Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvaraf åter är en följd, att endast verklig
oförmåga bör berättiga till befrielse från
skatteus utgörande». Men allt detta gäller
i alldeles samma mått om sk.vddsafgiften,
och det finnes väl icke något skäl att den
obemedlade i tvä omgångar med alldeles
lika stort belopp, dels till statsverket, dels
till riksgäldsverket, erlägger hvad som skall
anses såsom hans tacksamhetsgärd för
samhällets välgerningar och hans bidrag till
upprätthållandet af dess, ordning.
Det är en af de allra svåraste punkterna
i samhällsvetenskapen att afgöra, huru
skatterna skola vara beskaffade för att vara
fullt rättvisa. Om det är möjligt att med
säkerhet bestämma, huru stor del af statens
utgifter utgår för att upprätthålla skyddet
för person, i förhållande till dem som
användas på betryggande nf säkerheteu till
förvärf och besittning, ett problem som
naturligtvis är absolut olösligt, så återstode
ändå den brydsamma omständigheten att
sjelfva persouerna, genom deras högst olika
andliga och sedliga egenskaper, icke på
långt när hafvn samma värde för sig sjelfva
och för samhällei. De personliga taxorna
haf-va emellertid alltid varit ytterst illa anskrifna
hos ekonomisterna, och det vore ostridigt
bäst att använda dem så litet som
möjligt. Men då i allmänhet ingen teoretisk
regel som är tillförlitlig kan uppställas för
beskattningens fördelning, torde
lagstiftaren få i detta fall hålla sig till det som är
möjligt, samt söka medlen till fyllande af !
samhällsbehofven der de äro att finna, och
der de utan allt för känbar olägenhet
kunna uttagas. Erfarenheten har ådagalagt att
den personliga skatten i vårt fädernesland
icke kunnat umbäras, och att den kunuat
bäras. Den personliga skyddsafgiften, som
infördes vid 1812 års riksdag, hade
uteslutande sin grund i de efter de olyckliga
krigen uppkomna statsbehofven, hvilkn icke
på annat sätt stodo att fylla; dess belopp
blcf satt derefter, 1 rdr bauko för man och
24 sk. banko för qvinua, en summa som med
den tidens ekonomiska ställning kändes på
ett helt annat sätt tryckande än nu.
Också har den tid efter annan blifvit, i den
måu statsverkets förbättrade ställning det
tillåtit, nedsatt till det närvarande
beloppet, respektive dO och 20 öre, en i
sanning ringa återstod af den ursprungliga
siffran, isynnerhet om man gör tillbörligt
afseende på det förändrade myntvärdet.
Det är en särdeles omständighet,
hvil-ken också under diskussionen inom
riksdagen blifvit framhållen, att den summa
som staten kostar på folkskoleväsendet,
1,200,000 rdr om året, nästan på siffran
motsvarar statens inkomst af den
odelade skyddsafgiften. och det kan icke nekas,
att om de oberoedlaae klasserna böra utgöra
en skatt till stateu, så kau den icke utgå
i en vackrare form än såsom bidrag till
deras barns undervisning. Skall en del af
kapitationsafgiften ovilkorligen efterskänkas,
vore det således mera rationelt, liksom det
ouekligen skulle föranleda till större
enkelhet i uppbörd och redovisuing, att
borttaga mautalspenningarne och låta bela
skyddsafgiften qvarstå.
Om kougl. maj:t stält sitt förslag i
sådan svftuing, hade regeringeu haft ett
kon-stitutionelt öfvertag i fråga om de
ordinarie statsinkomsterna, som det kanske
icke varit skäl för kongi. roaj:t att kasta
ifrån sig, ty föga eller intet betyder
motionen om roantalspenning&rnes afskaffande
såsom en skattefråga, i jemförelse med det
omätliga spörsmål om riksdagens makt
öf-ver hela statsregleringen, som på detta sått
blifvit plötsligt inkastadt i den offentliga
diskussionen.
Statsutskottet bar nemligen icke tillstyrkt
riksdageu att för sin del besluta
mantalspeu-ningarnes upphörande från och med 1873,
utan hemställer att riksdagen må besluta
j den ifrågasatta åtgärden. Man kan här
fråga med Walan: »Förstån J eller hvad?»
Hvera tänker härvid på en half million
mer eller mindre, och hvad betyder det väl
om torpare och backstugusittare slippa
betala 40 öre, emot det stora politiska
faktum att all skilnad mellan ordinarie och
extra ordinarie statsreglering, icke blott
beträffande utgifterna utan äfven i den långt
ömtåligare frågan om inkomsterna, med ett
penndrag är öfverstruken och all
beskatt-niug hädanefter beroende af den sarafälda
voteringen? Vi knappt föreställa oss att
någon af dem som i Andra kammaren se
ett stycke framför sig, ett ögonblick hade
förestält sig att hr Ola Månssons motion nu
skulle vinna framgång hos riksdagen. Man
har der allvarsammare saker att tänka på:
man vill veta hvad klockan är slagen.
Frågan är fri, om också svaret icke för
tillfället skulle blifva det helst önskade.
Förr eller senare måste det komma till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
