Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller mindre dold form redan finnes till
— si delar ban denna ära med många
praktälskande monarker, farstår och påfvar,
som i Tyskland, Frankrike och Italien
uträttat alldeles det samma. »Men när stora
män äro födde, finna de genast n&got att
uträtta, ty då är tiden vanligen mogen
till att emottaga dem, om man också en
en eller annan gång finner att något
miss-förstådt geni går under, derför att det
kom såsom en svala om vintern. Det kom
dock såsom ett budskap om en kommande
vår, och det medförde ett frö från en högre
verld, från den andarnes himmel hvarifrån
idéerua slå ned och gripa mensklighetens
utvalde på beqvämlig ort och i beqvämlig
tid, lika väl i en monarki som i en
republik». Den svenska bearbetaren, som
synes hysa en betydligt mindre liflig
beundran för den spanska republikanen, har
betydligt afkortat hans ståtliga tal och är
elak nog att erinra om den beskrifning
på hans person som en resande svensk i
början af året från Spanien hemsände til)
en svensk tidning, enligt hvilken »den
bäste af republikaucr» är en feg stackare,
en menniska utan öfvertygelser, på hvilken
det gamla ordspråket »stor i orden, liten
på jorden», har den fullaste tillämpning.
Det gäller om denna sak detsamma som
vi nyss yttrade om eganderätten, att ingen
borde någonsin företaga sig att bevisa mer
än hvad som för hans ändamål jemt och
rätt behöfves. Det fins intet skäl för ett
gammalt monarkiskt folk att af
rätthaf-veri göra revolution för att skaffa sig
republik, men det kan omöjligen på teoretiska
grunder afgöras att icke den ena formen
kunde vara rätt så god som den andra.
Nyttans hänsyn är således den enda som
här med full fördel kan göras gällande,
men denna är alldeles tillräcklig. Det kan
icke sägas att det rymraes mindre
personlig frihet under den
konstitutionelt-mo-narkiska statsformen: tvärt om är den
socialdemokratiska statsformen ett odrägligare
tyranni än något annat regeringssätt som
man i våra dagar gerna kan tänka sig. >
Det fins ingen anledning att antaga, att
det republikanska styrelsesättet skulle
blif-va billigare, ty hvad som i de stora
massornas ögon lyser såsom orimliga löner
existerar lika väl i republiker, och
exempel från Nordamerikanska statsförbundet
visar oss ej blott möjligheten utau verk*
ligheten af en korruption, hvartill
förmodligen ingen nu varande monarkisk stat kan
framställa något motstycke. Det borde
kunna visas att en föräudring verkligeu
medförde några bestämda fördelar och inga
olägenheter, för att den skall ifrågasättas,
men nu visar oss erfarenheten, att den
konstitutionella monarkien kan gifva alla
republikens fördelar och dess utom utesluter
de våldsamma partiskakningarne. Man
börjar dertill begripa, att det icke är de yttre
statsformerna, utan individernas upplysning,
sedlighet och pligtkänsla som beteckna de
verkliga framstegen, och då nu ett folk har
många hundra års erfarenhet af
konunga-dömet, men icke en enda dags erfarenhet
af republiken, samt intet föranleder det att
med ofantliga risker försöka något alldeles
okändt, så har raonarkismen i det
befogade tröghetsmomentet allt det stöd den
be-höfver, och noga taget allt det hvartill den
är berättigad. Nolumus leges mut ari: vi se
icke någon tillräcklig bevekelsegrund att
bråka med äfventyrliga förändringar.
I närmaste öfverensstämmelse med den
tankegång som vi ofvau angifvit forskar
författaren vidare efter frihetens källa, och
han finner den i pligtkänslan, »ty pligtens
lag är i utomordentlig grad
samfundeetif-tande». Det är ett förträffligt kapitel som
handlar »om staten och hvad man af deu
kan fordra»: det borde läsas och
begrundas af alla folkrepresentanter, och framför
allt af alla dem som tala eller skrifva för
folket. I främsta rummet möter
fattigdomen hans blick. »I skolen alltid hafva
fattiga ibland eder, sade Frälsaren, men
revolutionens barn hafva redan länge
vandrat från land till land, åtföljda af svikna
förhoppningar, blod och allehanda
vedervärdigheter, skriande det år lögn, och de
fattiga hafva trott mera på denna röst än
på Frälsarens».
»Deri ligger det, och der är hela
sanningen: lättheten att få veta all ting,
nemli-gen skådad t i den dager hvilken hopens
ledare derät behagat förläna, förför och
i öfverretar den fattige till afund mot dem
hvilka deras bländade inbil)uing utmålar
såsom de der äro i besittning af all
veri-dens herrlighet, och de tro mindre på
Frälsaren än dessa personers klingande löften
att lätt och säkert afhjelpa det onda, blott
man vill anförtro sig åt dem».
Följande ord borde inpräglas i folksko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
