Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delssuprematet var utbytet emellertid allt
annat än fritt. I början af Carl XII:s
regering hade Estiaud ännu tillåtelse att
utföra 1,000 läster spanraål till utrikes
orter, men betalningen skulle såsom tvångs*
lån åt staten lemnas till ränteriet mot
pant af kronogods. Sådana bestämmelser
gåfvos vid flere tillfällen äfven för andra
af våra exportartiklar: staten var en
buse öfver den enskilde, soro gynnade hans
företagsamhet inom vissa gränser endast
för att så mycket eftertryckligare pressa
honom, och eganderätten var icke synner*
ligen respekterad.
För dem som i våra dagar äro fallne
för att skrämma sig öfver främmande
inflyttningar, och deraf vilja skönja faror för
upprätthållandet af vår nationalitet, kan
det vara lärorikt att ihogkomma, huru fullt
vårt fädernesland vid denna tid var af
ut-ländingar. Icke allenast Stockholm och
Göteborg voro öfveravämroade af
främmande köpmän och handtverkare; i Malmö
hade tyskarne en egen kyrka, och af 500
der bosatta borgarefamiljer fordrade 96 rätt
att inträda’ i den tyska församlingen.
Lii-beckarne hade i Falsterbo ett eget hus och
sände derifrån strandridare till Lund med
sina varor; äfveu i YBtad hade de ett eget
qvarter, dit de införde stora laddningar af
handelsvaror. På Gotland och i flere af
sjöstäderna funnos tyska köpmän, som tid
efter annan framstälde anspråk på
neder-lagsfrihet, tullnedsättningar och andra
un-dantagsförmåner, hvilka till en del
beviljades. De beständiga krigen drogo en
mängd fattiga polackar, armenier och
andra främlingar till landet, hvilka förökade
pauperismen, och när Carl XII återvände
från den långvariga vistelsen i Bender,
följdes han till fäderneslandet af en mängd j
turkar, polska judar och andra fordrings- I
egare, som icke ville släppa den kunglige
gäldenären ur sigte. I den mån de ryska
östersjöprovinserna gingo förlorade, finna
vi äfven derifrån talrika inflyttningar.
Man betecknar hela denna period såsom
handelsrivaliteternas: hvarje monark ville
till sitt eget område draga så mycket som
möjligt af det stora varubytet, och
beviljade för sådant ändamål privilegier och
undantagsförmåner. Carl XI försökte att leda
den ryska handeln från Archangel till Riga,
och Danmark var intresseradt i företaget, !
emedan det på detta sätt kunde uppbringa i
tullafgifterua i Sundet. Det lyckades till
en del, ehuru icke utan motsvarande olä’
genheter. De båda stora sjömakterna
England och Holland täflade om
handelsväldet öfver de miudre nationerna, och det
gälde nu för dessa att af denna tåflau
draga så stora förmåner som möjligt. Till
en början gynnades vi af England, son>
hade nederlagsrätt i Göteborg och
Landskrona, och svenska fartyg dispenserade»
till och med för en tid från
navigations-akten; men dessa förmåner upphörde snart,
och då Carl XI genom sitt gifte kommit
på god fot ined Danmark, under det att
England och Holland närmat sig
hvarandra, blef det kallsinnighet från engelska
sidan, som urartade till öppen fientlighet
mot vira fartyg, till dess Carl XII i
början af sin regering biträdde det
engelskholländska förbundet. Enigheten varade
emellertid icke länge, ty efter förlusten af
Riga ville Carl hindra sjömakternas handel
och gjorde anspråk på att hans biokader
skulle respekteras, fastän de icke voro
effektiva. Vi finna således redan på den
tiden tvistigheter mellan makterna om denna
internationella rättsfråga, som i våra dagar
varit så mycket debatterad.
Holland var den tidens största
handelsmakt. Dess kofferdiflotta beräknades af
Colbert till 15 eller 16,000 fartyg, då
hela Europa sammantaget icke hade mer
än 20,000. Holländarne seglade billigare
än engelsmänueu, voro vänligare mot
främ-lingarne och betalade kolonialvarorna högre;
de försågo ensamme länderna kring
Östersjön med franska och medelhafsvaror, och
deras trafik på Ryssland var 40 gånger
större än engelsmännens. Med en sådan
makt gälde det att stå på god fot, och flere
fördrag ingingos med dem, till dess Carl
X:s framgångar mot Danmark väckte deras
farhågor för Östersjöhandeln och de togo
öppet parti för Danmark. Fördragen
upprepades och privilegier beviljades, men allt
emellauåt förspordes missförstånd, som
ibland urartade till våldsamheter. Sveriges
myndigheter, med kommerskollegium i
spetsen, funno billigt att holländarne borde
betala högre tullar, emedan de voro så
mycket större kapitalister än svenskarne,
och denna rättsgrund måste hafva blifvit
godkänd, efter som handeln fortfor, ehuru
holländska skepp allt emellanåt
trakasserades, och flere af dem måste släppa till sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
