Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
loma och tagas till motto för hvarje
folkskrift; så sant är deras innehåll, och så
ädel är deras form:
Tidens rastlösa sträfvanden och ökande
efter penningar och förlustelser uppsliter både
själ och kropp. De vilda spekulationerna göra
mången i hast förmögen, ja rik, men många
blifva också liggande på slagfältet och de
stora allfarvägarne åro fulla af marodörer af alla
slag. »Söker fSrgt efter guld och njutningar,
så skall allt annat falla eder till»: så lyder det
moderna evangeliet.
Författaren undersöker derefter den
frågan: hvad kan den fattige då egentligen
hafva att fordra af staten? Hvad kan och
vill man göra för honom? Och hau
besvarar denna fråga så, att fattighjelpen,’ när
den föres till baka till sitt sanna ursprung
och befrias från den falska dngern af en
börda, hvilken samhället drager med full
juridisk skuldförpligtelse, endast är ett
verk af kristlig kärlek och omöjligen låter
sig som en rättighet fordras.
Vi skulle gerna dröja uågra ögonblick
vid den följande öfversigten öfver arbetets
vilkor o. s. v., hvilken i sin stora korthet
ionehåller mycket, hvarom till och med så
kallade nationalekonomer af profession med
nytta skulle kunna taga kännedom; men
detta skulle föra oss alla för vidt. Vi vilja
i stället upptaga ett annat ämne, hvarom
författaren yttrar sig med omdöme och
sakkännedom, nemligen de fordringar som i
de arbetande klassernas namn framställas
på allmän rösträtt. Han säger derom:
Det är naturligtvis en galenskap att tala
om rösträtt såsom en rått. som borde tillfalla
någon blott derför att han är menniska. Om
detta vore riktigt, borde också qvinnor och
baru, ja till och med fattighjon, dårhushjon
och straffångar ega rösträtt. För att deltaga
uti behandlingen af allmänna ärenden, uti
samhällets styrelse och förvaltning, fordras att man
också bidrager till upprätthållande af
samhället och befrämjande af dess syften. Men för
att kunna detta måste man ega något, vara
en oberoende medborgare, som skattar för
egendom eller inkomst till statens allmänna behof.
Pligtema måste gå hand i hand med
rättigheterna.
Det är emellertid icke nog med att
skatta: man måste äfven veta hvilket
inflytande utöfningen af ens medborgerliga
befogenhet kan hafva på andra meuniskors väl
och ve, och på hela landets lycka eller
olycka. De som au se rösträtten, den
kommunala och politiska, såsom eu naturlig
tillhörighet för hvarje menniska, säga att |
ingen kan lära sig bruka den utan att först
ega den, lika litet som någon kau lära
simma som icke förut varit i vattnet. Men
samhället är ingen simskola, der hvem som
helst kan försöka sina krafter utan fara,
efter som simläraren alltid är till hands
att dyka efter dem som möjligen gå till
botten. Snarare är då samhället likt ett
skepp, hvilket det fordras förstånd och insigt
till att styra, om ej hela besättningen skall
gå i qvaf. Nu säger den nyss förhyrda
matrosen, som kanske aldrig förut i sitt
lif satt sin fot om skeppsbord, att han
är lika mycket intresserad i allas väl som
befålhafvaren; han har rätt till alla det
lilla samhällets förmåner, och följaktligen
äfven till att styra. Men för att lära
styr-manskonsten måste man ju försöka att styra.
Han tränger sig derföre till rodret och
stöter undan lotsen, emedan det är hans rätt
att få öfva sig — med risk naturligtvis att
uppoffra hela fartyget med lefvande och
gods såsom lärpenningar. Utgifvaren af
Svensk Tidskrift har nyligen i sista häftet
af årgången, med anledning af den nya
militärlitteraturen, yttrat några ord om
»ore-preseuterade» och om »politiska
rättigheter», hvilka vi ville anbefalla åt hvar och
en som i egenskap af folkombud eller
em-betsman handlägga sådana frågor, eller som
blott i egenskap af tänkande medborgare
deröfver reflekterar, att på det allra
noggrannaste besinna. Vi befara att
medelklassen, till hvilken vi ega rätt att räkna
den valberättigade allmogen, blott alltför
mycket betraktar sin egen politiska
befogenhet såsom ett principalat, ett slags
herradöme öfver riksdagsärenden, hvaraf de
utom stående tycka att det nu kan vara
deras tid att komma i åtnjutande.
Det är en svår sak att bearbeta en skrift
så allt igenom flödande af tankerikedom
och friskt behag. Den svenska utgifvaren
har i stället för sista afdelningen »et Blik
paa det Norske Samfund» tillagt »En blick
på det svenska samhället», innehållande en
kortfattad öfversigt af våra grundlagar och
åtskilligt annat som kau vara nyttigt att
veta. Men hvad vi ej förstå, är att han
funnit skäl till att smågräla på den nya
fatiigvårdsförordringen och i viss mån på
näringsfriheten, en polemik, som om den
äfven i sak vore befogad, hvilket vi icke
erkänna, och som ej stode i så öppeu strid
med syftningen i hans original, ingalunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
