu.
Hafva icke de som här nere slutat sitt
arbete annat att göra än att sväfva
omkring sina gamla boningsplatser, knarra i
bordsfötter och under möbler, uppenbara
tillvarou af uudanstuckna rättshandlingar
och skuldförbindelser, bvilka slags papper
dessa öfverjordiska väsenden mer äu en
gång 9kola hafva tillrättaskaffat, svara på
en hop fullkomligt onyttiga frågor och
inlåta sig i konversationer som stå det
jordiska sqvallret utomordentligt nära, då
måste lifvet på andra sidan grafven
förlora icke litet af sitt hemlighetsfulla
majestät, och en sådan degradering af
evigheten är ej egnad att bevara en hög
sedlig ton bland de lefvande. För hvarje
allvarligt sinne är den tanken kär, att de
som gått före oss icke förlorat allt
sammanhang med de vänner som de här
qvar-lemnat, att de följa deras handlingar, glädja
sig öfver deras framsteg och sörja öfver
fel, samt att de förhoppningsfullt afvakta
ett återseende när tiden en gång är iune.
Vi kunna väl tänka oss, att vi sjelfva för
dessa invånare i högre rymder kunna röja
oss såsom en liten aflägsen stjerna, hvars
ljus tilltager när vi äro som bäst, men
fördunklas om vi fördjupa oss i timliga
och sjelfviska sträfvanden, med ett ord, att
det som i vår varelse är det eviga ligger
klart och öppet för dem som redan trädt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1871/0719.html
