Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke allenast såsom för närvarande, i hvad mån
giftorätt i makarnes egendom skall för den
ena eller andra maken ega ram, utan äfven att
från mannens målsmanskap kunde undantagas
den egendom, deri han ej eger giftorätt, eller
någon del deraf, öfver hvilken egendom
hustrun skulle ega att råda, sjelf eller med
biträde af god man. Riksdagen anhöll i
skrif-velse till k. maj:t af den 17 maj förlidet år,
att k. maj:t ville låta utarbeta och i
proposition till riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring af 8 kap. 1 paragrafen
Giftermålsbal-ken, att genom äktenskapsförord må kunna
betingas rättighet för hustru att råda öfver sin
enskilda egendom äfvensom, till de förändrade
bestämmelser i öfrigt. som deraf bör blif va en
följd.
Efter all sannolikhet kommer icke något
förslag i detta ämne att från regeringens sida
framläggas för innevarande riksdag. Yi
hoppas emellertid att ett dylikt måtte bli bland
de första, som af den nya lagbyrån måtte
utarbetas och att det sedermera måtte
lyckligen undgå de klippor och skär, i form af
anmärkningar inom Högsta domstolen, på
hvilka så många vigtiga och gagneliga lagförslag
strandat.
Det uorska bladet redogör för frågans
behandling i brödrariket, der en komité
blifvit af storthiuget begärd, dock
egentligen icke för annat än att föreslå några
bestämda och allmänna föreskrifter för
ingående af kontrakt om särskild egendom i
äktenskapet, hvilka kontrakt skulle kunna
ingås så väl före soro efter äktenskapets
afslutande, dock i det senare fallet
naturligtvis med sådana vilkor att kreditorers
rätt ej derpå må blifva lidande.
Rättigheten till sådant aftal, men under sådana
former, att det långt ifrån att af mannen
betraktas såsom ett för honom
förödmjukande undautag, må kunna blifva regel,
samt må hända derutöfver en bestämmelse
som gifver hustrun ovilkorlig
förfoganderätt öfver hvad hon inom äkteuskapet
ärf-ver eller förvärfvar sig, torde vara hvad
som i första rummet göres oss behof. Att
någon återgång i detta afseende egt rum
i den allmänna öfvertygelsen, synes framgå
af den sista lagtima riksdagens beslut,
hvars trånga syftning var icke så litet
öf-verraskande. Vill regeringen allvarsamt
intressera sig för saken, kan den utan
tvif-vel med sin större auktoritet göra mycket
för att taga riksdagen med sig uti en
mera frisinnad riktning, meu vi tvifla
mycket på att den nybildade lagbyrån kommer
att erhålla ett så beskaffadt uppdrag.
Flere tidningar hafva uttryckt sin
bestörtning och sin sorg öfver en lifdömd
missdådares förestående afrättning, och
Nya Dagligt Allehanda har innehållit en
längre uppsats till fördel för hans
benådning. Det fins i denna vnrmt skrifua upp
sats några tänkvärda saker, hvilka äro
eg-nade att uppmärksammas af lagarnes
stiftare och tillämpare, må hända äfven bland
dem som anse att, med afseende på
särskilda förhållanden i detta fall, ett
förfärligt exempel behöfver statueras. En motion
om dödsstraffets borttagande ur lagen har
framkommit äfven vid denna riksdag, men
vi våga icke hoppas att den leder till
målet. När samma fråga vid 1867 års
riksdag behandlades, föll den på en enda röst
i Första kammaren) och’ om icke en af
dem som yttrat sig till fördel för
dödsstraffets afskaffande hade förfelat sitt
upprop, är det eu möjlighet att riksdageus
beslut blifvit fattadt i denna syftning. Vid
den följaude riksdagen föll frågan i båda
kamrarne, såsom vi tro hufvudsakligen på
det formella skälet att lagutskottet
försummat att redigera alla de förändringar i de
särskilda paragraferna af strafflageu som
skulle blifva en följd af beslutet i
hufvud-saken, samt på grund af de auföranden som
afgåfvos i ämnet af då varande
justitie-statsministern, hvilken väl uttalade sin
för-hoppniog att dödsstraffet skulle af sig sjelf
upphöra inom eu icke allt för lång
tide-ryrad, men ännu ansåg för tidigt att
borttaga det ur lagen.
Att frågan sedan deu tiden icke blifvit
upptagen, kommer .utan tvifvel deraf, att
vännerna af dödsstraffets afskaffande tröstat
sig med deu förhoppningen att det aldrig
vidare skulle komma att verkställas; det
var nemligen i juni 1866 som det sista
gången tillämpades, under särdeles
upprörande omständigheter i fall vi ej allt för
mycket missminna oss. Utan att på
religiösa eller filosofiska grunder vilja
ovilkor-ligen utdöma denna straffart, våga vi
allvarligen betvifla att det dermed åsyftade
ändamålet, andras sfekräckande från brott,
någonsin blifvit vunnet, och vi befara att
om vanan vid benådning en gång blifver
bruten, komma de blodiga tilldragelserna
att periodiskt förnyas med denna
tvingande nödvändighet hvilken statistiken
känner lika väl som matematiken, ett, två
eller tre hufvud hvarje, hvartannat eller hvart
tredje år, men i alla händelser i ett
regelbundet förhållande. Detta nr det förfärliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
