Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rens företräden eller underhaltighet. Sjelfva
rummet, der s& många af våra
föregångare böjt knä, hvilka nu aofva i den
tysta skuggrika gården der utanför, sjelfva
timmen, då vi känna att millioner på
aamma gång lyfta sina tankar öfver
hvardags-värfvena äflan, den uråldriga häfden, som
öfver sabbatsinstitutionen gjuter ett på en
gång vördnadsbjudande och förtrollande
skimmer — allt detta hjelper oss att göra
kyrkobesöken fruktbärande och att glömma
det torraste föredrag och den
bristfälligaste deklamation. På landet, der
sambandet mellan församlingens medlemmar käus
starkare, der solidariteten mellan de
lef-vande och dc bortgångne är mera
obruten, der inga tidningar på föfhand
underrätta om hvem som skall officiera, går
man i kyrkan vida mer för kyrkans och
församlingens skull än för predikantens.
I afhandlingen om adorationen har dr
Torén vidare utvecklat det
uppbyggelse-element som tillhör den offentliga
guds-tjensten i och för sig, oberoende af
predikan och de sakramentala handlingarne.
Det är här som det historiska
betraktelsesättet af gudstjensten i synnerhet får göru
sig gällande, och vi tro att någon liten
redogörelse om tillkomsten uf våra
kyrkoböner och sånger, de rituella formerna och
gudstjenstens yttre anordning, skulle kuuua
vid sidau af dogmläran med stor fördel
ingå i den religiösa undervisningen. Det
skulle icke skada den unga konfirmanden
att få höra hvarifrån det trefaldiga Helig,
Kyrie eleeson, englasångeu, trosbekännelsen
och välsignelsen äro hemtade, och de gamla
kollekterna, hvilka förekomma vår tids
bildade menniskor så enfaldiga och föråldrade,
skulle icke förlora i uppbyggelsekraft, om
det blefve en allmänt känd sak, huru länge
de varit brukade i den kristna
församlingen. En liten grad historisk insigt i allt
detta skulle göra församlingen på ett
vackert sätt konservativ och ingifva den en
större tillgifvenhet för de gamla formerna,
utan att utestänga den ständigt fortgående
andliga bildningen. Åtskilligt gammalt
godt skulle med nytta kunna upptagas,
och den som någon gång hört deu
anglikanska kyrkans vördnadsbjudande
respon-sorier, eller det halfhöga instämmandet i
vissa af kyrkobönerna som ännu är sed
i några aflägsnare landskyrkor, skall gerna
instämma med författaren i hans önskan
att församliugen på ett mer sjelfatändigt
sätt måtte deltaga i gudstjensten. Men
vigtigt är vid alla frågor om rituel reform
att rubba så litet som möjligt af det som
blifvit de djupa ledernas vana och behof,
och författaren har utan tvifvel full rätt,,
då han vid valet mellan de båda liturgiska
ytterligheterna, den katolska ritualens
praktfulla och vexlande rikedom och
»puritanernas heliga armod», hellre vill hafva för
litet än för mycket.
Yi kunna eudast i förbigående fästa våra
läsares uppmärksamhet på de öfriga
uppsatserna, om det kyrkliga embetet med
hänseende till dess uppkomst, om den fria
skotska kyrkan, om den kristna missionen,
samt om religionsundervisningen hemma
och i några främmande länder. Under
titeln »Ett ord om religionsundervisningen
i Sverige» har författaren framstält några
tänkvärda saker med anledning af det
ka-teketiska arbete som nu är under utförande
af en på kyrkomötets begäran af kongi.
maj:t nedsatt komité. Vi behöfva icke säga
att han är en afsvureu fiende till den
öf-verdrifna och tanklösa utanläsningen, pä
samma gång som han lägger stor vigt
derpå att ett urval af bibliska språk, hvilka
inuehålla sjelfva kärnan af vår lära, och
några korta, klara trosformler tidigt
inpräglas i minnet, för att kunna bevara»
såsom en skatt för hela lifvet.
Samlade Vitterhetsarbeten af svenska
författare från Stjernhjelm till Dalin. Efter
originalupplagor och handskrifter utgifna af
P. Hantelli. Första delen: O. Stjernhjelm,
G. Rosenhane och J. Columbus. Upsala,
P. Hanselli, 1871. Pris 5 rdr.
Att på egen bekostnad utgifva femton
hela band af gammal svensk vitterhet, som
få menniskor läsa och änuu färre köpa,
att dertill använda större delen af sin tid
på jemförelse af handskrifter och upplagor,
korrigering af det tryckta och författande
af inledande öfversigter, ordlistor o. s. v.,
utan annan hjelp än då och då något litet
understöd af statsmedel, tillräckligt må
hända att betäcka någon del af
utgifva-rens materiella förluster, men i intet fall
att ersätta det nedlagda arbetet, och ändå
icke tröttna, utan modigt öppna en ny
följd i en upplaga af 200 exemplar, som
således icke kan lemna någon viust, äfven
om alla exemplaren utsåldes, är ett
sannerligen icke ringa mecenatskap mot den fo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
