Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
med svenskan akulle för dem öppna all*
delea nya rymder genom att för dem blifva
kulturspråk. Men allt det aom v&rt apråk
medelbart kan göra för att lyfta dem har det
redan omedelbart gjort för oas, i det vi
utan något aärakildt bemödande blifvit del*
aktige af de odlingena frukter hvilka i detta
apr&k och i deaa litteratur blifvit nedlagda.
Det har »någon gång blifvit aufördt såsom
exempel på modersmåleta formbildande
förmåga, att grekerna uppnått den hög8ta
grad af civiliaation på ain tid utan att
lära något annat apråk än aitt eget, och
det kan icke nekaa att argumentet är alå* I
ende. Elementen af aaiatiak och egyptisk !
bildning kommo till dem genom person- 1
liga förbiudelaer, men icke genom littera- I
turen, ty den sanna greken föraktade alla |
andra tungomål än sitt eget, och fann deri |
endast råa läten, hvilka han apefult sökte i
härma genom ordet barbar. Den grekiska |
ynglingen, aom studerade filosofi under
Athena stora tänkare, föll det aldrig in
att han hade något annat apråk att lära
för att tränga fram till sjelfva vishetens
källa, eller att de österländska sagor aom
stundom berättades honom af hans lärare
skulle hafva något djupare innehåll, om
han kunde höra dem omtalas på urspråket.
Alla de välgerningar som den gamla
grekiskan gaf den uppväxande athenaren kan
vårt modersmål gifva oaa, men i oändligt
högre grad, efter aom det, fullkomligt lika
ädelbördigt frfn början, lefvat ett par
årtusenden längre och tillegnat sig hela
dessa årtusendens bildning.
När vid den nyare historiens början be?
kantskapen med antiken begynte spridaa
till större kretsar, atodo de gamla språken
med sina litteraturer i ungefär samma
förhållande till folkspråken som den moderna
svenskan till lappskan eller gröuländskan:
de innehöllo kuuskapsskatter aom voro
otillgängliga på annat aätt äu genom deras
direkta studium ur källorna. Hvart och
ett af de moderna språken för sig
innehåller nu för tiden ojemförligt mycket mer
än latinet och grekiskan, när dessa språk
8todo på höjden af sin utveckling: det är
i dem så många positiva kunskaper, så
många nya idéer och allmänna
föreställningar, om hvilka Roms och Greklands
yppersta tänkare icke hade den afläganaste
aning.
Det är en gammal sats att ingen kan
lära känna aitt eget apråk utan genom
atudiet af andra, och den har ain fulla
sanning, så snart det blir fråga om det
särskilda slags odling som kallas
språkvetenskap. Men för den som i språkens
utveckling forskar efter menniskotankens
utveckling är den så kallade klassiska Ulo*
logien en ringa del af arbetsfältet. Bakom
latinet och grekiskan ligga andra språk
med hög utbildning, ur hvilka de klassiska
ordformerna behöfva hemta sin förklaring,
och vid sidan af dessa, i aflägsnare
fränd-skapsgrader, ligga andra, ganska rikt
utvecklade och med vidsträckta litteraturer
begåfvade språkfamiljer, som erbjuda
forskaren det intressantaste falt för hans
uu-dersökningar. Om det är af så stor vigt
för den bildade menniskan att veta att
romaren genom böjningsändelser uttryckte
hvad de moderna språken uttrycka genom
fristående ord, så att Bonus betydde t Rom
och Athenas till Athen, så måste det väl
anses icke mindre vigtigt att veta, huru
kinesen, med fyra eller femhundra
enstaf-viga rötter, endast genom olika ställning
och vexlande accenter förmår beteckna den
största mångfald af olikartade
föreställningar, och om det skulle vara af en sådan
vigt att lära elementen af de klassiska
språken derför att de hafva många former, så
borde det väl vara än vigtigare att studera
sådana, i hvilka denna formrikedom är ännu
många gånger större.
Vi tala här, hvilket vi anhålla måtte väl
märkas, endast om den disciplinära
betydelsen af den elementära
språkundervisningen, och vi påstå då att hvad man kallar
»taukegymnastiken» kan vinnas lika väl
med andra kunskapsarter som med
latinska grammatiken, och bättre, i samma mån
som dessa andra kunskapsämnen innehålla
mer positift och för det dagliga lifvet
användbart vetande. Det är dermed
ingalunda vår mening att vilja uttränga de
klassiska studierna ur den allmänna
undervisningen, för det mindre antal lärjungar
som af dem kunna draga någon verklig
nytta; för den historiska eller humanistiska
bildningssidau äro de naturligtvis
oumbärliga. Inom det jemförelsevis
begränsade området af deras till våra dagar
bevarade litteraturer finnes ett tillräckligt rikt
materiel för kommande forskare. Alltid
upptäckes deri något nytt, och vi behöfva
endast med några få ord erinra om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
