- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1872 /
35

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna statsreglering af 8 millioner. Så
väl derom som om den föreslagna
skatte-nedsättningen få vi en annan g&ng
tillfälle att yttra oss.

Vi hafva härmed uttömt hela trontalets
innehåll. Man saknar deri hvarje
antydning om propositioner i afseende på
förslag till lagar angående vattenrätten,
skogshushållningen i Norrland,
utsökningsväsen-det och några andra frågor, hvilka varit
under förberedande behandling hos
vederbörande myndigheter. Icke heller nämnes
ett ord om något förslag till förändring
af 72 $ Regeringsformen, hvilket förlidet
år ansågs af den vigt att det borde
sär-skildt omförmälas. Väl har myntfrågan,
sedan Tyska förbundet beslutade sig för
en myntenhet som är en qvot af den
preussiska thalern med guld till likare,
kommit i en olika ställning mot förut, och
på ett internationelt mynt är det knapt
någon som vidare tänker, men
nödvändigheten att med det snaraste besluta oss för
guldstandard, äfven med bibehållande af
vår riksdaler, är nu en mera trängande
nödvändighet än någonsiu förut, och till
den ändan är det oundgängligt att
förändra den nysanämda grundlagsparagrafen
på det sätt regeringen förlidet år föreslog.
Vi hoppas att kongi. maj:t äfven denna
riksdag förnyar propositionen, till hvilken
den kan påräkna Första kammarens
nästan enhälliga bifall. Regeringen skulle
derigenom ådagalägga sitt fasthållande vid
en riktig statsekonoraisk öfvertygelse, och
om förslaget äfven denna gång skulle
förkastas i Andra kammaren, så måste det
hvarje gång vinna något ökad mark, till
dess att begreppen blifva nog upplysta för
att åstadkomma en majoritet. Kommer
icke ett sådant förslag från regeringen, är
det gifvet att det i alla fall kommer från
konstitutionsutskottet. Men vi önska det
måtte bli häfd att frågor om
förändringar i grundlagarne företrädesvis utgå från
regeringen, samt att hon åtminstone icke
underlåter att väcka dem som äro
oundgängliga.

Den gamla sedvanliga försäkringen att
landet står i vänskapligt förhållande med
främmande makter var äfven denna gång
utelemnad ur trontalet, men om detta
lyckliga förhållande saknades för öfrigt icke
erinringar. Första kammarens talman fäste
särskild vigt derpå att vårt land under det

sist förflutna året varit förskonadt från
krigets förödelser, och i de ord hvarmed
Andra kammarens ålderspresident
öfverlem-nade klubban till talmannen, sades bland
annat, att behofvet af en allmän fred
efter det sista krigets fasor öfver allt nttalat
sig med en styrka som ingen makt på
länge skall våga trotsa, samt att detta och
andra förhållanden »böra ingifva en
grundad förhoppning, att de fosterländska
farhågor för en inbillad roflystnad hos
öf-vermäktiga grannar, hvilka icke länge sedan
förmådde utöfva ett visst inflytande äfven
inom detta hus, redan börjat och
fortfarande skola lugna sig». Det fins många
sådana uttryck af panic, verklig eller låtsad,
både i pressen ocb i riksdagsprotokollen,
hvilka det vore mycket godt att kunna
utplåna, men som detta icke låter sig göra,
må vi åtminstone med den åldrige talaren
önska att de icke måtte upprepas.

Det var en annan sak som vi nästan
hoppades få höra från tronen, men som
på ett utomordentligt lyckligt sätt
supplerades af Andra kammarens talman. I en
tid då hela Enropa darrar af skräck för
socialismen, hvilken till och med hos ett så
fridfärdigt folk som våra danska grannar
synes hafva gripit betänkligt omkring sig,
skulle det icke hafva förvånat oss att från
den svenska konungens mun få höra ett
uttryck af tillfredsställelse öfver det lugna
och klara förståndet hos våra arbetande
klasser, som icke ett enda ögonblick låtit
locka sig med falska hägringar af en
lycksalighet utan ansträngning och utan
rättvisa. Det är sant, såsom erkebiskop
Sundberg erinrade, att vårt land år fritt
från do svåra missförhållanden i hvilka
dylika rörelser vanligen hafva sitt ursprung,
men det är också Danmark, och likväl har
socialismen der anhängare i tusental. Det
måste följaktligen vara något annat, antingen
den läugre vanan vid politisk frihet ocb den
högre samhälliga betydelsen som allmogen
af ålder hos oss innehaft, eller deu på
försakelser rikare uppfostran som är våra
arbetares tidiga lott, eller kanske de skarpa
Qellvindarne, som göra hufvudena klara och
bortblåsa de missledande samhällslärornas
gyckelbilder; men vare dermed huru som
helst, så år den svenska arbetsklassens
lugna, laglydiga och förståndiga hållning,
vid sidan af de beklagansvärda händelser
som nästan alla andra länder i vår verlds-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1872/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free