Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bandia med ostron, mot vilkor att icke
taga mer än 5 daler kpmt för hundradet.
Den kortlifvade institution som kallades
Generalfaktorikontoret, under bvilket lydde
alla svenska handelskontor i utlandet, hade
uttrycklig föreskrift att s& ställa, att export*
varorna blefve sä dyra och importvarorna
så billiga som möjligt.
Vi öfvergå helt och bället kapitlet om
penniogevbsendet, hvaraf det mesta är ge*
nom Skogmans och andras arbeten teroli*
gen bekant. Icke heller skola vi länge
uppehålla oss vid den allmänna
ställningen i landet under de sista åren af
perioden: en fullständig och fullt pålitlig ut*
redning deraf är ännu icke gjord, och de
detaljer som i föreliggande arbete ån nas
anförda kuuna knapt anses aunat än
såsom illustrationer. Särskilda uppgifter
Annas likväl som äro nya. Så berättas det
att Carl XII, utom de kända planerna till
grundskatternas förvandling i en fix
penningränta, som först för två år sedan
blif-vit fullt genomförd, också umgicks med
tanken på att utarrendera boställsgodsen
för statens räkning och i stället låta
inne-hafvarnes löner utgå ur statskassan.
Uppgifterna om förmögenhetsskatterna och af*
dragen på embetsmännens löner under sista
tiden af Carl XII:s regering äro sväfvande:
det säges att den förra skulle, för att
betäcka krigsgärderna, bafvn uppgått till 42
procent, och att embetsmännen måste
vidkännas ända till halfva löuernas afdrag,
under det att en mängd andra skatter
pålades, särdeles på konsumtion och kläder,
så att en borgarehustru kunde för siu
garderob få skatta ända till 35 daler smt.
Endast kaperierna; förblefvo obeskattade,
ehuru äfven derom förslag framstäldes till
konungen. Men med alla dessa vexationer
från statens sida, och efter alla de
beskrif-ningar på det allmänna eländet som den
tidens handlingar innehålla, synes en hög
grad af yppighet i lefnadssättet hafva
fortfarit att göra sig gällande ända intill
slutet af det karolinska tidehvarfvet, hvarom
den meddelade listau på importartiklar,
äfven som den i sista kapitlet meddelade
teckniugen af lefnadssättet, bära vitnesbörd.
Vi beklaga att utrymmet icke medgifver
någoo redogörelse för innehållet af denna
tidemålning, så intressant den än är.
Lyx-förbuden äro i synnerhet beteckuande.
Pre-sterna delades i två grader, af hvilka den
första fick pryda sina barn med diamanter
samt bära kläder af siden och sammet, den
andra förbjöds att bära långt här, höga
hattar eller fodrade mössor samt endast i
största nödfall fick bruka peruker och
kalotter. På samiua sätt iudelades adeln och
borgerskapet i en mängd klasser, och det
var noga bestämdt, huru dyrbara kläder och
nipper hvar och en af deras qvinliga
medlemmar fick bära. Bostäderna började
blifva försedda med bättre iuredning och
större beqvämligheter. Lyxen i åkdon
synes hafva varit betydlig: klädda och
för-gylda vagnar voro inga sällsyntheter, och
ännu 1716 finner man att det fans
dyrbara ekipager, som voro föremål för
beskattning.
Hr af Silléns nu fullbordade arbete skall
för den redbarhet, flit och insigt hvarmed
det är utfördt alltid intaga ett aktadt rum
inom vår litteratur. Det är ty värr icke
en stor allmänhet som läser sådana böcker,
och derför är den möda som nedlägges på
detta slags forskningar åtminstone i
pe-kuniärt hänseende ganska illa belönad.
Blick på pressen.
Såsom inledning till en ur norska
tidningen »Aftenbladet» hemtad uppsats om
qvinnans rätt att förfoga öfver sin
egendom, yttrar Aftonbladet:
Bland de m&nga motioner, som blifvit väckta
vid denna riksdag, erinra vi oss icke ha
förnummit någon, som berör rqvinnofråganx». Det
är dock möjligt, att bland det stora antalet
af motioner i Andra kammaren det kan
finnas någon, som fjårmare berör denna sak.
Det vill emellertid synas som skulle den sida
’af frågan, som p& senaste tiden här
hufvud-sakligast blifvit bragt å bane, nemligen den
gifta qvinnans eganderätt, icke komma till
behandling på denna riksdag. Man torde
erinra sig, att lagutskottet och i enlighet med
dess betänkande riksdagen förlidet år kom till
ett litet resultat i detta ämne. Riksdagen
stannade i den mening att till afhjelpande, i
icke oväsentlig mån, af de missförhållanden,
som ofta äro en följd af mannens snart sagt
oinskränkta rätt att råda öfver boet, skulle
kunna vidtagas den förändring i bestående lag, att
genom ett äktenskapsförord finge bestämmas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
