- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1871 /
744

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var Htt bära omkriug tidningar och
tidskrifthäften till sin husbondes kunder. Ett
älskvärdt drag i hans karakter var hans
oföränderliga välvilja tnot tidningsgossar. »Jag
känner», skrifver han, »alltid en ömhet för
dessa barn, derför att jag sjelf när jag var
liten bar omkriug tidningar». Följande
året sattes Faraday hos samma husbonde
i ordeutlig lära såsom bokbindare och
kol-portör på sju års tid. När han gick
omkring med sina häften, läste han dera på
vägeu, och i synnerhet intresserade honom
allt som rörde kemi eller elektricitet. Han
förvärfvade härigenom smak för
naturvetenskaperna och gick så ofta han kunde
på populära föreläsningar i dessa ämnen,
hvarför vauligen eu af hans äldre bröder,
som var smed, betalte hans inträdesafgift.
Genom föreläsaren, som hette Tatum, och
som fästat upppmärksamhet vid den trägne
bandtverkslärlingen, blef Faraday bekant
med en kontorist vid namn Abbott, och
det är af hans bref till denne som man
erhåller den bästa kunskapeu om hans
yngre dagar. Faraday säger sjelf i ett af
dessa bref att han skref dem för att öfva
sin tankekraft och bilda sin stil.

När den aftnlnde lärotiden var till ända,
eller 1812, inträdde Faraday såsom gesäll
på en bokbindareverkstad, men hans mästare,
en hr Delaroche, var så häftig och
ond-sint, att han snart Önskade sig derifrån.
Han hade under sista tiden af sin
lärlingstid hört några af sir Humphrey
Da-vy’s föreläsningar i Roval Iustitutiou. Han
gjorde utförliga auteckningar, hvilka han
renskref och skickade till då varande
presidenten i Royal Society, med eu bön att
på något sätt blifva använd i vetenskapens
tjenst. Denna ansökan hugnades icke med
något svar, men en kort derefter till Davy
framstäld önskan i samma syftning hade
bättre framgång, och han blef af Davy
an-stäld såsom assistent vid Roval Institutiou’s
kemiska laboratorium med ett arvode af 1
pd. 5 shilling st. i veckan och två rum i
vindsvåningen. 1 denna underordnade
befattning fick han tillfälle till dagligt
umgänge med deu tidens största kemister,
och hans arbete för Davy var, såsom han
skrifver, »en outtömlig grufva af framsteg
och kunskaper», i det han kunde steg för
steg följa Davys’ undersökningar och så att’
säga af honom lära konsten att göra
upptäckter. Bland annat fick han vara med

om en serie af deu berömde kemikerns
experiment, hvilken slutade med
uppfiuniu-gen af säkcrhetslampan.

Någon tid derdter reste han med sir
Humphrey och hans hustru till
kontinenten och tillbragte såsom Davv*s amanuens
ett år med honom i Frankrike, Tyskland,
Schweiz och Italien. Han hade under
denna resa tillfälle att skärpa och utbilda
sin af uaturen goda iakttngelsefönnåga, och
hvad Faraday säger derom är oss just nu
af så mycket större intresse, som de hvilka
tänka djupast öfver uppfostran börja att
lägga vigt, icke blott på utvecklingen af
den resonuerande förmågan genom
matematiken, utan afven på skärpandet af
sinnena och aktgifvelseu genom
uppmärksamhet på naturföremålen. »Vi falla», säger
han, »i ett fel soin är alldeles motsatsen af
våra förfäders. Vi försumma kanske fakta
alldeles för mvcket, eller åtminstone äro
vi, utom i kemien, icke tillräckligt
angelägna att taga dem till vara. Vi äro allt
för benägna att sätta litteraturen i
vetenskapens ställe, talenterna i sakkunskapens,
och qvickhet och lifiighet i stället för exakt
insigt och djup uudersökuing.»

Vi önskade att särskildt anbefalla dessa
ord till benägen uppmärksamhet af den
närvarande läroverkskomitén, och vi tillåta
oss på samma gång den förhoppning att
dess klassiskt och filosofiskt lärda
ledamöter måtte kasta ett öga på den bindande
bevisniug för nödvändigheten af
observationsförmågans utveckling genom
erfaren-hetsstudier som den bekante kemisten
Blanchard förebragt uti eu uppsats om
läroverksreformeu i Frankrike uti ett af dc
sista häftena af Revue des deux Mondes.
Må hända skulle vi hafva tvekat .att eljest

svsselsätta våra läsare med ett ämne som
»

kan synas dem så jemförelsevis främmande,
men utom det ovanliga intresse af allmänt
mensklig art som dessa lefnadsteckuiugar
innehålla, finnes der en mängd saker som
erbjuda oss en omedelbar tillämpning. Det
är för oss, liksom för alla andra
folk,-ett behof att på allvar öppna utrymme i
vår allmänna undervisning för
erfarenhets-vetenskaperua, och bereda tillgång till de
hjelpmedel som fordras för fullständiga
undersökningar. Det är icke blott för den
materiella nyttan som dessa studier äro af
nöden; den vana de frambringa att med
nog-granhet iakttaga fakta är icke mindre vig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1871/0748.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free