Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del och Amerika bevitnat, eu företeelse
som kan förtjena ett erkännande ord af
dem som hafva ledningen af
fäderneslandets öden i sina händer.
Vi hafva på ett annat ställe redogjort
för vår äldste lefvande häfdeforskares
berättelser om ett af de regerande
ständernas under frihetstiden sista skeden, kort
innan Gustaf IIl:s revolution gjorde en
ända på deras maktöfvergrepp. Lämpligt
och slående erinrade Andra kammarens
talman, att endast några månader skilja oss
från den hundrade årsdagen af deuna
minnesvärda statshvälfning, och han faun i
detta sammanträffande för sin kammare »en
allvarlig påminnelse om pligtutöfningens
område». Det var ett stort löfte han i
dess namn gaf, då han yttrade:
»Riksdagens Andra kammare vill för sin del
hvar-ken glömma denna historiska tilldragelses
lärdomar eller nutidens kraf. Lika
angelägen om bevarandet af kronans rätt som
af sin egen lagbundna frihet, skall den
utan vilseledning af falska samhällsideal,
som lofva mycken lycka ocb alstra myoket
elände, försöka att i allt sitt arbete vara det
svenska namnet värdig.» Vi tro visserligen
icke att någon af dem i hvilkas namn denna
högtidliga förbindelse afgafs skulle vilja
jäfva dess innehåll, men vi önska mer än
vi hoppas, att lärdomarne af den åsyftade
tilldragelsen, hvarigenom den länge störda
jemnvigten mellan statsmaktens båda delar
på visst sätt återstäldes, måtte i b varje
ögonblick vara närvarande för deras minne.
Men lärdomen är här gemensam för båda
statsmaktsdelarne. Det har ännu aldrig i
▼erldshistorien händt att den ena
parten icke tagit hvad den andra släpt ur
händerna, och att kronan har något att
bevara, som den, utan att den
konstitutionella friheten kränkes, aldrig saklöst kan
låta falla ur sina häuder, det tro vi att
den sista tidens erfarenhet tillräckligt
besannat.
»Hvad skall då denna riksdag egentligen
göra?» Denna, frågu uppkastades af Andra
kammarens talman, och svaret gaf sig
myc-ket lätt: »Samhällsorganismen underlåter
aldrig att gifva sina mångfaldiga behof till
känna samt påkalla representationens
understödjande och förbättrande verksamhet.»
Konsten är blott den att icke taga för sig
mer än hvad som verkligen kan
medhiu-nas, och att icke genom otidigt väckta förslag
ställa sig i vägeu för de kloka och
tidsenliga. Den okontrollerade motionsrätten
är en af grundlagens klippor, som blott
genom grannlagenhet och sjelfföruekelse kan
kringgås. Det har lyckligtvis röjt sig en
stigande tendens till måtta, och vi önska
att 1872 års riksdag måtte i det
afseen-det gå ännu ett steg framom sina
företrädare.
Vi önska ännu en sak, och det är
glömska af hvad som bör glömmas. Det
tje-nar till ingen ting godt att upprifva de
obehagliga minnena af den urtima
riksdagen, och det vore väl om derom blefve så
litet taladt som möjligt. Det har blifvit
oss sagdt, men vi hoppas att ryktet är
grundlöst, att den herskande majoriteten i
Andra kammaren skulle ämna sammansätta
konstitutionsutskottet med särskildt afseen*
de på att få föreslagen en skrifvelse efter $
107 Regeringsformen i anledning af den
urtima riksdagskallelsen. Första kammaren
skulle aldrig bifalla en sådan framställning,
äfven om den genom tillhjelp af en aflagd
sedel skulle lyckas blifva
konstitutionsutskottets beslut, och Andra kammarens
majoritet skulle nog äfven för sin del
betänka sig två gåuger, innan den beslöte sig
för ett steg, som aldrig kunde blifva
något annat än ett uttryck af dess
enkan-nerliga sinnesstämning. Utan att känna
de saken beträffande statsrådsprotokollen,
är det naturligtvis omöjligt att afgifva ett
motiveradt omdöme derom, men så vidt vi
hittills kunnat finna, kan den nyssnämda
grundlagsparagrafen omöjligt hafva någon
tillämpning på beslutet om den urtima
riksdagen. Man må ogilla detta beslut så
lif-ligt som helst — och vi hafva i det fallet
icke gjort någon hemlighet af våra
tänkesätt — så kan man väl icke säga att
statsrådets ledamöter härvid »icke iakttagit
rikets sannskyldiga nytta». Det var utan
tvifvel på föreställningen om en sådan
nytta som deras rådslag grundade sig, och
om äfven hela riksdagen var ändamålslös,
är det svårt att säga, att rikets
sannskyldiga nytta derigenom blifvit trädd för uära.
Icke heller kan det sägas att någon
depar-mentsschef »icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt embete utöfvat», ty det var
snarare ett öfvermått af nit och drift som
föranledde rådslaget; om oväld är ingen
fråga, och om det skickliga äro
meningar-ne vanligen allt för mycket delade. Hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
