Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter hvad man tror aig veta, nyligen
stannat mot hvarandra i två lika starka
fraktioner, hvilket icke precis förråder
solidaritet. Vi hänsyfta på behandlingen af
frågan om den af Stockholms stadsfullmäktige
beslutade räntegarantien för en enskild
jern-vägsanlåggning, om bvilket öfverraskande och
ovanliga beslut vi redan förliden sommar
hade tillfälle att uttala våra åsigter, och
till bvilket vi än en gång torde få
anledning att återkomma. Förhåller det sig
nemligen så, som det blifvit i offentligt
tryck uppgifvet, att h. maj:t konungen
af-gjort denna vigtiga rättsfråga i strid med
den föredragande departementschefens och
sjelfva justitiestatsministerns af tre andra
8tatsrådsledamöter understödda åsigt, så
har saken onekligen sin stora politiska
betydelse och bevisar bättre än något
annat, huru långt vårt samhälle ännu står
till baka i konstitutionel utveckling. Men
detta endast i förbigående.
Genom den personliga solidaritet hvari
ministéren mot eller med sin vilja blifvit
stäld med den afgångna krigsministern, har
den äfven fått dela de stränga omdömen
hvilka fallit öfver general Abelina
embets-förvaltning äfveu i några delar som icke
hafva sammanhang med arméorganisationen:
Vi mena nemligen icke pressens
omdömen, hvilka, med få undantag, varit
odelad beundran, utan personers hvilka genom
både ställning, insigt och erfarenhet
verkligen hafva något att betyda. Vi vilja nu
icke fösta oss vid sådana under hand
meddelade uppmaningar som den att
regementschefer efter en viss uppnådd lefnadsålder,
utau afseende på tjenstbarhet, skola begära
sitt afsked: för sådana saker faller det ingen
in att låta de öfriga statsrådsledamöterna
bära ansvaret. Men det är några
regeringshandlingar, hvilka utgått från
landtförsvars-departementet, som blifvit af vissa pressens
organer citerade såsom underverk af
stats-mannavishet och demokratisk rättvisa, men
ioke i samma grad vunnit andra upplysta
medborgares bifall, till exempel den
handling hvarigenom rangregementenas
officerskårer beröfvades vissa företräden, af
hvilka de voro i åtnjutande. Föreskriften
hade varit riktig och lämplig, om den icke
fått verka retroaktift, så att personer
verkligen blifvit beröfvade en rätt hvarom de
en gång blifvit försäkrade. Det är
möjligt att åtgärdens befogenhet låter sig ju-
ridiskt deduceras, men det vanliga
förståndet fattar icke en sådan dialektik. På
liknande sätt förhåller det sig med den
bekanta ordren, som förbjuder bärande af
utländska ordnar »vid och inför trupp»,
såvida de icke äro belöningar för militäriska
förtjenster. Hvar och en som mottagit en
utländsk orden har också fått sin monarks
begifvande att bära den utan all
inskränkning, ocb i de flesta fall torde till och med
sjelfva dekorationeus förlänande vara en
akt af kunglig nåd, efter som dessa
prydnader oftast hitsändas i förråd, för att här
fördelas efter omständigheterna. Det är
således återtagandet af något en gång
för-länadt ynnestprof hvarom här är fråga, och
sådant har alltid sina betänkligheter. Hela
saken är i grund en likgiltighet, och vi
tro icke att någon af dem den gäller
der-åt egnat en enda minuts uppmärksamhet:
ingen af dem blir bättre eller sämre genom
att bära en eller annan ordensstjerna
mindre. Men just för obetydligheten af
åtgärden, som icke kan hafva någon rimlig
nytta med sig, om icke den att förvärfva
en enstaka tiduings kortlifvade bifall, men
som deremot kan medföra åtskilliga obehag,
har man tyckt den ovärdig att i sista
minuten af hans embetsförvaltning sysselsätta
en så hög embetsmans uppmärksamhet.
Vid sitt afskedstagande från
statsråds-embetet upphöjdes hr Abelin, med
förbigående af femton äldre och till en del
ojemförligt mer erfarne generalmajorer, till
generallöjtnant, en befordran, hvarigenom
i händelse af ett krig högsta befälet öfver
svenska armén faktiskt blifvit lagdt i hans
händer, och man tar för afgjordt att det
bästa och angenämaste af samtliga
generalbefälen i afvaktan på en sådan
eventualitet med det första ställes till hans
förfogande. Under andra omständigheter och
på en annan tid skulle denna utnämning
icke hafva undgått att af pressen
betraktas såsom någon ting märkligt. Att det
nu icke blifvit förhållandet, saknar icke
sin egeu märklighet.
Vi äro inga vänner af tadel, och skulle
icke hafva anfört dessa omständigheter
såsom föremål för ett icke giliande omdöme,
om de icke af andra blifvit beprisade
såsom något särdeles förtjenstfullt. General
Abelin har bättre anspråk på erkänsla och
aktning, och fastän han icke lyckats i hvad
han ansåg såsom sin hufvuduppgift, har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
