Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«tern. Tänkande personer beklaga sig öfver
detta banala ordsvall såsom ett djnpt sam*
bällsondt, och den namnkunnige språkfor*
skaren Whitney har nyligen i en uppsats
om det amerikanska skolväsendet
brän-märkt det med ett särskildt bildadt ord,
veahness, »kalfaktigbet», hvilket icke illa
uttrycker dessa af al) egen tanketyngd obe*
svarade kramsprång på de allmänna fra*
sernas trampade område. Att motarbeta
denna benägenhet för floskelväsende, upp*
fostra den anspråkslöshet och det återhåll
som är den sanna bildningens följeslagare,
lifva det ungdomliga begäret efter verklig
kunskap, men hämma den naturliga
ung-domssvagheten att paradera med fullfärdiga
åsigter, som ieke hafva någon annan grund
än andras åsigter, bör vara ändamålet med
all redbar undervisning. Det är i alla fall
så många sanningar som vi måste taga på
god tro ur andras händer, utan att ens
kunna följa de tankeoperationer genom
hvilka de blifvit härledda från sina ur*
sprnngliga källor, men någon liten del af dem
måste vi sjelfva hafva pröfvat, om vi skola
kunna med någon grad af trygghet antaga
de öfriga, ty hvad vi tillegna oss, utan all
egen förmåga att kontrollera det om det
gäller, kan aldrig blifva vår andliga egen*
dom.
Den ensidigt litterära riktningen i vår
tids uppfostran har en stor de) i den
öfver-klagade flackheten i tanke* och handlings*
sätt, hvilken Kierkegaard karakteriserar så*
som hufvuddraget hos sinn »publikams*men*
niskors. Om hela bildningen förnämligast
består uti inhemtade opinioner, så är det
ju klart att den så bildade måste ständigt
föra dessa inhemtade opinioner på läpparne.
Vi hafva allt för många exempel derpå i vår
politiska litteratur, med dessa tekniska
slagord, liberal, radikal, konservativ, reaktionär,
som ingen ting bevisa, och den en gång för
alla inlärda klassiflkationen af offentliga män
under den ena eller andra af dessa kategorier.
Det myckna språkstudiet och den vidsträckta
läsningen af allmän litteratur fylla minnet
med en mängd färdiga fraser, som vid
första föranledning rulla fram på tungan
eller under pennspetsen. Vi äro icke de
som underskatta värdet af verkliga
språkstudier, hvarken såsom bildningselement
i och för sig eller med afseende på deras
praktiska nödvändighet for ett litet och
aflägset boende folk, hvars eget språk är
föga bekant ntom dess eget område, och
som derföre måste låra andras, för att icke
stanna i fullständig isolering, men vi våga
tro att allt för mycken tid hos oss i
allmänhet bortspilles på språkläsning, der den
icke gagnar i någondera hänseendet.
Till en början torde vi hafva nog
mycken benägenhet att anderkänna den
bildande kraft som ligger i bekantskapen med
vårt eget språk: vi mena här icke särskildt
dess grammatikaliska studium, ehuru äfven
detta år af stor nytta, utan i allmänhet
dess inhemtande genom böcker och det
dagliga lifvet. Det är ett stort misstag
att anse förmågan af språket vara hos men*
niskan medfödd; vi lära tala, liksom vi
lära matematik eller hvad annat som helst,
och det barn som uppväxte, utan att hafva
hört ett menskligt språk talas omkring sig,
skulle aldrig af sig sjelf komma till andra
medel att meddela sig än några få
obestämda läten. Ett folks språk är således
dess genom tiderna samlade andliga
för-värf, hvartill hvarje föregående generation
dragit sitt strå, och som för hvarje tid
uttrycker summan af dess odling. Om
derföre någon kunde inträda i det nittonde
århundradets lif utan att ega till sitt
förfogande en vidsträcktare språkskatt än den
som egdes af våra förfäder under
unions-konungarne eller i reformationssekiet, skulle
han befinna sig lika hjelplös som en af
medeltidens riddare i strid med
reming-ton-beväpnade tiraljörer, elTer en af de
gamla vikingarnes snäckor i ett sjöslag
mot våra nya monitorer.
Redan i blotta tillegnandet af språket,
såsom det talas, ligger således en hel
uppfostran, ty i och med dess beteckniugar
upptaga vi föreställningen om sjelfva de
betecknade föremålen, med hvilka vår stam
under långa tidsåldrar gjort bekantskap.
Genom språkets riktiga begagnande
utvecklas vårt medvetande och vår tankeförmåga,
och till slut torde all den öfriga
uppfostran vi mottaga vara en småsak i
jem-förelse med denna.
Ju högre utbildadt modersmålet är, ju
vidsträcktare den odling det tolkar, desto
större är dess uppfostrande förmåga.
Lappen och grönländaren, ehuru båda hafva
språk af en ganska stor rikedom, hvilka
dess utom blifvit utbildade i skrift, kunna
icke ensamt med dem höja sig till den
stora allmänna kulturen, och bekantskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
