Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(JUTIO^
VECKOSKRIFT w jf
röB
POLITIK OCH LITTERATUR
UTQIFVEN AF
C. F. BERGSTEDT.
N= 10. Lördagen den 9 Mars 1872.
Svårigheten att borttaga skatter.
Den nu tilländagångna veckan bar, jemte
den närmast föregående, varit af icke
vanligt intresse inom riksdagen. Men niskor
som icke drömma om annat än riksrätter
och sensationsuppträden, hafva icke haft
någon tanke för annat än det väntade
dé-chargebetänkandet, och sedan det nu
ändt-ligen blifvit synligt, torde dess på det hela
skäligen tama beskaffenhet hafva blott i
ringa grad motsvarat deras väntan.
Kanske till slut skola de påminua sig att
sjelfva den De Geerska konseljen, som med
rätta var så högt uppburen inom hela landet,
under de båda första riksdagarna af det nya
representativa skicket »satt på de
anklagades bänk» för icke mindre än sju
anmärkningar, hvaraf tre 1867 och fyra 1868,
utan att den stora tidningspressen deröfver
tog särdeles illa vid sig. Men friherre
De Geer och haus kolleger vid rådsbordet
hade icke den lyckan — eller olyckan —
att i hvarje af sina handlingar följas af
en beundrande publicistskara. De fingo
gälla för simpla menniskor, och när inom
riksdagen ganska mycket, och ganska
orättvist, klander förspordes mot några i sig
sjelfva temligen oskyldiga regeringsbeslut,
togs sådant ganska lugnt af dem som den
tiden representerade det offentliga
samvetet: man var den tiden mindre frikostig
»n nu med helgonglorior och martyräror.
Emellertid har. tyst och osedd, närmat*
sig en af dessa kriser, hvilkas verkningar
sträcka sig till den aflägsna framtiden.
Man skulle väl tycka att ingen ting borde
vara lättare än att lätta de bördor som i
form af skatter trycka på samhällets
medlemmar, då en ovanligt gynnande
ekonomisk ställning icke blott medgifver ett
sådant lättande, utan nästan fordrar det
såsom en nödvändighet. Och likväl har den
nu varande riksdagen icke att erbjuda en
ömtåligare punkt, så väl i afseende på
regeringens ställning och kamrarnes
ömsesidiga förhållande, som i afseende på
en-drägten för framtiden mellan de stora
huf-vudklasserna af medborgare. Vårt gamla,
oerhördt invecklade och derför otrygga
be-skattningssystem bar blifvit vidrördt i en
af sina hufvudknutar, och det är ickc ett
ögonblicks verk att uuder påtrycket af
spända separatintressen lossa dessa genom
århundradeu tilldragna hårdknutar.
Det fordrade således en icke ringa
klokhet och takt å regeringens sida att söka
den rätta uppslagsändan, och hvad vi
redan hevitnat torde hafva visat, att den,
all möjlig välmening och önskan att
tillmötesgå alla parterna oaktadt, icke blifvit
funneu. Det kan vid första ögonblicket
synas oändligen tacksamt för en regering
att taga i sina händer målsmanskapet för
de mest vanlottade i samhället, och det
ger utan tvifvel ett tacksamt fält för vackra
oratoriska väudningar att bringa hvad som
kallas »de arbetande klassernas» angelägen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
